En samling artiklar om PLAN:s 75-åriga historia

75 år med PLAN och FFS – ett mångfaldigt leve!

Sven Melander, Majgull Axelsson och Elton John såg alla dagens ljus 1947. Så gjorde även Föreningen för samhällsplanering och tidskriften PLAN. Och byggnadslagen.

Redan några år före krigsslutet 1945 hade det tidigare så tyskinspirerade svenska samhället börjat snegla västerut för nya influenser. Så även planerarna. Bauhaus, Deutscher Werkbund, Weissenhofsiedlung och andra tyska stadsplaneringsinfluenser byttes ut mot anglo-saxiska diton som Greater London Plan, grannskapsenheter och new towns. Nazismens massmänniska skulle under efterkrigstiden ersättas av den sociala, demokratiska medborgaren. Det var arkitekturen, och stadsplaneringen som fått ett nytt bredare och djupare uppdrag (samhällsplanering!), som skulle se till att detta välfärdssamhälle blev möjligt.

Plan skälet till föreningens bildande

En av dessa anglofila planerare var Otto Danneskiold-Samsø som varit intresserad av att starta en planeringstidskrift. Tillsammans med arkitektkollegorna CF Ahlberg och Uno Åhrén skrev bjöd han in ett tjugotal personer i ledande ställning inom olika samhällssektorer att starta en förening med främsta syfte att ge ut en tidskrift.

Utgivningsbeviset för den periodiska tidskriften PLAN erhöll Åhrén sommaren 1946. I mars året efter hölls ett konstituerande möte då Föreningen för samhällsplanering bildades, med syftet att verka för en allmän planläggning av både landsbygd och tätorter. Ett forum där fackmän inom tekniska, sociala och ekonomiska frågor (på central och lokal förvaltningsnivå), näringsliv och allmänhet kunde mötas för att diskutera planeringens utveckling. Landshövding E Lindeberg blev föreningens förste ordförande.

Sedan starten och en lång tid under efterkrigstiden var föreningen en betydande maktfaktor. Den årliga planeringskonferensen som föreningen arrangerade under många år var enligt uppgift årets begivenhet inom planeringsbranschen. ”Alla var där”. Och eftersom medlemskap och prenumeration på PLAN ingick i konferensavgiften var FFS en stor förening med bra ekonomi fram till 1970-/80-talet (har jag hört, jag var ju bara barnet då). Konkurrensen inom konferens- och seminarieverksamheten var inte lika stor som nu. Men tack var den tekniska utvecklingen och på grund av pandemin som påskyndat den digitala samhällsomvandlingen har föreningen och inte minst våra lokalavdelningar gjort det möjligt att återigen arrangera konferenser för medlemmar i hela landet i form av webbinarier. En utveckling som har stor potential för oss som förening!

Många har bidragit

Från starten 1947 och hela 22 år framåt var Per Holm (sedermera professor i regional planering på KTH) redaktör för PLAN (med underrubriken ”tidskrift för planering av landsbygd och tätorter”). Under lång tid (åtminstone under 90- och 00-talen) delade föreningen ut ett resestipendium till Pelle Holms minne. Efter Per Holm har ett flertal redaktörer, redaktionssekreterare och redaktionsmedlemmar passerat revy. Ännu fler skribenter.

Från tidigt 1960-tal och en bra bit in på 1980-talet annonserade Gustavsberg i närapå varje nummer av PLAN. Badkar och WC-stolar var ett vanligt förekommande inslag i tidningen. Huruvida VA-planeringsfrågorna fick ett oproportionerligt inslag i tidningens innehåll kan jag inte svara på. Är det någon som vet vem som drog in dessa annonser? Hör gärna av er till kontakt@planering.org.

Egna Plan-minnen

Mitt första redaktionskommittémöte med PLAN, då som redaktionssekreterare med Åsa von Sydow som redaktör, var på KTH Regional planering den 11 september 2001. Jerker Söderlind kommer inspringande i mötesrummet och skriker att ett flygplan störtat i World Trade Center i New York. Sedan en gång till. Alla kommer ihåg var de var 9/11 – för mig var första intrycket av arbetet med PLAN en blandning av skräck, förvirring och inspiration. Mötet fortsatte och vi fick till en bra tidning.

Detta nummer av Plan var även det första som frångick det sedan starten inarbetade A5-formatet (som vissa herrar saknade ”då den passade så bra i kavajfickan”). I stället möttes läsarna av en kvadratisk avhuggen A4 med ny, fräck grafisk form och (delvis) fyrfärgstryck även i inlagan. På den tiden var det stor prisskillnad mellan svartvitt- och fyrfärgstryck. Layoutaren Björn Alfredsson försökte pedagogiskt visa för mig vilka sidor som kunde bli i fyrfärg om man valde ett eller (om vi hade sålt bra med annonser) två tryckark i fyrfärg.

Mina år som PLAN-redaktör 2005–2013 minns jag med glädje. Framförallt alla engagerade och passionerade eftermiddagsmöten (och efterföljande middagar) med redaktionskommittén inför varje nummer. Alla var inte alltid överens i den heterogena gruppen med stor spridning vad gäller såväl utbildnings- och yrkesbakgrund som ålder och geografisk hemvist (även om Stockholm dominerade). Men det var alltid intressanta diskussioner som, tror och hoppas jag, bidrog till bättre och kvalitativa artiklar.

FFS i den digitala världen

Samtidigt som Plan bytte skepnad 2001 sjösattes föreningens webbplats www.planering.org hösten 2001 (efter smygstart under våren). Den grafiska profilen samordnades med PLAN:s. I PLAN:s jubileumsnummer från 2007 (50 år) presenteras en nylansering av webben, där det inom kort skulle finnas en databas med sökmotor där medlemmar skulle kunna komma åt alla nummer av Plan sedan starten 1947. Denna ambitiösa vision har dock inte realiserats ännu, även om vissa nummer varit tillgängliga genom inloggning. Digitaliseringen av alla PLAN har diskuterats i minst 20 år, men föreningen har inte riktigt orkat med att genomföra dessa massiva projekt. Min ambition som ordförande och styrelsemedlem är dock att vi ska ta tag i den bollen inom en nära framtid. Men jag vågar inte lova något.

Under de senaste åren har föreningen breddat närvaron på webben och i sociala medier. Genom ett aktivt och genomtänkt engagemang från lokalavdelningar och styrelsen under proffsig ledning av vår kommunikationsgeneral Eva Nielsen har vi fått ett stort uppsving i antal besökare och klickare på såväl webb och sociala medier som ePLAN.

Plan på nya äventyr

PLAN var alltså ursprunget till föreningens grundande och är fortsatt än idag föreningens flaggskepp och dragplåster för gamla och nya medlemmar. Då är det glädjande att konstatera att våra redaktörer Karin och Sandra tillsammans med redaktionskommittén och layoutaren Samuel Voigt Lind som lyckats utveckla PLAN till en ännu bättre tidskrift. Responsen från läsarna är mycket positiv, som uppskattar blandningen av djup och bredd, akademi och praktik samt en inbjudande layout som lockar till läsning.

Att detta till och med innebar att PLAN i höst nominerats till Publishingpriset i kategorin Medlemstidning Bransch är en eloge för Föreningen för samhällsplanering – och inte minst till er som gjort detta möjligt. Grattis PLAN-gänget! Styrelsen tackar Karin och Sandra för ert hårda arbete och engagemang när ni nu går vidare och kliver av redaktörskapet för PLAN. Ni har skapat ett bra fundament för nästa redaktörer att utgå ifrån. Vilka dessa är kommer vi att presentera senare i vinter.

Med det önskar jag gamla, unga, befintliga och nya PLAN-läsare och FFS-medlemmar till ett fortsatt gott jubileumsår. Och att PLAN och FFS i något slags skepnad finns kvar även ytterligare 75 år framåt i tiden. Vi ses 2047 – stor fest utlovas!

Mats Johan Lundström
Ordförande

P.S. Den som vill fördjupa sig något i denna historia kan läsa Gösta Carlestams artikel i jubileumsnumret Plan 1-2007, eller Erik Sigges blogginlägg här på webbplatsen.

Erik Sigge: PLAN innan PLAN

Ytterligare årsbarn med Plan och FFS

• Björn Afzelius

• Stefan Borsch

• David Bowie

• Ulf Brunnberg

• Loa Falkman

• Don Henley

• Bruno Latour

• Wenche Myhre

• Sverker Olofsson

• Christer Pettersson

• Danielle Steel

• Björn Skifs

• Margareta Winberg

75 år senare – mycket (men inte allt) är sig likt

PLAN och Föreningen för Samhällsplanering grundades 1947 och i år firar vi 75 år. ePLAN fortsätter att gräva i PLAN-biblioteket. Efter att ha läst PLANs första ledare från 1947 konstaterar FFS ordförande (och tidigare PLAN-redaktör) Mats Johan Lundström att mycket är sig likt i planerings-Sverige. Samtidigt har vissa frågor har förändrats.

I PLANS allra första ledare (nr 1/1947) konstaterar den legendariske och mångårige redaktören Pelle Holm att samhällsplaneringen under de senaste åren genomgått en revolutionerande utveckling. Från passiv och restriktiv till positiv och konstruktiv. Enligt Holm är intresset för och kraven på bättre planläggning av tätorter och landsbygd stort inom alla politiska partier. ”Vi står inför en ny epok i fråga om samhällsplanering”: ny byggnadslag med generalplanekrav för alla städer, nytt jordbruksprogram, bostadspolitik med krav på höjd levnadsstandard med mera.

Dock oroar sig redaktör Holm för brist på formella och personella resurser, ”vi har endast en handfull kvalificerade stadsplanearkitekter”. Vidare anser han att de teoretiska kunskaperna om planering är bristfälliga: ”Det måste skapas ett säkrare teoretiskt underlag för planeringsarbetet. Annars riskerar vi att få dåliga planer, som kan vara sämre än inga planer alls.”  I ledaren lyfts även nödvändigheten att använda den tillgängliga arbetskraften på ett förnuftigt sätt. Den ska koncentreras till några få (vilka anges ej) men väsentliga punkter och uppgifterna ”måste lösas genom samarbete mellan en rad olika fackmän”. Därtill behöver planeringen förankras med allmänheten, presenteras för en bredare publik på ett stimulerande och intresseväckande sätt. ”Människorna måste få ta aktiv del i utformningen av de samhällen de bo och arbeta i”. 

Pelle Holm avslutar ledaren med att PLAN (ja, med versaler) ämnar fylla den dubbla uppgiften att både vara ett organ för kontakt mellan fackmän och för information för de planeringsintresserade bland allmänheten.

Same, same but different

Mycket av det som Pelle Holm skriver om i sin ledare för 75 år sedan kanske inte är helt bekant för oss fackmän och planeringsintresserade anno 2022. Euforin kring en ny epok för samhällsplanering är inte lika bubblande i 2000-talets planeringssverige med nya PBL 2010 och efterföljande revideringar. Och det politiska intresset har under senare decennier snarare handlat om att begränsa planeringens roll och handlingsutrymme (fler undantag i detaljplanelagstiftningen, någon?).

Men andra saker tycks ha fortsatt giltighet. Behovet av mer forskning kring samhällsplanering verkar finnas än idag (vilket PLAN kommer att uppmärksamma i årets sista specialnummer), även om detta behov kan vara något annorlunda. Med tanke på den kraftiga tillökningen av olika planeringsutbildningar i Sverige sedan Bolognareformens införande 2007 torde bristen på arbetskraft med planeringskompetens inte vara lika skriande som förr. Samverkan över sektorsgränser är fortfarande en central och utmanande fråga som många strävar efter, men kan vara svårare att de facto åstadkomma i praktiken (hängrännorna fortsätter eftertraktas). Och efterfrågan på metoder och arbetssätt för förankring, dialog och samverkan med allmänhet har väl aldrig varit så mycket i ropet som nu?

Still going strong

PLAN (och Föreningen för Samhällsplanering) spelar fortfarande efter 75 år roll en central och viktig roll som forum för att driva på diskussionen och kunskapen om samhällsplaneringens mål och medel – för såväl olika slags planerare som andra planeringsintresserade. Vi har utvecklat och breddat oss och använder idag nya och fler (digitala) kanaler, men PLAN är fortfarande föreningens flaggskepp med vind i seglen. Detta visar inte minst nomineringen till Publishingpriset 2022, kategori medlemstidning bransch. Det är vi stolta över. Vi hoppas att även läsarna uppskattar PLAN lika mycket! I 75 år till – minst!

Mats Johan Lundström
Ordförande, Föreningen för Samhällsplanering

FFS 75 år!

I år är det 75 år sedan Föreningen för Samhällsplanering bildades. Hurra! Mycket vatten har runnit under planeringens broar sedan dess, samtidigt som vissa saker fortfarande är lika aktuella.

Då föreningen var en ung 25-åring 1972 hölls FN:s första miljökonferens i Stockholm, vilket Göran Bäckstrand skrev om i PLAN 4/1972 (som även innehöll en bilaga med konferensens miljödeklaration). Bäckstrand konstaterar att ”Miljöproblemen kräver tillskapandet av nya beslutsmekanismer vilka enbart kan åstadkommas genom ett reellt och intensivt samarbete mellan skapas mellan forskare, allmänna opinionen och regeringarna”.

PLAN 4/1972: Göran Bäckstrand, Miljökonferensen i Stockholm 1972 (pdf)

Frågorna som behandlas i PLAN under detta bemärkelseår är många och olikartade. Men särskild uppmärksamhet riktas mot mark- och vattenhushållning och fysisk riksplanering (tema i PLAN 3/1972), regional planering, bostäder och boendekvalitet (tema i PLAN 6/1972) och ekonomisk planering. I årets andra nummer presenterar Claes Caldenby Moskvas nya generalplan (1971) och sätter planeringen i en historisk kontext. Planen ska bidra till att Moskva blir en ”kommunistisk mönsterstad” och försöker bland annat åstadkomma en polycentrisk stadsstruktur med gröna kilar.

PLAN 2/1972: Claes Caldenby, Moskvas generalplan 1971 (pdf)

I ledaren titulerad ”Skall gamla misstag ersättas med tidsenligare?” i PLAN 6/1972 varnas för resultatet av en alltför enögt och ensidigt driven debatt om miljonprogrammets brister och förordande av småhusbebyggelse utanför staden och service. Detta annat anses kunna bidra till att konservera könsroller och ”det fullständiga beroendet av privatbilen”.

Ledare, PLAN 6/1972: Ska gamla misstag ersättas med tidsenligare? (pdf)

Vi återkommer med återblickar från 50-åriga PLAN anno 1997 under hösten.

Mats Johan Lundström, ordförande FFS