Sveriges arkitekters förbundsdirektör Tobias Olsson gick nyligen ut och kritiserade det bostadspolitiska samtalet och menade att det inte verkar leda till fler bostäder, bara till sämre städer. I samma andetag valde Olsson att uttala sig om det parlamentariska gapet mellan bostads- och stadsutvecklingsministern och finansministern. Fler bostäder kommer inte främst genom förändringar i planeringspolitiken utan genom en ny bostadsfinansieringspolitik, enligt Olsson. Något som med Kaplans avgång kanske är en möjlig väg framåt.
Dessa två perspektiv, det planerade/byggda och det ekonomiska, förenas i det här numret av PLAN där vi visar att kreativitet och konstruktivt tänkande i länken mellan byggande/planering och ekonomi kanske är vår tids viktigaste fråga för ett ökat och bättre (bo)stadsbyggande. Men det kräver samverkan och tvärsektoriella processer. Det är därför som du i PLAN hittar byggherrens perspektiv, politikerns perspektiv, tjänstepersonens perspektiv och akademikerns perspektiv. Precis så brett och tvärsektoriellt som det här samtalet kräver. Och PLAN levererar svar. I detta nummer finns antydan till alternativa modeller för planering, markanvisning, fastighetsindelning, ekonomisk fördelning och balansakter på juridiskt luddiga rågångar. För att inte tala om den kunskap som produceras i Duellen mellan kommunen och exploatören, representerat av Martin Willén från Örebro kommun och Lennart Weiss från Veidekke. Som en bisats i intervjun avslöjas också något som kanske är nyckeln till hela debatten
och som återknyter till Tobias Olssons kritik av det bostadspolitiska samtalet. Nämligen att det politiska systemet på nationell nivå har blivit jag-fokuserat och stuprörsorienterat. Det här är förstås en mycket oroande utveckling som inte kommer förbättra Sveriges chanser att nå upp till de högt ställda målen om sjuhundra tusen bostäder.
Willén nämner i sammanhanget att anledningen till varför planeringen och byggandet går så bra i Örebro är just för att de har lyckats skapa en tvärsektoriell organisation både bland tjänstemän och politiska nämnder. Och min erfarenhet från branschen är att just tvärsektoriell samverkan och strävan efter att frångå stuprörstänkandet är något som kommuner över hela landet har adresserat och aktivt arbetat med under lång tid. Ibland med mycket stor framgång. Så när nu staten står utan svar, annat än att leverera juridiska blindgångare, för att få fram bostäder är det kanske dags att vända på perspektivet. Det är nu hög tid för kommunsverige att utbilda staten i samverkan, dialog och konstruktiva processer för planering och byggande!
/Björn
