Den svarta marknaden för hyresrätter i Stockholm är utbredd. Men många som uttalat sig i frågan om varför detta sker och vilka lösningar som krävs har sällan talat med de som är involverade i svarthandeln. Helena Kihlanki och Ida Borg vid Stockholms universitet frågar nu köparna i syfte att få ny kunskap och en djupare förståelse för varför de går emot sina egna moraliska och bostadspolitiska ståndpunkter.
Helena Kihlanki är Samhällsplanerarstudent, Kulturgeografiska institutionen vid Stockholms universitet
Ida Borg är Doktorand, Kulturgeografiska institutionen vid Stockholms universitet
Intervjuerna
Intervjuerna som anonymiserats genomfördes mellan 21 november och 9 december 2015. Då studien är av kvalitativ karaktär var målet inte att generalisera eller vara representativt. De som intervjuades var runt 20 års ålder vid köpet.
Ovan artikel bygger på en uppsats i kulturgeografi som kan hämtas i fulltext från följande länk: http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:su:diva-125847
Svarthandel med hyreskontrakt debatteras ofta av forskare, politiker, fastighetsorganisationer och i statliga offentliga utredningar. Debatten kretsar ofta kring tre teman: omfattningen av svarthandel i ekonomiska termer, attityd och värderingar hos svartmäklare och köpare- samt svarthandel i relation till hyressättningssystemet och bostadsbristen. Olika företrädare för fram olika lösningar, en vanlig åsikt är att marknadshyror drastiskt skulle minska denna typ av brottslighet, andra pekar på att svartmarknaden beror på de involverades dåliga moral.
Många som uttalar sig om frågan har sällan talat med de som är involverade i svarthandeln med hyreskontrakt. Snarare grundar de sina uttalanden på antaganden om hur människor agerar. Vi har identifierat att den tidigare forskningen kring svarthandel ofta kretsar kring hyressättningssystemets utformning, experters uttalanden och undersökningar om omfattning utifrån tjänstemäns uppfattningar och enstaka attitydundersökningar med allmänheten. En röst som nästan helt saknas i debatten är den av de – som köpt svartkontrakt. I debatten talas det om och inte med köparna. Det finns således en stor lucka i den tidigare forskningen om och debatten kring svarthandeln med hyreskontrakt.
Därför vill vi här lyfta fram köparnas röster, köpare av svarta hyreskontrakt är individer med olika livssituationer, villkor och erfarenheter. Det är viktigt att lyfta fram deras olika röster och deras verklighet och inte bara utgå ifrån experter och tjänstemäns bedömningar när vi diskuterar svarthandel.
Inom ramen för en kandidatuppsats i Kulturgeografi vid Stockholms universitet under hösten 2015 genomfördes fyra djupintervjuer med unga vuxna som köpt ett svart hyreskontrakt i Stockholm av en privat hyresvärd mellan åren 1991-2013. På grundval av de intervjuer med köpare som gjorts kan vi dra ett antal slutsatser om processen att köpa svartkontrakt, om värderingar och om den verklighet köparna möter på Stockholms bostadsmarknad. Syftet med undersökningen var att försöka förstå köparnas beslutsprocess, och vad som gjorde att de tog en kontroversiell väg för att finna en bostad.
För att nå en djupare förståelse för köparnas beslutsprocesser tillämpades ett beteendegeografiskt perspektiv med tillhörande modell som beskriver hur en ”vanlig” beslutsprocess ser ut för personer som söker ny bostad i urbana områden. Hushåll som planerar att frivilligt flytta eller är tvungna att flytta förhåller sig till flera olika faktorer som påverkar valet av bostad. Förutom ekonomiska faktorer och tidsbegränsning, påverkar hushållets behov, förväntningar och aspirationer valet av bostad, som kan kopplas till vart hushållet befinner sig i livscykeln. Från intervjuerna med personer som köpt svartkontrakt fick vi olika berättelser, men beslutsprocessen skiljde sig inte nämnvärt från hushåll som tillägnar sig boende på den ordinära bostadsmarknaden. Skillnaden mellan beslutsprocessen för ”vanliga” urbana flyttningar och processen som framkom utifrån de intervjuades berättelser var att de som köpte ett svartkontrakt innan flytten befann sig i en osäker boendesituation och hade en begränsad inkomst som begränsade hushållets handlingsmöjligheter.
Snittpriser svartkontrakt Stockholm bostadsmarknad
Innerstaden (Gamla stan/City, Vasastan, Östermalm, Kungsholmen och Södermalm):
- 5 000 till 6 000 kronor per kvadratmeter.
- 100 000 till 150 000 kronor per rum.
- 300 000 kronor per lägenhet.
Ytterstaden (Övriga delar av Stockholm, Solna och Sundbyberg):
- 3 000 till 4 000 kronor per kvadratmeter.
- 75 000 till 100 000 kronor per rum.
- 200 000 kronor per lägenhet.
(Fastighetsägarna 2006)
Genom undersökningen framkom det att individens beslut av att köpa svartkontrakt påverkades av dennes sociala relationer, närmiljö och villkoren på bostadsmarknaden. Genom intervjuerna framgick det att det ofta är föräldrarna till köparna som varit en drivande part i köpet. Föräldrarna är de som tar kontakt med svartmäklare eller oseriösa hyresvärdar och – föräldrarna är även med och finansierar köpet. De är medvetna om den tuffa situationen på Stockholms bostadsmarknad och deras intresse ligger i att barnen inte ska behöva flytta tillbaka till föräldrahemmet eller bo under osäkra boendeförhållanden. Att det fanns en reell möjlighet att köpa ett svartkontrakt gjorde det möjligt för köparna att få en tryggbostad. Det vill säga, ingen av de intervjuade hade några problem att komma i kontakt med denna annars så ljusskygga verksamhet, som främst är ett stort problem på Stockholms bostadsmarknad. Efter att de fått kontakt med en svartmäklare eller en oseriös hyresvärd fick alla de intervjuade ett kontrakt och därmed ett boende efter ett par månader.
Anledningarna till att de intervjuade valde att köpa ett svartkontrakt skiljde sig åt, men gemensamt var att alla mötte etableringshinder på bostadsmarknaden, som kan kopplas till vart de befinner sig i livscykeln. Ingen av de som köpte hyreskontrakt hade tillräckligt med kötid för att få en hyreslägenhet via den kommunala bostadskön, samtidigt som de inte hade möjligheten att ta större bostadslån på grund av att de inte hade fast anställning. Alla intervjuade var positivt inställda till att bo i hyresrätt och såg det som en trygg boendeform, vilket kan ses som en förutsättning för att en person ska överväga köpa av svart hyreskontrakt. Andra anledningar till varför de valde att köpa ett svartkontrakt var att inte behöva bo kvar i föräldrahemmet eller under osäkra boendeförhållanden. En av de intervjuade beskriver hennes boendekarriär innan köpet av hyreskontrakt:
En röst som nästan helt saknas i debatten är den av de som köpt svartkontrakt. Att tala med personer som är involverade i svarthandeln med hyreskontrakt genererar ny kunskap och ger oss en djupare förståelse för varför dessa köpare går emot sina egna moraliska och bostadspolitiska ståndpunkter i den process som leder till en ny bostad.
“Innan jag köpte kontraktet, så hade jag bott i 8-9 lägenheter, i andra hand eller kollektiv, eller så där, eller studentlägenheter. Så det var några stycken.”
Ytterligare en orsak som inte går att undgå är unga vuxnas önskan att bo i centrala lägen, med närhet till nöjesliv och kommunikationer, vilket kan bli möjligt – genom ett köp av svartkontrakt. En av de intervjuade uttryckte sig i intervjun:
“Det viktigaste var att det var en etta på söder, sen om det var en bostadsrätt, svartköpt hyresrätt eller en helt legal hyresrätt eller annat. Det var liksom det som var viktigast för mig just då.”
I intervjustudien undersöks även värderingar och moral hos de som köpt svartkontrakt. När man talar med och inte om köparna framgår det att de är besvikna på bostadsmarknaden i Stockholm och den förda politiken. Det visade sig att köparna är väl medvetna om att de gör något moraliskt förkastligt men i den bostadsbrist som råder går de emot sina moraliska ståndpunkter och bostadspolitiska vilja. En av de intervjuade resonerar:
“Jag ser att välfärdsstaten ska ha, har ett ansvar som de inte idag tar. Jag vill tillbaka där bostaden är en rättighet och inte en investering. Min bakgrund, mitt bostadspolitiska agerande stämmer inte överens med min politiska övertygelse om man ser det så.”
De personer som intervjuats och köpt hyreskontrakt anser att köpet är omoraliskt och de kan inte tänka sig att sälja, betala eller erhålla betalning vid eventuellt lägenhetsbyte. Personerna som köpt hyreskontrakt såg det som deras väg in på bostadsmarknaden, priset de betalade för kontraktet såg de som det pris de behövde betala för att få en inträdesbiljett på bostadsmarknaden. En av de intervjuade sa i intervjun:
“Helst skulle jag inte vela sälja den för då bidrar jag ännu en gång till den här marknaden. Jag hoppas att vi ska kunna betala av lånen på annat sätt. Jag ser det inte som en investering utan som den lösning vi hade för att lösa bostadssituationen.”
När man talar med köparna framgår det att de ser sig själv som de som hade möjligheten att köpa ett kontrakt och de är fullt medvetna om att alla inte har den möjligheten. Intressant när man talar med personer som köpt svartkontrakt är att de ser olika på vem som är ”boven”. En av de intervjuade menade att det är stor skillnad på att köpa kontrakt av en privat hyresvärd och av ett kommunalt bolag. Hon menar att det är mer omoraliskt att köpa ett kontrakt till ett kommunalt bostadsbolag än ett kontrakt från den privata hyressektorn. Hos de intervjuade finns även uppfattningen att genom att köpa ett svart hyreskontrakt inom den privata hyressektorn går man inte före i någon bostadskö. Så här resonerar en av köparna över köpet:
“Med tanke på att vi hade den här kontakten och som jag sa tidigare det var en liten hyresvärd. Så kände vi alla, eller det kändes mer fair liksom och vi visste att man inte sätter någon i skiten heller, det är ingen som köat för den här i hundra år. Jag vill ju att det ska kännas rätt inte att jag bara kastar ut någon på gatan, utan det var någon som flyttat ut där ifrån och det är ingen kö och han får in hyresgäster genom att sälja. För mig eller för oss blev det självklart.”
En annan intervjuad menar dock att han såg det som omoraliskt att betala den privata hyresvärden och hade hellre betalt den som stod på kontraktet.
Att höja dessa fyra individers röster är viktigt då det är mycket ”hysch, hysch” kring fenomenet och att de är få som vågar tala om det. Att tala med personer som är involverade i svarthandeln med hyreskontrakt genererar ny kunskap och ger oss en djupare förståelse för varför dessa köpare går emot sina egna moraliska och bostadspolitiska ståndpunkter i den process som leder till en ny bostad.
Helena Kihlanki
Ida Borg
