Ett verktyg är ett verktyg är ett verktyg, eller?
Det kändes så enkelt när vi satt på redaktionsmötet och kom fram till att vi skulle ha ett temanummer om Verktyg. Det var så rakt och konkret, så lätt att beskriva rätt upp och ner. Men vi insåg snabbt att verktyg kan vara en mångfald av innehåll och existerar i många olika skalor och sammanhang och är betydligt svårare att kategorisera än vad en först kan tro.
Trots våra nya insikter har vi gjort ett försök och du håller nu i det första numret av PLAN, någonsin, som pryds med ordet Verktyg på framsidan. Vi känner oss väldigt nöjda och har äran att presentera finfina artiklar om processorienterade, digitala, metodutvecklande och lingvistiska verktyg. Helt enkelt ett antal hjälpmedel eller bra-att-ha-begrepp som med fördel kan användas direkt i planerarvardagen. Också har vi fått med de politiska verktygen på ett hörn, som här diskuteras i en intervju tillsammans med miljö- och stadsutvecklingsminister Karolina Skog som konstaterar att det är hennes främsta uppdrag att se till att kommunerna har de verktyg som de behöver. Så, med de statliga verktygen i händerna på Karolina Skog kan vi åtminstone känna oss säkra på att de kommunala verktygen tillhandahålls och bereder plats för oss planerare att använda våra verktyg i vardagen. Gott så!
Sedan finns det verktyg som inte presenteras här men som jag tror kan göra skillnad på annat sätt. Jag tänker då på sådana som utvecklar vår profession i ett större perspektiv, som stimulerar vår bransch, som hävdar dess betydelse, som ger den bekräftelse och driver utvecklingen av den. Som skapar legitimitet för planering. Det tror jag är viktigt för att vi ska komma undan rollen som ”hindret” i plan- och byggprocessen. Det här tog jag upp i en lättsmält debattartikel förra veckan i tidningen Arkitekten, där jag menar att Sveriges Arkitekter måste utveckla ett pris som tilldelas stadsbyggnadskonst, vilket märkligt nog är något som saknas idag. Det finns ett kunnande därute som också måste uppmärksammas och ibland tror jag att verktyget kan vara något så enkelt som bekräftelse. Och själv tycker jag det skulle passa särskilt bra att få till det i år, när FFS fyller 70 år och planerarens tid är tillbaka.
För ibland kan jag önska att det inte krävdes någon statlig styrning alls för att göra planeringen betydelsefull, utan bara en massa självsäkra, ödmjuka, lyhörda, kunniga och stolta planerare med rätt verktyg. Men det gör mig förstås inte mindre tacksam över att Karolina Skog basunerar ut att det i tider av hög byggtakt och ökad kvantitet i bostadsbyggandet är planerarens uppdrag att säkerställa kvalitén! Och då känns det ändå väldigt skönt att staten och jag tänker likadant.
Björn
