Spatialt kapital i Wuhan: Stadsbyggande i urbaniseringens tidevarv

Vår tids stadsbyggnadsutmaning

År 2008 blev världens urbana befolkning större än den rurala. År 2050 förväntas 70 procent av världens befolkning leva i städer. Förändringen skapar tillväxt och arbetstillfällen, men hastigheten har i många sammanhang också visat sig svår att hantera. Städernas befolkningsökning skapar utmaningar att tillgodose försörjning av bostäder och infrastruktur och i vissa fall att upprätthålla försörjning för grundläggande behov som utbildning, sysselsättning, trygghet, hälsa och miljö. Den allra största delen av inflyttningen till städer förväntas ske i utvecklingsländer som saknar resurser att effektivt bemöta tillväxten. Även i länder med stark ekonomi kan stadsbyggandet bli lidande när utbyggnadstakten är hög. Där resurser och inte minst organiserad stadsplanering saknas kan konsekvenserna bli förödande.

Wuhan i Kina är en av många städer som under de senaste decennierna behövt planera för en tilltagande urbanisering. UN-Habitat har kartlagt stadens form och undersökt hur den har påverkats av stadens snabba expansion.

Mer data ger bättre redskap att möta urbaniseringens utmaningar

I ljuset av denna utveckling har urbaniseringen blivit en av de viktigaste frågorna på agendan för UN-Habitat, FNs organ för bostads- och stadsbyggnadsfrågor. I strävan mot att uppnå FNs globala mål för hållbara städer och samhällen - att städer och bosättningar ska vara inkluderande, säkra, motståndskraftiga och hållbara - framhävs stadsplaneringens roll att ta till vara på urbaniseringen som en möjlighet att bidra till en hållbar utveckling.

City Prosperity Initiative (CPI)

• Produktivitet
• Infrastrukturutveckling
• Livskvalitet
• Jämlikhet och social integration
• Ekologisk hållbarhethet
• Styrning och lagstiftning

För att kunna stödja lokala och nationella myndigheter att fatta välgrundade beslut om stadsutveckling samlas data in från städer världen över. Som ett led i denna process har UN-Habitat introducerat The City Prosperity Initiative ( CPI ), en modell utformad för att mäta städers välstånd utifrån en balans av sex dimensioner, vilka i sin tur är en sammanvägning av 60 olika indikatorer. Dimensionerna antas skapa förutsättningar för framgång, välbefinnande, framtidstro och lika möjligheter för alla.

Nyligen har man också valt att utveckla modellen för att lägga fokus på stadsbyggnad som ett effektivt verktyg mot att uppnå FNs hållbarhetsmål. En kompletterande modell mäter de aspekter av stadens form som antas ha betydelse för dess välstånd. Detta är vad vi kan kalla stadens funktionella form, dvs. vad formen gör och inte hur den ser ut eller vad den ger uttryck för. Stadsformen kan betraktas som ett långsamt föränderligt system som sätter ramar för stadens övriga system, såsom sociala, ekonomiska och ekologiska processer. I det avseende kan den också betraktas som ett kapital som både kan investeras i, genom kvalificerad stadsbyggnad, och som kan omsättas i en mer välmående stad. Med bakgrund av den teori om spatialt kapital som har utvecklats av bland andra Lars Marcus, professor i stadsbyggnad på Chalmers, valde man att kalla modellen för The Spatial Capital Model. Modellen består även den av sex dimensioner.

Tillsammans skapar de ett sammanvägt index som kan användas i en kvantitativ analys för att jämföra städers spatiala kapital.

The Spatial Capital Model

• Konnektivitet
• Täthet
• Offentliga rum
• Diversitet
• Kollektivtrafik
• Urban service

Wuhans urbana expansion

Kartläggning inom ramen av CPI har tidigare gjorts i över 400 städer och kommuner världen över. Under 2018 blev Wuhan den första staden i Kina att kartläggas och applicerar samtidigt prototypen för modellen att mäta spatialt kapital.

Zhongshan Avenue i centrala Wuhan.

Wuhan är huvudstaden i Hubei-provinsen och är den största staden samt det politiska och ekonomiska centret i centrala Kina. Precis som så många städer i Kina och världen över har staden genomgått en betydande tillväxt de senaste decennierna. Sedan 1990 har befolkningen i Wuhan växt från strax över 2 miljoner till nästan 11 miljoner (Befolkningsantalet avser stadens sammanhängande bebyggda område, motsvarande det svenska begreppet tätort.). Under denna tid har stadens utbredning procentuellt växt ännu mer, vilket har lett till att stadens täthet sjunkit under de 15 000 personer per km2 UN-Habitat anger som minimum för att skapa förutsättningar för hållbar stadsutveckling.

Ett räkneexempel kan beskriva omfattningen av Wuhans tillväxt från ett mer lokalt perspektiv. 2015 beräknade Tillväxt- och regionplaneförvaltningen i Stockholm bostadsbehovet i Stockholmsregionen fram till år 2050 till drygt 600 000 bostäder. En befolkningsutveckling motsvarande den i Wuhan skulle istället innebära ett behov på över 5 miljoner nya bostäder. Det väcker frågor om hur de har hunnit bygga så mycket så snabbt, och hur det påverkar stadsformens kvaliteter. Kan Kina ha hittat ett framgångsrikt recept för att möta den tilltagande urbaniseringen?

Två områden i Wuhan som representerar stadsbyggande i olika utbyggnadsfaser av stadens historia.

Houhu är en stadsdel i norra Wuhan som är typisk för 2000-talets snabba utbyggnadstakt. Områdets spatiala kapital är genomgående lågt jämfört med stadskärnan.

Zhongshan Avenue är en del av den historiska stadskärnan men som nyligen har genomgått en omfattande omvandling, bland annat har trafikytor omvandlats till gågator, torg och grönytor som förvaltar och ökar områdets redan höga spatiala kapital.

Stadsutveckling i Wuhan - Från stadskärnan till periferin

För att vidare utforska hur Wuhans expansion har påverkat stadens form och dess kvaliteter har resultaten från den kvantitativa analysen ställts i relation till utbyggnadsstrategier under olika faser av stadens utveckling. Wuhan utvecklades ursprungligen från de tre historiska städerna Hankou, Hanyang och Wuchang som låg åtskilda av de två floderna Yangtze och Han. Städerna växte övertid ihop och bildar vad som idag är stadskärnan och stadens kommersiella centrum. Strukturen i den historiska staden är utvecklad för gång som huvudsakligt transportmedel och är utformad därefter: gatunätet är väl sammankopplat och kvarteren små. Även om omvandlingar och kompletteringar har skett så bidrar den ursprungliga kompakta strukturen med närhet till bostäder, arbetsplatser, handel och service till ett rikt och mångfacetterat stadsliv än idag. Delar av stadskärnan är idag extremt tät och mycket plats är inte avsatt för offentliga rum. Tack vare ett välplanerat nätverk av många små platser så finns ett torg eller en park ändå alltid nära inpå. Alla dessa egenskaper resulterar i genomgående höga värden för de olika dimensionerna i den kvantitativa analysen.

Expansionen utanför dagens stadskärna började till en början som en industriell utbyggnadsfas under 1950-talet men tog ordentlig fart först på 1990-talet då planeringen också förvandlades i enlighet med ekonomin. Zoner för ekonomiska och teknologiska centrum planerades och drev på stadens ekonomiska utveckling, liksom dess befolkningsutveckling och fysiska expansion. Den följande urbaniseringen under 1990-talet och 2000-talet skapade ett enormt behov av bostäder för den växande befolkningen. Det resulterade i en utveckling av storskaliga och homogena bostadsområden. Under den här tiden ökade också bilägandet och man planerade i större utsträckning för en bilburen befolkning, med breda gator och stora kvarter. Den stora skalan blir ett svar för att möte invånarnas behov av bostäder och effektiva transporter. Det blir också vanligt med helt eller delvis avgränsade bostadsområden; stora komplex med gatunät och grönytor inom kvarteret avsedda för de boende, vilket också resulterar i färre offentliga mötesplatser, torg och parker. Bebyggelsen är bitvis fragmenterad och trots stora grupper av skyskrapor är tätheten lägre än i de centrala delarna av staden. Storskaligheten och den relativt glesare och mer bildominerade miljön leder till ökade avstånd till kommersiell och offentlig service. Med andra ord utvecklades en stadsform som i alla avseenden skiljer sig från den som växt fram under århundraden i stadskärnan. Dessa skillnader är något som avspeglas i alla sex dimensioner av den kvantitativa analysen. I grafen exemplifieras det av Houhu, en typisk stadsdel som byggdes ut under 2000-talet i norra Wuhan.

Houhu - storskaligt utbyggnadsområde typiskt för Wuhans utveckling under 2000-talet, med stora kvarter och grupper av skyskrapor.

En ny fas av stadsutveckling i Wuhan

Kinas urbanisering är sammanlänkad med en ekonomi som sedan 1990-talet har växt mer än i något annat land i världen. Under 2000-talet har tillväxten fortsatt att öka och Kina spås snart gå om USA som världens största ekonomi. Landet klarade sig också relativt smärtfritt genom den ekonomiska krisen 2008, delvis på grund ett statligt stimulanspaket med stora offentliga investeringar. Under denna tid gick också Wuhan in i en ny era med omfattande investeringar i stadens infrastruktur. 2004 öppnades den första spårlinjen, en snabbspårväg i centrala Wuhan. Den första tunnelbanelinjen öppnade sedan 2012 och sedan dess har sju tunnelbanelinjer och tre spårvägslinjer byggts. Trots den snabba utbyggnadstakten visar analysen att en relativt liten andel av staden ännu har nära till spårbunden kollektivtrafik. Men tunnelbanesystemet fortsätter att växa, fem nya linjer är för närvarande under konstruktion och det finns planer på att bygga ytterligare tolv linjer, vilket skulle göra Wuhans tunnelbanesystem till ett av de mest omfattande i världen.

Att bli en globalt konkurrenskraftig världsstad är också ett av målen i Wuhans strategiska vision mot 2049. Det saknas heller inte visioner för stadsutvecklingen, i stadens Five-Year Land Use and Spatial Plan betonas vikten av hållbar stadsutveckling och under senare år har flera framgångsrika stadsbyggnadsprojekt uppmärksammats internationellt. Ett exempel är den omvandlingsprocess som genomfördes 2014 i samband med att tunnel­banelinje 6 grävdes ner under Zhongshan Avenue, en centralt belägen shoppinggata. Tunnelbanans utbyggnad möjliggjorde en omvandling av trafikytor till nya gågator, torg och grönytor samtidigt som den kulturhistoriska bebyggelsen rustades upp. Projektet var mycket påkostat men området fick ett kommersiellt uppsving och är idag det område som har högst spatialt kapital i hela staden. Ett annat exempel är The Green Way Project som genomfördes 2015-2017 och syftade till att tillgängliggöra stränderna runt East Lake, den största av många sjöar i Wuhan. Grönområden i anslutning till sjön upprustades och förädlades och totalt 125 km gång- och cykelväg byggdes ut eller renoverades. Både omvandlingen av Zhongshan Avenue och The Green Way Project belönades med The Award for Excellence in Planning av The International Society of City and Regional Planners ( ISOCARP ).

Finns framtidens stad i Kina?

Utbyggnaden av Wuhans tunnelbanesystem har visat upp en sällan skådad effektivitet som sannolikt inte är möjlig i västvärldens demokratiska stadsbyggnadsprocess. Den fortsatta utbyggnaden kommer att bidra till fortsatt ekonomisk tillväxt, skapa förutsättningar för hållbart resande och för ökad rörligheten för alla inkomstgrupper. Men ännu återstår stora investeringar för att nå hela stadens utbredning. Samtidigt börjar många experter ifrågasätta hur länge Kinas unika ekonomiska utvecklingstakt kommer kunna fortgå.

Under den intensiva expansionsfas som har ägt rum sedan 1990-talet har Wuhan också lyckats bygga flera miljoner bostäder. Utvecklingsmodellen som applicerats som svar på den snabba befolkningstillväxten har visat sig vara mycket effektiv för att tillgodose bostadsbehovet. Men analysen av staden visar tydligt att kvaliteten i stadsbyggandet har stagnerat.

Det är väl etablerat att kompakta och sammankopplade städer bidrar till social integration, hållbart resande och ekonomisk tillväxt. En stadsform som skapar närhet mellan människor och till stadens kvaliteter är också mer eftertraktad att bo och driva verksamheter i och skapar därför långsiktiga ekonomiska världen. Wuhans utvecklingsmodell har istället visat sig skapa större avstånd i staden och bidra till ökat bilberoende. Den har också lett till en obalans mellan privata och offentliga intressen i den byggda miljön som har devalverat stadens gemensamma kvaliteter. Även om ett skifte har skett i stadens syn på hållbar stadsutveckling de senaste åren så är långt ifrån allt som byggs så påkostat eller så framgångsrikt som omvandlingen av Zhongshan Avenue eller upprustningen av East Lakes grönområden.

Om Wuhan har hittat ett framgångsrikt recept för att möta urbaniseringens utmaningar kanske ännu bör lämnas osagt. Men vi kan konstatera att det som byggts under urbaniseringens tid utgör en väsentlig del av stadens utbredning och att dess form kommer ha betydelse för stadens välstånd under en lång tid framöver. 

Joel Hernbäck