Barnens platser planeras bort. Och med deras försvinnande minskar rummen för fantasi, fysisk aktivitet och gränsöverskridande lek. Arkitekten och statsvetaren Tanja van de Meulebrouck skriver om barns behov av naturmark och friytor på skolgårdar och förskolegårdar – och om sorgen över att det behovet prioriteras bort av de vuxna.
Mitt barn vaknar och berättar om nattens dröm. Hon går sista året på förskolan. ”Vi var med Eva på skogsgården och hade bara fleece och skor. Vi lekte med vattnet, sen gick vi ner till andra gården och som en förtrollning hade vi regnkläder”. Det magiska för henne var förvandlingen från vanliga kläder tillregnkläder. Det övriga innehållet är bara en beskrivning av hennes faktiska verklighet på en stor förskolegård med gamla träd, stockar och stenar, kullar och gömslen. Jag kan inte låta bli att bli nedstämd av hennes ord, eftersom jag i mitt yrke dagligen ser hur den typen av gårdar börjar bli mer utopi än verklighet. Samtidigt finns det omfattande stöd i forskningen om skolgårdens positiva inverkan på barns utveckling och välbefinnande. Bland annat har Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, en diger publikation i ämnet.
I en färsk forskningsöversikt konstaterar Boverket och SLU att det råder ett starkt samband mellan förskole- och skolgårdarnas storlek och deras kvalitet. Särskilt påverkar storleken närvaron av grönska på gårdarna eftersom såväl gröna markytor som träd och buskar är mycket känsliga för slitage. Och slitaget är påfallande. Särskilt från de yngre barnen som leker extra intensivt. Just sjuåringarna tycks vara värst, de väger en del men leker fortfarande gärna i buskage och andra gröna miljöer och trampar sönder rotsystem utav bara farten. Men grönskan är viktig för barns hälsa och välbefinnande. Folkhälsomyndigheten skriver i årets miljöhälsorapport att barn är en grupp som är särskilt utsatt för riskfaktorer i miljön och att stadsplaneringen måste prioritera åtgärder som motverkar riskerna och främjar hälsan. I gröna stadsmiljöer minskar den skadliga exponeringen för bland annat luftföroreningar och värmeöar samtidigt som grönområden bidrar till välmående och skapar förutsättningar för fysisk aktivitet.
Illustration: Tanja van de Meulebrouck
Rapporten beskriver vidare hur den miljörelaterade hälsan är ojämlik. Att åtgärder måste prioriteras som utjämnar dessa skillnader. Här är skolgårdenen viktig resurs. Att satsa på förskolan och skolan är att satsa på alla barn, oavsett övriga förutsättningar i livet. Likaså har förhållandena under barn- och ungdomsåren stor betydelse både för den psykiska och fysiska hälsan under hela livet. Men tyvärr har andelen barn som vistas i grönområden minskat stadigt. 2003 var det 78 % av barnen som vistades i naturen varje dag, 2019 var siffran 49 %. Det går åt fel håll i rask takt.
Likaså krymper gårdarna, såväl förskolornas som grundskolornas. I en kartläggning som Svenska Statistiska Centralbyrån, SCB, genomförde 2018 visar det sig att gårdarna i snitt krympt nästan fyra kvadratmeter per elev. Minskningen är störst i storstadsregionerna, delvis som en följd av förtätning och ökat antal elevplatser. Stockholm topparlistan av städer med minskande gårdar. Värst är det för elever som går i privatägda förskolor och skolor. En rektor jag pratar med berättar att de delat upp elevernas lunchrast på fyra lag. Ytan tillåter inte att alla är ute samtidigt. Tänk bara på ljudmiljön. Grannarna klagar och det blir konflikter kring populära lekredskap. Men med de kortare lunchrasterna minskar barnens vistelse på skolgården avsevärt. Flera andra skolor har valt att gå samma väg. När jag kollar upp friytorna hos de skolor som använder denna lösning, är flera av dem ändå större än de flesta skolgårdar som nu planeras i Stockholm.
Få har nog missat de senaste årens larm om att barn blir allt mer stillasittande och vad det får för konsekvenser. Fysisk aktivitet har samband med flera hälsofaktorer för barn, bland annat kroppsuppfattning, psykosocial och motorisk utveckling. Likaså påverkar ökad fysisk aktivitet den kognitiva förmågan positivt samtidigt som den ger en minskad risk för benskörhet och övervikt. När leken flyttar ut ökar den fysiska aktiviteten. För ju högre kvalitet en gård har, i form av grönska och välplanerade lekytor, desto mer tid spenderar barn på den och därmed alltså utomhus. Föga förvånande egentligen, det är som med alla miljöer, så fungerar attraktionskraften.
Jag lyfter blicken vidare för att sätta den svenska utvecklingen i någon slags relation tillomvärlden. Sverige är väl ändå ett föredöme? Blir förvånad när jag hittar en internationelljämförelse av hälsovanorna i 45 länder, där Sverige ligger lågt när det gäller fysisk aktivitet. Andelen skolbarn som är tillräckligt fysiskt aktiva, det vill säga rör sig minst 60 minuter om dagen har minskat radikalt i Sverige. Bara 12 % av flickorna och 17 % av pojkarna uppnår det målet, jämfört med genomsnittet för alla deltagande länder på 16 respektive 23 %
Hur kan det bli så här? Sverige som internationellt sett är så känt för sina parker och gårdar. Men vinden har vänt. En hint om hur prioriteringarna har ändrats går att läsa i en granskning av kommunernas argument för förtätning i översiktsplanering utförd av Chalmers och Blekinge Tekniska Högskola. Forskarna beskriver hur effekter som transport och ekonomi har ersatt tidigare argument om hälsa och välbefinnande. Här ligger förstås kärnan. Stadsbyggnad handlar om att väga olika intressen mot varandra och att förhålla sig till konkurrens om mark. I avvägningen väger barnens bästa lätt. Barn är inte den grupp av medborgare som protesterar mest. Samtidigt tillhör de en utsatt grupp i positionen som omyndiga. Barn väljer inte var de bor eller i vilken skola de hamnar. Vuxna väljer åt dem.
Tillbaka till leken. En studie väcker ett särskilt intresse hos mig. Den bekräftar min bild av att barns lek ändrar karaktär i naturmiljöer. Det är en studie från SLU i vilken man kunnat se ett samband mellan barns vistelse i naturmark och en mer gränsöverskridande lek. Alltså, när leken sker i naturmark blir den mer fantasifull och fler bjuds in, oavsett olikheter så som kön, ålder och eventuell funktionsnedsättning.
Är det inte just detta vi vill erbjuda våra barn? Miljöer att få vara barn i, växa i och utforska genom att få försvinna in i leken och fantasin. Glömma bort vuxenvärldens kategoriseringar. Att få ta paus, förlora sig eller bearbeta svårigheter på ett hanterbart sätt. En av lekens grundpelare. I höst börjar mitt barn i skolan. Vilken tur att den ligger i en förort byggd under ett decennium där stadskvaliteter som grönska, öppna ytor och parker prioriterades. I en förort där husen fick anpassa sig, följa terrängen, lämna kvar berghällar och stora tallar. Både bostadsgårdar och skolgårdar är generöst tilltagna. En väl avvägd balans mellan ljus och skugga. Mitt barns blivande skolgård lever till och med nästan upp till Boverkets riktlinjer. Men det är inte så vi bygger stad idag. De politiska förutsättningarna finns inte, allra minst i vår ekonomiska finansieringsmodell.
Likt många andra kontorsarbetare jobbar jag hemifrån under pandemin. Under lunchen går jag ut på promenader i området. Möter fler människor nu än jag tidigare gjort ens under en solig söndag. Vi tycks alla finna en välgörande tillflykt ut i det gröna. Är det detta som behövs? Att vi vuxna upptäcker behovet av att få komma ut, trampa på mjuka böljande skogsstigar och se trädens kronor vaja för vinden? Kan vi då översätta det till barnens spring i benen, deras upptäckarlust och önskan att bestiga diverse höjder? Jag hämtar mitt barn på förskolan. Hon springer med en kompis över gräs-mattan, på väg bort mot buskarna där några andra barn är i färd med att lassa lera på en skottkärra. Jag påminns om att den gräsmattan ska bort. Flera nya kvarter ska upp och en bilväg ska få plats. Och så parkering. Tydligen var det enklaste valet återigen att ta en bit av barnens mark. //
Tanja van de Meulebrouck
Tanja van de Meulebrouck är arkitekt och samhällsplanerare med fokus på barns fysiska miljö inom förskola och grundskola. Hon arbetar för närvarande med en utvärdering av skolbyggnader och skolgårdar inom Stockholm stad och leder ett ombyggnationsprojekt av befintliga skolgårdar där elever från skolorna medverkar.
