Detta blogginlägg är en del i en sammanhållen serie blogginlägg som redovisar kunskap som framkommit inom nätverket Stadsbyggnadsdialogen. Föreningen för samhällsplanering (FFS) har varit med och hjälpt till och dokumenterat nätverkets aktiviteter och hjälper nu till med att sprida erfarenheterna på olika sätt. Läs mer om bakgrund, syfte och vilka som ingått i nätverket Stadsbyggnadsdialogen i det inledande blogginlägget här. Där framgår också hur vi lagt upp denna serie om totalt 19 stycken blogginlägg. Blogginlägg 8-12 redovisar olika forskares perspektiv på medborgardialoger. Dokumentationen i detta inlägg baserars på en presentation av Göran Cars, professor och forskare på institutionen för samhällsplanering och miljö, Kungliga Tekniska Högskolan (KTH) i Stockholm. Göran Cars deltog vid nätverksmötet i Stockholm den 23 september 2011
Behovet av dialog i tidiga skeden
De formaliserade samråden kommer idag i ett så sent skede, att de viktiga besluten redan är tagna. Även om besluten formellt ska tas av politikerna har det i realiteten redan lagts ned så mycket tid, pengar och prestige på tjänstemannanivå att få fram ett förslag att det i praktiken inte kommer att göras några stora förändringar. Hårddraget kan man därför säga att de formaliserade samråden som regel bara är ett spel för gallerierna. Därför måste man ha dialogen i tidiga skeden, då det finns reell möjlighet till att påverka. En vanlig invändning från planerare är att invånare inte är intresserade av att delta i en dialog när det är tidigt i en process och mer öppna ramar. Men det handlar snarare om hur man ställer frågorna. Folk är inte intresserade av att svara på lösa frågor som ”Tyck till om ditt framtida Björkhagen”. Om man däremot gör spelreglerna väldigt tydliga, och ställer frågor som ”Vi vill förtäta det här området, kan det göras?" Och som följdfråga om svaret är positivt: "hur ska vi göra det på bästa sätt?”. Då öppnar man upp för folks kreativitet. Här handlar det om att politiken behöver vara tydliga och ärliga med vad det finns för spelplan. Politikerna ska aldrig inleda en dialog om man inte är beredd att ta in det som kommer fram som underlag för beslut.
Göran Cars
Bristande forskning gällande medborgardialog i planeringsprocesser
Den forskning som finns om medborgardialog idag handlar mest om formerna för dialog. Det finns alldeles för lite forskning om vilka effekter som dialoger har gett. Det finns många beskrivningar av medborgardialoger där man framhåller att ”här var det tusentals människor som deltog”, men inget om vad dialogen ledde till för faktiskt resultat. Forskningen är också dålig på att problematisera det demokratiska värdet av medborgardialoger. Är de som ger röst representativa för medborgarna? Eller är etniska svenskar av manligt kön och en ålder på över 55 år överrepresenterade? Likaså kan man fundera över om vältaliga och välorganiserade NIMBY5-grupper är lämpliga som uttolkare av allmänintresset.
Samverkan mellan privat och offentligt
Det behövs nya former för samverkan mellan privat och offentliga aktörer. Många utvecklingsplaner inkluderar en mängd privata aktiviteter. Det kan till exempel handla om byggande av bostäder eller en förstärkning av kommersiell funktion. Därför bör medborgardialogen också förankras hos privata intressenter. Det bästa är om de privata aktörerna även blir en del av dialogen. Om det exempelvis kommer upp idéer om fler studentbostäder vid ett möte med medborgare bör tjänstemännen bjuda in till exempel en studentbostadsstiftelse till nästa medborgarmöte. Det handlar om att tjänstemännen ska ta ansvar för processen, titta på möjligheter och ställa sig frågan ”Vad kommer att hända då – hur ser helheten ut?” Det går inte att föra dialogen som att kommunen har planmonopol i bemärkelsen att man faktiskt kunde bestämma vad som sker.
Tydliggöra politikens roll
All form av stadsutveckling handlar om att hantera konflikter. Det finns alltid motstridiga intressen och viljor kring hur utveckling ska ske. Vissa vill förtäta medan andra vill bevara grönområden till exempel. Här är det viktigt att tydliggöra politikens roll. Politikens uppgift är att ge ramar för vad som är politiskt möjligt. En bra dialog kan sätta svåra frågor på dagordningen och peka på frågor som man vill ha belysta. Är det där grönområdet värt att bevaras? Detta område ska förtätas, hur gör vi det på bästa sätt? Medborgardialog handlar om att ge input till politiken. Sedan får politikerna ta ställning till intressekonflikterna och besluta vad som är möjligt. Utan ett sådant förfarande behöver vi inte några folkvalda politiker längre.
