Detta blogginlägg är en del i en sammanhållen serie blogginlägg som redovisar kunskap som framkommit inom nätverket Stadsbyggnadsdialogen. Föreningen för samhällsplanering (FFS) har varit med och hjälpt till och dokumenterat nätverkets aktiviteter och hjälper nu till med att sprida erfarenheterna på olika sätt. Läs mer om bakgrund, syfte och vilka som ingått i nätverket Stadsbyggnadsdialogen i det inledande blogginlägget här. Där framgår också hur vi lagt upp denna serie om totalt 19 stycken blogginlägg. Blogginlägg 8-12 redovisar olika forskares perspektiv på medborgardialoger. Dokumentationen i detta inlägg baserars på en presentation av Lennart Nordfors som är fil doktor i statskunskap och omvärldsanalytiker på Gullers Grupp i Stockholm. Lennart Nordfors deltog i ett nätverksmöte i Stockholm den 23 september 2011.
Att kommunicera planering/projekt och skapa lärande samtal
Fysisk planering är svårt att kommunicera och därför ett område som man bör närma sig med försiktighet. Det är känsligt eftersom det berör människor personligen och ofta handlar om något nödvändigt ont samt att det på kort sikt ofta innebär kostnader. I ett längre perspektiv kan ökad delaktighet och dialog dock skapa vinst. I fysiska projekt är det ofta de som har något att förlora på förändringen som engagerar sig. Dialog handlar primärt om att höja kvalitet på lärandet enligt Nordfors. Ambitionen bör därför vara att åstadkomma ett lärande möte där både planerare, politiker och medborgare lär sig och får utbyte av varandras kunskap.
En målsättning bör därför vara att genom ett lärande möte få motståndarna att förstå varför kommunen vill utveckla det aktuella området. Ett sätt att göra detta är att sätta planen i ett sammanhang. Det är svårt att få alla med på tåget men det är inte ett misslyckande om det är fortfarande är motstånd efter dialogen som innan man genomförde medborgardialogen. Däremot är det ett misslyckande om man inte lyckas öka deltagande medborgarnas förståelse för, och insikt om varför förändringar sker. Då har inget lärande uppstått.
Nordfors beskriver vikten av genomtänkt kommunikation vid all dialog. Genom att börja med att ställa sig två grundläggande frågor om budskap och strategi kan en kommunikationsplan tas fram: - Vad ska vi berätta? (budskapet) - Hur ska vi berätta det? (strategin). Därefter kan diskussionen om formen börja. Vilken form man ska använda beror på målgruppen. Det handlar också om vilken kunskapsutveckling man vill åstadkomma och vilka som ska delta i denna. Innan dialogarbetet startas identifieras enligt en budskapsmodell: 1. Situation, 2. Behov, 3. Vision, 4. Strategi, 5. Planer. Det är avgörande att börja i rätt ände, uppifrån. Många planerare gör tvärtom och börjar i fel ände.
Lennart Nordfors
Stockholms nya översiktsplan – ett gott exempel på dialogarbete
Några utmärkande drag är att det fanns en genuin dialog som byggde på en ordentlig omvärldsanalys. ÖP-arbetet hade också grundteman som staden höll fast vid genom hela processen. Det kan upplevas som tjatigt för planerare att hela tiden förklara bakgrunden i processen, men det behövs för att deltagarna ska förstå sammanhanget. I arbetet med promenadstaden identifierade man också rätt tid för ”stafettväxling” mellan tjänstemän och politiker. En vecka innan slutdebatten hölls en större diskussion och ett ”överlämnande” från tjänstemän till politik.
Dennisöverenskommelsen – ett inte lika lyckat dialogarbete
Ett misslyckat exempel är Dennisöverenskommelsen. Där räknade politikerna med att allt var klart genom att det fanns en politisk enighet kring en plan med behov av åtgärder i Stockholms transportsystem. Det kommunicerades aldrig varför de olika åtgärderna i planen behövdes. Situation, behov och vision kom först i slutet av processen. Momenten strategi och plan blev därför problemet.
En dialog ska vara genuin, annars är den inte meningsfull. Det bör finnas ett tydligt fokus genom hela processen så att medborgarna kan kunna följa processens alla faser. Processen bör resultera i en tydlig återkoppling till medborgarna som deltagit. Dialogen bör också involvera på bredden och inte bara ”de närmast berörda”. Det bör också ha en form som känns spännande då det skapar nyhetsvärde och gör det mer attraktivt att delta.
