Ibland kan jag förundras över att vårt samhälle är så pass fungerande som det är. Att vi människor är så anpassningsbara att vi inte bara brister ut i sång på bussen eller av ren nyfikenhet ”lånar” någon annans väska från bagagehyllan på tåget. Det är egentligen rätt konstigt att vi försöker gå som de andra fotgängarna på trottoaren eller undviker att stirra på någon på bussen. Jag vet, en del av detta är förstås reglerat genom lagtexter och eventuella överträdelser leder antagligen till besvärliga konsekvenser. Andra beteenden kanske innebär att vi riskerar någon form av reprimand, men det är inte alls säkert. Merparten av sådant som skulle betraktas som avvikande beteenden ger antagligen inte några som helst negativa följder, kanske till och med att någon skulle uppskatta lite skönsång på busshållplatsen? Det mesta av vårt beteende är alltså reglerat långt innan juridiska ringklockor börjar ljuda. Juridiken är bara en yttersta gräns, och bör så förbli. Istället bildas en kulturell överenskommelse mellan oss människor, företrädesvis en mångkulturell sådan, som när vi väl har accepterat och accepterats även innebär en begränsning men också ett ramverk som vi har att förhålla oss till.
Illustration: Malin Bosaeus
För att undersöka hur detta ramverk är verksamt inom samhällsplaneringen har vi bett ett antal forskare och praktiker berätta mer om de psykologiska aspekterna av planering. Och här kommer det till uttryck ibland som ett trafikbeteende, som när Kristina Thorell visar hur utvecklingen av trafiksäkerhet alltid befinner sig i en kapplöpning mot sig själv, eller som när Simon Johansson beskriver att planering också handlar om ritualer och styrandet av känslor. Men temat Psykologi innebär också att vi vinklar kameralinsen mot oss själva, vi som en sammanhållen profession av planerare, vilket Kristina Grange gör i artikeln om planeraren och dess självkänsla. Temat är även centralt för vår Intervju med Cecilia Parsberg om hur det ökade tiggeriet påverkat stämningen på stadens gator. En fråga som förstås har aktualiserats ytterligare med en akut flyktingsituation.
Vi vill helt enkelt ge ett nytt perspektiv på planering, på det sätt som PLAN alltid har gjort sedan starten 1947. Och det gäller även i vårt sista nummer för året, tema Konst. Var står planering och konst i relation till varandra år 2015? Missa inte det och vår nya satsning på en mer lättillgänglig debatt som vi kallar Duellen, där vi ställer två aktuella debattörer direkt mot varandra. Hör gärna av er om ni har förslag på vilka ni skulle vilja möttes i en PLANduell. Så, väl mött till jul, i oset av kryddpeppar, nejlika, saffran, kardemumma och andra klassiskt arabiska kryddor.
/Björn
