Föreningen för Samhällsplanerings nya ordförande
Nu planeras det och byggs med ett tempo som vi inte sett på ett tag. Summeras 2015 så tangeras 2008 års siffror vad gäller färdigställda bostäder. Då, 2008, var kurvan på väg ned och nu är den på väg upp. Och går vi än längre tillbaka hittar vi en liknande takt 1993 och 1943. Så hur mycket klokare är vi idag? Blir det mer hållbart? Det går att ifrågasätta om vi verkligen klarar att hantera ekologiska frågor och lappa ihop ekosystemen, och det går att ifrågasätta i vilken grad det vi bygger leder till minskad segregation och mer jämlika livsvillkor.
Den ekologiska och den sociala utmaningen kan ingen blunda för. Får vi inte de sociala och de ekologiska systemen att funka i våra städer, tätorter och på glesbygden så blir mycket annat också högst problematiskt. Det finns onekligen många bra och intressanta exempel runt om i landet. Problemet är sannerligen inte de bra exemplen. Det som i slutändan spelar roll är helheten. En lika intressant fråga blir därmed: Hur bra är vår lägstanivå? Allt räknas nämligen i slutändan, om man lägger ihop allt vi gör, såväl bra som dåligt samhällsbyggande. Hur stolta kan vi då vara? I en tid när trycket är hårt – oavsett om anledningen är att kommunen växer eller krymper – är det svårt att bedöma och säkerställa om utvecklingsriktningen duger. När många kommuners planavdelningar går på knäna och näringslivet snittar på en debiteringsgrad på 99% är det inte lätt att hinna med sånt som eftertanke, reflektion, kreativitet och kunskapsinhämtning. Hinner vi kolla förutsättningarna lite bättre innan vi fattar beslut? Finns det något som kan optimeras på ett bättre sätt i projektet för att nå lite längre? Har vi tillräcklig kunskap om frågor som bins behov i städer, om kulturens betydelse för sociala frågor eller näringslivets villkor utanför storstäderna?
“När många kommuners planavdelningar går på knäna och näringslivet snittar på en debiteringsgrad på 99% är det inte lätt att hinna med sånt som eftertanke, reflektion, kreativitet och kunskapsinhämtning.”
När Föreningen för Samhällsplanering bildades 1947 var ett av syftena att förbättra samverkan mellan ”fackmän från enskilda områden” och man såg ett behov av att planeringsarbetet får en fastare förankring hos allmänheten: ”…människor måste få ta aktiv del i utformningen av de samhällen de bo och arbeta i.” Det kan konstateras att dessa behov finns än idag. Utbudet av konferenser är enormt, partsinlagor duggar tätt och starka och ofta oklara lobbygrupper vill få oss på ”sin” sida. Hinner vi vara kritiska? Hinner vi väga för och emot? Hinner vi läsa in oss på senaste nytt från forskningen? Här ser jag som nytillträdd ordförande att Föreningen för Samhällsplanering har en oerhört viktig roll att ta. Att hålla samtalet och debatten igång på ett nyfiket och vetgirigt sätt. Att väcka viktiga frågor som annars inte lyckats tränga sig in på agendan. Att överbrygga olika discipliner och kunskapsfält vilka idag är långt fler än vid uppstarten. Att öka utbytet mellan akademi och praktik. PLAN har då som nu en oerhört viktig roll att erbjuda ett forum för debatt och kunskapsinhämtning men framför allt ser jag lokalavdelningarna som nyckeln för att åstadkomma detta. Alla dessa träffar, mötesplatser och allt ”snick-snackande” är oerhört viktigt för att hålla diskussionen igång och det är ett sätt att ge varandra tid för eftertanke, reflektion och få vägledning in i framtiden.
För att hålla en intressant och nyfiken diskussion igång så behövs alla ni, föreningens medlemmar. Läs PLAN. Ta del av aktiviteter där du bor. Var nyfiken och ge oss gärna din syn på saken!
Ann Legeby, ordförande Föreningen för samhällsplanering
