Möjligheten att skapa tillväxt i och med ett ökat befolkningsunderlag är naturligtvis ett alltigenom glädjande besked för en krympande kommun. Men det ställer också frågor om långsiktighet, flexibilitet och planberedskap. Åsa Eriksson i Norbergs kommun beskriver hur kommunens Översiktsplan och fysiska planering plötsligt blivit relevant och dessutom ett betydelsefullt instrument för utvecklingen, där snabbhet och långsiktighet går hand i hand.
Åsa Eriksson (S) är kommunstyrelsens ordförande i Norbergs kommun.
Möjligheten att skapa tillväxt i och med ett ökat befolkningsunderlag är naturligtvis ett alltigenom glädjande besked för en krympande kommun. Men det ställer också frågor om långsiktighet, flexibilitet och planberedskap. Åsa Eriksson i Norbergs kommun beskriver hur kommunens Översiktsplan och fysiska planering plötsligt blivit relevant och dessutom ett betydelsefullt instrument för utvecklingen, där snabbhet och långsiktighet går hand i hand. Åsa Eriksson (S) är kommunstyrelsens ordförande i Norbergs kommun. Flera mindre glesbygdskommuner har under de senaste 30 åren stadigt minskat i invånarantal. Vi förtroendevalda i samma kommuner har tvingats konstatera att vårt uppdrag till stora delar gått ut på att skära ned, stänga, effektivisera och sälja. Det var inte därför vi valde att bli politiker men har man betrotts med ansvar för kommunens ekonomi är det bara att bita i det sura äpplet och se till att utgifterna inte överstiger intäkterna. Ibland har vi unnat oss lyxen att visionera, drömma och planera för hur vi vill ha det den dagen kommunen växer igen men det är svårt att prioritera det viktiga, strategiska arbetet när kommunallagen kräver budget i balans här och nu.
Beslutet för nästan tio år sedan att Norbergs kommun skulle avsätta ett par miljoner kronor till att ta fram en ny Översiktsplan kändes på samma gång roligt som lite onödigt. I samma veva sjönk kommunens intäkter dramatiskt och vi genomförde ett stort balanspaket för att sänka den totala driftskostnaden med 4 % på ett år. Då finns det inte mycket tid och energi till att tänka framtid och utveckling. Idag, när situationen totalt har förändrats och vi har den största befolkningsökningen i mannaminne, är vi tacksamma över att plantjänstemännen ändå lyckades peppa oss att på allvar tänka ut hur vi ville att kommunen skulle växa i framtiden.
Tack vare ett antal utpekade LIS-områden i ÖP är förhoppningen att det nästa år står fem nybyggda villor vid Norens strand på bilden. Det skulle öka nybyggnationstakten i kommunen med närmare 1 000 procent.
Från långvarig och stadig befolkningsminskning till explosionsartad ökning. Går det att planera för de här snabba omställningarna? Borde vi tidigare ha förstått att antalet flyktingar som sökte sig till Europa skulle innebära att kommunens befolkning nu stadigt stiger och antalet elever i grundskolan vida överträffar alla förhoppningar? De befolkningsprognoser som vi och andra kommuner köper varje år har fram till dags datum visat på en stadig minskning för Norberg. Det är tur att verkligheten är så mycket bättre än prognosmakarna spådde.
För första gången sedan början av 80-talet råder det nu bostadsbrist i Norberg. Halleluja! Det är givetvis mycket roligare att fundera över hur vi ska få fram fler skollokaler, fler förskoleplatser och fler bostäder än tvärtom, men det är inte lättare. En del verktyg förfogar kommunerna själva över och då kan vi vara kreativa, lösningsfokuserade och tänka utanför de gängse ramarna. Andra verktyg saknar vi helt och då blir det svårare.
Norbergsån. Efterfrågan på attraktiva lägenheter i centrala Norberg är stor men kanske måste kommunen ta en del av risken för att privata aktörer ska våga satsa enligt Åsa Eriksson. Fotograf: Caroline Persson
Tack vare den stora mängden asylsökande som Migrationsverket har platser för i Norberg (ca 900 asylsökande i en kommun med 5 800 invånare), och alla de barnfamiljer som väljer att bo kvar i vår kommun när de får permanent uppehållstillstånd, har vi för ett år sedan kunnat öppna en ny förskoleavdelning i tidigare tomställda skollokaler. Det betyder mycket för en, sedan länge krympande, kommun att kunna utöka - göra nytt - istället för att hela tiden minska och stänga. Vi håller dessutom på att, för första gången sedan början av 80-talet, bygga helt nya lokaler. Ja, det är en skräll av stora mått! En helt ny förskoleavdelning byggs till på en befintlig förskola som inom kort kommer få tre, istället för två avdelningar. Med utbyggnaden följer att vi måste bygga om mottagningsköket, så att det kan hantera fler portioner, och det bidrar till bättre arbetsmiljö för vår personal.
En annan mycket positiv effekt av flyktingmottagandet är att en kommunägd länga med fyra marklägenheter som har stått tom och obrukbar i närmare 15 år nu byggs om till boende för ensamkommande flyktingbarn. Hela bostadsområdet lyfts när det blir liv och rörelse, ny fasad och nya fönster, istället för ett tomt och tyst hus som har skämt det i övrigt populära området. Ökad befolkning bidrar till utveckling och tillväxt på många sätt och det är mycket välkommet.
För en liten, och i vårt fall dessutom fattig, kommun kan det vara svårt ur en ekonomisk aspekt att bygga nya verksamhetslokaler och bostäder. Vi har mark, vi har en bra ÖP och vi har effektiva planhandläggare men vi saknar eget kapital att bygga för. Kommunen är redan högt belånad och klarar inte kapitalkostnaderna för ytterligare lån. Den låga hyresnivån i vår region gör att kommersiella aktörer inte vågar satsa här. Det lilla kapital kommunen sparat ihop de senaste åren har använts till de ny- och ombyggnationer av verksamhetslokaler som vi har vågat oss på. Även om de, av många, efterfrågade regelförenklingarna i planprocessen skulle underlätta även för oss är det bristen på kapital som är vårt största hinder.
“Är det tillfälliga lokal- och bostadslösningar som ska prioriteras eller tror vi så mycket på kommunens attraktivitet att vi vågar satsa mer permanent?”
För att stärka de lokala flyttkedjorna och i någon mån minska bostadsbristen försöker vi få igång byggandet av villor. I vår region får en vanlig familj inte banklån för att bygga hus eftersom marknadsvärdet på det färdiga huset är så mycket lägre än byggkostnaden. Vi har, tack vare ett antal utpekade LIS-områden i ÖP, detaljplanerat sjönära villatomter som också ligger nära centrum och kollektivtrafik. Där tror vi chansen är störst att någon vågar (och får banklån till att) bygga nytt. Min förhoppning är att det nästa år står fem nybyggda villor vid Norens strand. Det skulle i så fall öka nybyggnationstakten i vår kommun med närmare 1000 %.
Vi försöker prioritera pengar till en utvecklingsplan av ett sjö- och centrumnära område där vi hoppas att någon privat aktör vill bygga flerfamiljshus. Efterfrågan på attraktiva lägenheter i centrala Norberg är stor men kanske måste kommunen ta en del av risken för att privata aktörer ska våga satsa. Riskdelning mellan olika typer av aktörer, offentliga och privata, tror vi kan vara ett sätt att få till stånd bostadsbyggande i kommuner med en liknande situation som vår.
Norberg försöker ta med alla användningsändamål som kan vara lämpliga inom aktuella planområde för att kommunen inte ska vara lika känslig för snabba svängningar. Denna detaljplan från 2007 är ett exempel på en plan där bostadsändamål har kompletterats med kontor för att öka flexibiliteten.
Norbergs centrum består av en mix av bostads- och upplåtelseformer, arbetslokaler, servicefunktioner och skola. Det har bidragit till ett sammanhållet samhälle där de flesta träffas på ett eller annat sätt, många känner varandra och den sociala tilliten är hög. Det bidrar i sin tur till att det ideella engagemanget och viljan att bidra till kommunens utveckling är mycket stor. Vi vill fortsätta på den inslagna vägen och blanda olika samhällsfunktioner. Detta ställer stora krav på en samordnad samhällsplanering. Kanske är det lättare att få till i en mindre kommun?
Eftersom många av de asylsökande söker sig vidare till andra, större städer när de får uppehållstillstånd är det svårt att veta hur stora investeringar vi törs göra. Kommer den lokala befolkningsökningen fortsätta och elevantalet att bestå eller står kommunen med för stora, dyra lokaler om några år?
Norberg har gått från långvarig och stadig befolkningsminskning till explosionsartad ökning, för första gången sedan början av 80-talet råder det nu bostadsbrist. Skallberget och Blåsippan är det första som byggs i kommunen sedan i början av 1980-talet
I små kommuner blir alla befolkningsförändringar stora svängningar. När jag nyss hade tillträtt som kommunalråd 2011 blev jag uppringd av en rikstäckande dagstidning som undrade varför just Norberg hade Sveriges högsta nativitet något år tidigare. Det kunde jag inte förklara, eftersom det var nya uppgifter för mig. Vid närmare granskning visade det sig att antalet födda barn det aktuella året var ett femtontal fler än året innan. Den lilla förändringen ledde till att vi just då hade flest nyfödda per kvinna i fertil ålder och att den årskursen behöver vara fyra klasser mot det normalt treparallelliga som skolan är dimensionerad för. För en liten kommun, där det bara finns en skola att välja på, blir det svårt att på kort tid dessutom få fram skollokaler för närmare 150 flyktingbarn, som vi nu har som elever.
Tack vare en mycket lösningsinriktad skolledning, ett kommunalteknikförbund som jobbar extremt snabbt i akuta lägen och många engagerade medborgare, företagare och församlingsaktiva som vill hjälpa till, har vi pusslat ihop tak över huvudet och sittplatser till alla elever, så här långt. Vi har tagit skolbiblioteket, konferensrum, aulan, förråd, kontorslokal i en närliggande industrifastighet och den gamla prästbostaden i anspråk men vi har löst det. Nu hyr kommunen dessutom tillfälliga (och dyra) modulklassrum sedan ett par veckor tillbaka men vi måste snabbt hitta mer långsiktigt hållbara lokallösningar. Är det tillfälliga lokal- och bostadslösningar som ska prioriteras eller tror vi så mycket på kommunens attraktivitet att vi vågar satsa mer permanent? Den frågan tror jag att många politiker i glesbygd funderar på just nu. Att våga idag är en sak, att höra skattebetalarnas dom om några år kan vara en helt annan.
“Även om de, av många, efterfrågade regelförenklingarna i planprocessen skulle underlätta även för oss är det bristen på kapital som är vårt största hinder.”
Vi kommuner som tidigare krympte är själaglada över att nu istället växa. Vi gör allt vad vi kan för att anpassa vårt samhälle och vår välfärd till den större befolkningsvolymen. Det stora engångsbelopp vi fick från staten för att klara av flyktingmottagandet är mycket välkommet och underlättar på många olika sätt. Men vi skulle behöva lite mer hjälp från nationellt håll för att klara vår uppgift bättre.
När vi gör nya detaljplaner försöker vi ta med alla användningsändamål som kan vara lämpliga inom det aktuella området. Vi får mer flexibla planer och kommunen blir inte lika känslig för snabba svängningar. Under lång tid, när befolkningen och budgeten krympte, var det få nya detaljplaner som arbetades fram i Norberg, vilket gör att de nya, flexibla, detaljplanerna tyvärr bara omfattar en mindre del av kommunens planlagda mark. Planprocessen skulle kunna bli snabbare om staten tog fram vägledningar för hur man på lämpligt sätt gör avvägningar mellan olika intressen. Det kan handla om hur nya bostäder ska värderas i förhållande till buller, markföroreningar, naturvärden, kulturmiljövärden o s v.
Asylboenden ligger ofta lite utanför kommunernas centrum och så ser det ut även i Norberg. Det ställer krav på ett väl fungerande gång- och cykelnät för att de boende enkelt ska kunna ta sig till affärer och kommunal service. Fotograf Åsa Eriksson
Som det är idag är alla dessa, ofta motstående, intressen ansedda att vara av samma vikt i planeringen och det gör att kommunerna, i varje enskild plan, måste hantera problemen med att göra alla avvägningar. Det tar tid och riskerar att fördröja processerna med överklaganden till följd. Ett annat exempel på krock mellan motstående intressen är vår strävan att planera för ett mer ekologiskt hållbart samhälle. Då vill vi gärna bygga tätt för att minska transportbehovet, vilket också brukar ge stadskaraktär samt liv och rörelse. Spännande och attraktivt på ett sätt, men kan krocka med bullerkrav och säkerhetsavstånd eftersom det då blir närmare till infrastruktur och andra verksamheter än bostäder. En svår, men kanske inte ofrånkomlig, krock mellan regler och ambitioner.
Asylboenden ligger ofta lite utanför kommunernas centrum och så ser det ut även i Norberg. Det ställer krav på ett väl fungerande gång- och cykelnät för att de boende enkelt ska kunna ta sig till affärer och kommunal service. Gång- och cykelvägar behöver också ha bra och säkra övergångar där de möter större vägar och järnvägar. Det har inte varit tillräckligt prioriterat under sparåren och vi önskar oss mer statliga medel för utbyggnad av GC-nätet.
Den situation vi befinner oss i nu, med behov av snabba åtgärder, är egentligen inte unik för flyktingtillströmningen. Flera situationer kan leda till snabba befolkningsökningar och för Norbergs del skulle det t ex kunna handla om en återupptagen gruvdrift i framtiden. Ingen vet om det kommer ske men alla vet att större förändringar av något slag kommer att inträffa. Det är därför av största vikt att vi hjälps åt att hitta sätt att bli mer flexibla, att samhällsplaneringen utgår från flera möjliga scenarier och att myndigheter och regelverk stödjer varandra istället för att motarbeta varandras syften.
För Norberg är den stora flyktingtillströmningen en stor utmaning men en ännu större möjlighet. Vi är glada för alla som väljer att bosätta sig här och bli norbergare, oavsett var man är född. För att fler ska kunna och vilja välja det behöver vi framför allt kapital till fler bostäder. Då kan vår, och många andra mindre glesbygdskommuner, fortsätta att växa och må bra
Åsa Eriksson (S)
