Som så ofta förut är jag inte på plats hemma i stan när jag skriver ledaren till sommarnumret. Jag sitter istället på en gammal trästol utanför vår tjugotre kvadratmeters sommarstuga i Stockholms skärgård. Det är såklart extra ironiskt att sitta här till detta temanummer, Urban norm. Tidigare år har temat alltid haft karaktären av ”vad-gör-vi-på-sommaren” och då känns samvetet lite renare. Den är gången är mina tankar snarare… i konflikt. Vad är urbant? Och framför allt finns det ett urbant tillstånd, eller flera, och vad ställs de i så fall emot? Är det min idé om landsbygden som är motsatsen till den urbana normen? Hur bildar min världsbild ett skynke som skymmer min upplevelse av vårt gamla sommarställe? Är jag genom mitt beteende i vardagen ofrivilligt medskyldig till en förändring jag kanske inte vill ha? Ja frågorna är många och i det här numret får vi en del svar men också nya och mer välformulerade frågor.
I skrivande stund inser jag också att mina tankar kring det urbana och planerarens roll får vänta tills senare. Anledningen är att minst en viktig händelse finns kvar på agendan, nämligen politikerveckan i Almedalen. Jippot på Gotland är fortfarande en given aktivitet för många även om Järvaveckan är ett välkommet tillskott till det offentliga samtalet. I år ligger dock ett irriterande mörkt moln över Visby i första veckan av juli. Den rasistiska och antidemokratiska organisationen Nmr har meddelat att de ska vara på plats. Det gör mig minst sagt ledsen och illa till mods att de får ta den platsen i anspråk för att ventilera sina dumheter. Och det känns faktiskt inte ens bättre av att jag står med fötterna djupt planterade i blomsterkransens högtid midsommar. Nästan tvärtom. Kanske är det bättre att den här gången i Almedalen hålla sig utanför ringmuren och samla på sig sju sorters blommor att lägga under huvudkudden. Så kan jag åtminstone drömma om en bättre framtid, där jag får lyssna till högljudda utrop om nya satsningar och genomförandeplaner för hållbar infrastruktur, storstilade löften och spännande idéer om nya städer som jag hoppas hamnar i lägen där det finns samhällsvinster att göra, ett ökat flyktingmottagande som också går i samklang med användningen av lokaler och byggandet av bostäder på ett mer långsiktigt sätt, större integrationssatsningar även i de mest välbeställda stadsdelarna och kommunerna runt våra storstäder, höjd kvalitet i byggandet men också mer kunskap om nya produktionsmetoder, att ingen, och då menar jag ingen, tjatar om att peta i PBL eller att planering är ett hinder, utan att samhällsplanering beskrivs som kärnan, det som behövs när det ska byggas mycket, den kraft som står emot kapitalets mindre charmerande sidor, den vilja som bygger nya städer för kommande generationer och den kunskap som är unik och central för ett hållbart och långsiktigt samhällsbyggande. Jag inser förstås att jag antagligen behöver samla på mig mer än sju sorters blommor för att mina drömmar ska slå in, men det är det värt, särskilt om det kan hjälpa till att överrösta de som inte borde vara i Almedalen alls.
Glad sommar!
Björn
