Så kom våren med full kraft! När dagarna blir längre och uteserveringar och södervända trappor fylls av soltörstande människor känns tillvaron ljusare. Det blir sannerligen en känsla av nystart. När man tänker på det framstår våren som ”nytt år” i högre utsträckning än självaste nyår! Nytt år för naturen, nytt år för (el-)cyklandet och årets nya glassorter lanseras. Med valårskampanjer i sikte kommer också massa nya förslag; strategier och utspel som berör samhällsplaneringen. Vi har bland annat sett instiftandet av Rådet för hållbara städer, propositionen Politik för gestaltad livsmiljö, Reformprogram för att motverka segregation samt så uppmärksammas behov av forskning inom hållbar stadsutveckling. Och minsann, även Föreningen För Samhällsplanering har haft årsmöte med inval av nya personer till styrelsen och i olika stödjande roller. Det blir en märkbar nystart att lägga ett verksamhetsår till handlingarna och göra planer för kommande år. Just nu är det mycket på gång i FFS så håll utkik efter arrangemang på vår hemsida och i sociala medier. Jag hoppas också att denna nya version av PLAN med dubbelnummer under 2018 kan ge mersmak för en fördjupad debatt om samhällsplaneringens olika perspektiv och kunskapsfält.
Så vad säger då politiken? Strategin för levande städer lanserar en ny politik för en hållbar stadsutveckling och innehåller många ambitiösa mål.
Transport och mobilitet har verkligen getts stort utrymme så här borde vi kunna förvänta oss drastiska förändringar. Det är positivt med fokus på energieffektiva transporter, satsningar på kollektiva transporter samt ökad andel gång- och cykeltrafik. Här är målet mycket högt ställt, från 20% till 25% på sju år. Klarar ni det alla kommuner där ute? Det är sannerligen ingen liten förändring. Tunnare då kan man tycka vad gäller de sociala frågorna, hur den byggda miljön kan gestaltas för att skapa mer jämlika livsvillkor och hyfsade livschanser i olika delar av våra städer och på landsbygden. Nystartade Rådet för hållbara städer ska enligt regeringen bidra till en långsiktig hållbar stadsutveckling genom olika myndigheters arbete. Rådets livstid är fyra år och har till uppgift att samverka kring åtgärder som bidrar till hållbara städer. Rådet ska också identifiera frågor som behöver utredas. Får man lov att känna en viss otålighet? Har verkligen inte myndigheterna redan gjort detta? Har de inte samverkat, har de inte koll på vilka utmaningarna är? Har inte frågor redan identifierats som behöver utredas mer? Digitaliseringen får också visst utrymme och här talas om betydelsen av öppen data, möjligheterna med ”big data” och krav på standardiseringar. Digitaliseringen är enligt min mening redan en självklar del av vardagen inom planering och byggande men vad som för tillfället bekymrar mig är dels tillgängligheten till data och dels kvalitén. Dålig ’big data’ är sällan bättre än bra ’small data’ och kompetens om sakfrågor kan aldrig ersättas av mer data. Det är förvånande att tillgängligheten till nödvändigt planeringsunderlag är så skralt runt om i många kommuner och frågor om integritet behöver tas på allvar. Inför senaste gåturen jag gjorde med tjänstepersoner i en kommun tittade vi på vad hitta.se kan säga om ett par kvarter vi skulle besöka. Här får vi information om inkomst, belåningsgrad, hur man röstar, hushållsstorlek samt vilken typ av hemsidor de boende besöker. Just här dominerades intresset av jakt, bilar, motorcyklar, ridning och astrologi. Informationen via dessa kanaler är så pass detaljerad att det går att få fram för en grupp om fyra-fem villor. Samtidigt har planerarna på kommunens stadsbyggnadskontor inte ens tillgång till digitalt underlag för var kommunal service finns (exempelvis vård, utbildning, lekplatser eller fritidsanläggningar), hur många kvadratmeter bebyggelse det finns inom varje fastighet, antal boende per fastighet eller hur lägenhetsfördelningen ser ut på en detaljerad nivå. Än mindre har de underlag om socioekonomisk status. Inte undra på att det kan vara en utmaning att professionellt arbeta med frågor som identifieras som viktiga i Levande Städer såsom förtätning, kulturmiljö, tillgänglighet till resurser, ekosystemtjänster eller minskad segregation.
Men låt oss se (vår-)ljust på framtiden – det finns många kommuner där ute som verkligen arbetar intensivt och försöker driva utvecklingen framåt. Jag ser gärna att nationella nivån ger de som har farten uppe chansen att vidareutveckla kunskap och genomföra strategier. Det finns ingen tid att förlora om vi ska nå målen om mer hållbara städer och samhällen. Och självklart hoppas jag på att det identifierade behovet av forskning som kan stödja hållbar stadsutveckling inte stannar vid ett ’identifierat behov’ utan att vi framöver också får se att fler forskningsansökningar inom samhällsplaneringsfältet beviljas!
Ann Legeby
Ordförande FFS
