”Medborgardialoger” är ett samlingsbegrepp för olika former av inbjudet medborgardeltagande, där offentliga organisationer bjuder in allmänheten för att delta i planering eller genomförande av offentlig politik. Syftet är ofta att fördjupa demokratin genom att stärka legitimiteten för politiken och dess förmåga att lösa samhällsproblem. Många kommuner har mångårig erfarenhet av medborgardialoger, vilket av olika skäl har blivit en praktik som genomsyrar samhällsplaneringen i Sverige. Detta kan bero på det återkommande behovet – och möjligen problemet – för olika politiska koalitioner att säkerställa legitimiteten för sina visioner. Få offentliga verksamheter har under 1900-talet gett upphov till så många olika medborgarrörelser och -protester som just stadsutveckling, vilket erfarenheter från i alla fall de större städerna under 2000-talet bekräftar. Planeringsinsatsernas omfattande kostnader och dess över tid bestående, och ibland omtumlande, ingrepp i människors livsmiljöer är ett återkommande lokalpolitiskt konflikttema. Det är kanske inte överraskande att just stadsutvecklingen blir föremål för kritik och därför också stått i fokus för krav om ökad medborgerlig delaktighet. Detta är också en av anledningarna till att planering representerar ett av de mest deltagandeivrande forskningsämnena på universiteten.
Samtalen om medborgardialoger kan ibland tränga ut andra viktiga teman och dilemman i samhällsplaneringen. Mot bakgrund av att urbaniseringen inneburit ytterligare social och ekonomisk polarisering mellan större städer och mindre orter, liksom mellan städernas centrum och periferi, är det likväl alltid nödvändigt att reflektera över planprocessernas utformning och funktioner. Om syftet med medborgardialoger är att öka legitimiteten för den rådande politiken kan den forskning som presenteras i detta specialnummer förhoppningsvis läsas som en kritisk reflektion över denna ambition. Risken är givetvis att fler frågor väcks, och att analyserna väcker frustration då vi inte presenterar några definitiva rekommendationer för hur praktiken bör gå till väga. Vi hoppas ändå att detta specialnummer ska öka insikterna om relationen mellan planering och demokrati.
De fyra inledande texterna i numret är resultatet av ett forskningsprojekt om medborgardialoger som finansierat av Formas, Mistra urban futures: Centrum för hållbar stadsutveckling, och Trafikverket. Övriga texter är resultatet av seminarier med projektets två referensgrupper bestående av dels praktiker, dels forskare. Montin, Tunström och Tahvilzadeh skriver texter utifrån forskningsprojektet, men de andra forskarnas bidrag är självständiga reflektioner grundade i deras egen forskning. Vissa har bidragit med resultat från färska studier medan andra bidrag kommer ur en en lång karriär av forskning kring dessa frågor. Vi är mycket glada att Tinna Harling, tidigare verksam i Tjörns kommun, bidrar med reflektioner, som en av de deltagande praktikerna i referensgruppen för forskningsprojektet Medborgardeltagandets effekter.
Vi vill rikta ett stort tack dels till finansiärerna och samarbetsparterna i projektet ”Medborgardeltagandets effekter” och dels till författarna av artiklarna i det här numret som alla visat intellektuell generositet och kreativitet. Stort tack också till Plan och forskningsstiftelsen ARQ, och i synnerhet till Helen Runting.
På fredag publiceras Nazem Tahvilzadehs fördjupade artikel om medborgardialog från aktuellt nummer av PLAN här på Planering.org.
Nazem Tahvilzadeh
Nazem Tahvilzadeh är fil.dr. i Offentlig förvaltning och Lektor i statsvetenskap vid Malmö universitet. Han har under flera år varit verksam som lärare och forskare på Institutionen för samhällsplanering och miljö vid KTH, där han bedrivit flera olika forskningsprojekt om stadspolitik, styrning och demokrati. Han är en av forskarna i projektet Medborgardeltagandets effekter.
