Har du sett människor som fiskar i innerstaden någon gång? Ofta står de tillsammans och metar eller kastfiskar vid stadens kaj- kanter. Forskaren Sofie Joosse har studerat det urbana fisket lite närmare för att ta reda på fiskets drivkrafter och betydelse för staden.

Text: Karin Svensson

Det pratas ofta om stadsodling och om närproducerade grödor med korta vägar från jord till bord. Men varför pratas det så lite om fisk? Flertalet av världens största städer är belägna kring vatten, antingen vid kusten eller med stora floder som flyter genom dem. I dessa vatten har människor i alla tider hämtat fisk, särskilt under vintrar har det stadsnära vattnet varit livsviktigt för många människor i svenska städer. Idag ser fisket annorlunda ut, fiskmarknaderna är borta och kvar finns en del privatpersoner som under alla tider på året står längs stadens kajer och metar. Just dessa människor har forskaren Sofie Joosse på SLU intresserat sig för. Hon leder projektet Urban Fishing och har tittat på regler och fiskepraktiker i såväl Sverige som i andra länder.

– I Sverige finns inte de lokala fiskmarknaderna kvar i samma utsträckning som de gör i exempelvis USA. Där har de en annan kultur av att både fiska och sälja lokalt. Däremot finns det gott om fisk i de svenska städernas vatten och många människor som nyttjar den resursen.

Sofie Joosse beskriver att hennes forskning började väldigt intuitivt och kvalitativt, hon pratade med fiskare i Stockholm och metade ibland tillsammans med dem. Hon ville höra mer om varför de fiskade i staden och hur de bar sig åt. Bland fiskarna var de flesta män, även om där fanns några kvinnor också. Hon träffade på familjer som fiskade tillsammans som gemensam aktivitet, kontorsarbetare som metade på lunchrasten, nyanlända, säsongsarbetare och pensionärer. Vissa av dem var sportfiskare med dyr utrustning som lagt mycket pengar på sin hobby, i andra änden av skalan fanns ungdomar som metade med mask och en enkel lina i handen.

– De lär sig av varandra gällande hur man ska bete sig som fiskare och många hjälps åt. Det finns nätverk och grupper av människor som fiskar tillsammans, för dem är fisket en social aktivitet. Andra vill bara fiska och gör det för sig själva.

Fiskets rörelsemönster

En sak som har intresserat Sofie Joosse är hur urbanfiskarna rör sig i staden. Hon beskriver att fisket innebär mycket gående. Under en dag kanske man testar flera ställen och går emellan dem, man förflyttar sig med fisken eller mellan olika fiskpopulationer. Sofie Joose arbetar just nu med att kartlägga fisken tillsammans med de fiskare hon möter. Många av dem har gedigen kunskap om var fisken finns under olika tidpunkter eller årstider och hur den rör sig.

– En dag i augusti skulle jag ut och prata med fiskare men hittade dem ingenstans. Jag skickade ett meddelande till några av dem och det visade sig att alla var vid Nacka strand. Tydligen var det där man hittade sin fisk just den dagen.

Det är inte bara utrustningen som skiljer fiskarna åt. Det finns även skillnader i hur man hanterar sin fångst, det vill säga om man äter sin fisk eller inte.

– Jag har lärt mig mycket om mina förutfattade meningar i det här projektet, säger Sofie Joosse. Jag trodde inte att människor skulle äta stadsfisk, men det visade sig att de flesta som vi pratade med i Stockholm faktiskt gör det.

En del människor fiskar väldigt mycket och får stora fångster som de fryser in eller ger till vänner och bekanta. I sin forskning skriver Sofie Joosse att vissa fiskare kan fylla en hel ikeakasse på en dag. Några av de intervjuade är specifikt ute efter fisk som används i deras traditionella rätter, men som är svår att hitta i mataffären. För några få är fisket alldeles nödvändigt för att få mat på bordet. Andra ser aktiviteten som en form av rekreation, man kanske sysslar med flugfiske och utövar det som sport. Då kan det vara vanligare att kasta tillbaka sin fångst, något som kallas catch-and-release. I vissa städer är det den vanligaste – och ibland den enda tillåtna – formen av fiske.

– Det skiljer sig åt väldigt mycket, vissa föreningar förespråkar catch-and-releasefiske medan andra människor tycker att fisket känns onödigt om man inte ska äta sin fångst. Det finns dessutom olika kulturer och regler i olika länder, i Tyskland får man exempelvis inte fiska om man inte ska äta, det anses medföra för stort lidande för djuren. I Paris däremot, är det förbjudet att äta stadsfångad fisk. Den anses vara för ohälsosam. Sanningen är att vi inte riktigt vet hur hälsosam stadsfisken är, den testas inte. Troligen är den påverkad av föroreningar, men det kan säkert variera beroende på art och vatten.

Tyskland har generellt de mest rigida fiskereglerna i Europa. För att få fiska i tyska städer behöver man gå en kurs där man lär sig att hantera fisken på rätt sätt. Därefter får man en licens och måste sedan söka fiskekort i sin region. I Stockholms innerstad finns inte lika många regler, här uppmuntras snarare fiske. Stockholms stad arbetar till exempel aktivt med fiskevård och planterar ut lax, gädda, havsöring, gös och kräftor i stadens vatten.

Det lokala fisket

Just Stockholm har särskilt gynnsamma förhållanden för ett rikt fiskbestånd. Vattnet är ovanligt rikt på näring och mötet mellan salt- och sötvatten gör att flera olika fiskarter – både saltvattensfiskar och sötvattensfiskar – möts i stadens strömmar.

Särskilt Strömmen, intill riksdagshuset, har historiskt varit en viktig plats för fiskebåtar. Under vårvintern, då lektiden för nors infaller, samlades en gång i tiden många människor just här för att fiska. Kajerna i svenska städer har historiskt huserat fiskmarknader med lokalt fångad fisk och småskalig försäljning. Kring 1900-talets mitt började sedan det lokala fisket och dess marknadsplatser försvinna, framför allt beroende på ett minskat fiskbestånd till följd av förorening, överfiske och habitatförstörelse. Men även på grund av att tillgängligheten till städernas kajer och vattenvägar förändrades.

Idag pratar många om våra blå landskap på ett annat sätt, särskilt i förhållande till mat. Flera forskningsinitiativ undersöker protein- källor som alger och tång i syfte att hitta storskaliga och hållbara proteinkällor för framtiden. Blågröna lösningar undersöks även i mindre skala, såsom i Göteborg där man snart kommer att börja testa marina kolonilotter. Sofie Joosse hoppas att även småskaligt stadsfiske kan bli en del av framtidens hållbara matsystem.

– Den fisk vi äter idag har ofta transporterats långa sträckor innan den når vår tallrik, trots att många städer har vatten och fiskebestånd nära. Det blå är speciellt, det är en allmänning som många har tillgång till och som man kan planera för så att den blir bättre.

Tillgängliga kajer och levande vatten

Det viktigaste man kan göra för att underlätta fisket i staden är enligt Sofie Joosse att tillgängliggöra kajerna. I svenska städer är detta sällan ett problem, men på många andra platser har kajkanterna bebyggts och privatiserats. Att betrakta vattnet som en rättighet, precis som närhet till parker och grönska är en bra början. En annan viktig insats är att förbättra de blå miljöerna och skapa habitat för fiskarna. Raka kajkanter innebär till exempel att fisken inte har någonstans att gömma sig och därmed inte trivs. Stockholms fiskeförening har försökt råda bot på detta genom att stoppa ned julgranar i vattnet. Även Stockholms stad

gör flera insatser för att möjliggöra ett levande marint liv, i det framtida Slussen kommer man exempelvis att placera ut belysning och stora stenar för att underlätta fiskarnas framfart. Det finns även föreningar som arbetar ideellt med att förbättra vattenmiljöer, exempelvis Rena Mälaren som genomför städ-dykningar minst en gång i veckan. I skrivande stund har de bland annat rensat botten på 35 ton elsparkcyklar och 33 ton blybatterier.

– Jag var med dykarna en dag och såg den otroliga mängd skräp som plockades upp. Kanske skulle nedskräpningen kunna minska om fisket ökade och vattnet faktiskt sågs som en källa till mat, snarare än en stor blå soptunna. Det skulle kunna leda till ett perspektiv- skifte och beteendeförändringar.

Sofie Joosse nämner att det urbana fisket är en bra ingång till flera intressanta frågeställningar, exempelvis kopplat till hälsa, rekreation, miljörättvisa, tillgång till staden, planering, stigmatisering och etik. Än så länge är det ovanligt att de som nyttjar stadens blå utrymmen involveras i planeringsprocesser, ur ett internationellt perspektiv är det vanligare att de snarare drivs iväg från platser som står inför en exploatering. I sin forskning relaterar Sofie Joosse detta till kajernas höga ekonomiska värden. Om viljan finns är det däremot inte särskilt svårt att engagera fiskare och deras erfarenheter i utvecklingen av staden, åtminstone en del av dem är organiserade i föreningar. Rätt använd kan deras kunskap bli värdefull för bevarandet av levande vattenmiljöer och sociala mötesplatser vid städernas kajer. Ett värde med historiska anor, som kan vara en del av den hållbara staden.

Bild: Två fiskare mellan Vasabron och Centralbron i Stockholm (foto: Tessa Joosse)