PLAN-redaktörerna Lina Berglund-Snodgrass och Ebba Högström
Den tyska historikern Reinhard Koselleck förstår historien just som denna relation mellan erfarenhet och förväntan, mellan minnen och hopp. Är det inte precis där vi står nu? I ett Kosellecks erfarenhetsrum med vetskapen om hur det blev och blickande mot en horisont av förhoppningar - det som han kallar förväntanshorisont. Hur ska vi då tänka om samhällsplaneringsåret 2023? Vad är det som blir till erfarenhet och minne, och vilka av det gångna årets viktiga frågor kommer att blekna bort och lägga sig tillrätta bland alla de andra gångna åren?
Är det bostadsbristen, det kraftigt inbromsande bostadsbygget, debatten om (bristen på) bostadspolitik? Eller är det frågor om hur energifrågan ska lösas i tider av elektrifiering? Frågor om vem som har rätt att vistas var - strandskyddet, riksintressen (vilket väger tyngst friluftslivet-rennäring-gruvbrytning?), eller handlar om det om kommunala självstyret kontra statens intressen?
AI och 15-minutersstaden
Någon kommer hävda att avregleringen av planeringen är den stora frågan (förenklad planprocess, bygglov på entreprenad), andra sätter en slant på det nya geopolitiska läget och dess effekter på planeringen. I kanten på planeringssfären står arkitekturfrågorna – om kvalitet i byggande, detaljerna och gestaltningen – som för många handlar om stil och estetik, för andra är det en fråga om arkitektonisk kvalitet som går långt utöver stilfrågor.
Staden där man når allt på 15-minuter eller mer småhus åt “vanligt” folk (går det utan bil)? Minskad fysisk aktivitet hos alla och särskilt hos barnen (säkra cykelvägar till skolan?) Bina som inte surrar lika mycket längre och var är alla fjärilar? Jordbruksmarken – hur många munnar kan den mätta eller ska bostäder och solcellsparker byggas där istället? Eller handlade den stora frågan för planeringen under 2023 om artificiell intelligens (AI)? Chat GPT, automatiserad bygglovshantering och digitala detaljplaner? Kanske står vi alla snart utan reella arbetsuppgifter eller åtminstone med rejält förändrade sådana?
Många av de frågor som vi har listat ovan är inte nya - flertalet teman har återkommit under Plans nu 76-åriga historia. Detta kan tolkas som att det finns en viss generalitet i samhällsplaneringsfrågorna (eviga frågor?), eller att de helt enkelt är svårlösta. Oavsett vilket kan vi bara konstatera att dessa frågor är djupt förbundna med frågor om vilket samhälle vi vill ha.
Viktig roll att fylla
Att föra en livaktig diskussion kring detta är en del i samhällsbygget och här har helt klart Föreningen för samhällsplanering en viktig roll att fylla. Inte bara genom utgivningen av Plan utan även genom de arenor för samtal, erfarenhetsutbyte och diskussion som lokalföreningarna erbjuder. Vi vill härmed uppmärksamma föreningens viktiga roll i den svenska samhällsplaneringen. Det ideella arbetet är som vi alla vet nedprioriterat men låt oss, under dessa årets sista dagar, reflektera över värdet av engagemang underifrån. Om värdet av en självorganiserande och icke-kommersiell plattform för samtal om samhällsplaneringens väsen och särskilda förutsättningar. Vilket samhälle får vi om vi inte engagerar oss som medborgare och som professionella, om vi inte går samman utifrån det som intresserar oss, och som i sin konstruktion står utifrån det kommersiella, det offentliga eller det politiska. Detta betyder inte att vi vänder oss emot dessa, tvärtom, utan snarare att vi vill uppmärksamma (och uppgradera) det ideella engagemangets potential som påtryckningskraft.
I ljuset av detta är det viktigt att komma ihåg att utan (aktiva) medlemmar finns inga ideella föreningar kvar. FFS behövs! Både lokalt och nationellt. Vår uppmaning och förhoppning när vi blickar mot den horisont som vi kallar det nya året 2024 är att fler engagerar sig i Föreningen för samhällsplanering! Betala medlemsavgiften, gå på lokalföreningens aktiviteter, bli aktiv, värva nya medlemmar, engagera er i de brännande samhällsplaneringsfrågorna. Vi behöver alla bli eldsjälar!
Återbruk i fokus
Årets sista nummer av Plan bjuder på temat återbruk (kanske särskilt passande efter juldagarnas excesser och i uppstarten av alla nyårslöften) - läs mer om våra olika bidrag i introduktionen till temat på sidan 28.
Debattartiklarna i detta nummer handlar om tallar - om deras betydelse för efterkrigstidens bostadsområden i Stockholm men det svaga skydd de har i planeringen - och om vikten av en livaktig debatt inom planeringen, om planering. Från Stockholm förflyttar vi oss till Shanghai där Johan Vaide ger oss en inblick (utblick) i QR-kodens roll i den kinesiska urbankulturen. I Aktuell plan återvänder vi till bo- och samhällsexpot Vallastaden 2017 i Linköping där forskare vid Linköping universitet rapporterar från en temadag om vilka lärdomar stadsdelen har gett upphov till. Efter detta rör vi oss norrut till vår lokalförening Umeå-Norrland för en resumé av deras aktiviteter under den gångna hösten.
Efter temat kan ni läsa en bildessä om erfarenheter av mötet med Nairobi dit en grupp svenska landskapsarkitektstudenter åkte för att delta i IFLAs (International Federation of Landscape Architects). Från Östafrika till vår egen studentredaktion som uppmärksammar lågkonjunkturens påverkan på deras möjligheter att ta plats på arbetsmarknaden - generation permakris är oroade (och det med rätta)! Sektionen Nya rön, nya böcker erbjuder recensioner av två intressanta böcker och ett bidrag direkt från forskningen om vikten om att värna om allmänt tillgänglig mark i det postindustriella stadslandskapet.
Innan vi till slut har närmat oss förväntningarnas horisont som därmed sakta blir till ett erfarenhetsrum får vi möta en ny krönikör. Moa Tunström tar oss med i en betraktelse av staden såsom den ter sig mitt i vardagen, mitt i steget, precis när vi står och väntar på något helt annat.
Tack för detta året och väl mött i det nya!
Ebba Högström och Lina Berglund-Snodgrass
