2010-talet har präglats av återkomsten av den täta staden med slutna kvarter. Motiven bakom är många: växande befolkning, önskan att minska bilismen, ”den urbana normen” som en livsstil och inte minst skattefattiga kommuner som behöver få intäkter för sin mark i centrala lägen. Men det finns många sätt att bygga kvartersstad och det är en stadsmodell som kräver professionell kunskap för att undvika de problem som den kan medföra.
Gränser för tätheten
Boverket såg sig föranledda att ge ut skriften Rätt tätt 2016 där de säger att ”det finns en gräns för hur tätt man kan bygga innan livet i staden, stadsdelen eller orten försämras”. Boken Tiotalets svenska bostad (2020), med Claes Caldenby och Dan Hallemar som redaktörer i samarbete med Centrum för boendets arkitektur (CBA) på Chalmers, har ett inledningskapitel om stadsplanerna med underrubriken ”Kvartersstad och exploatörsdriven planering”, som en sammanfattning av tidens bärande idéer.
Några tidiga planer, från 1990-talet, som Norra Älvstranden i Göteborg och Hammarby Sjöstad i Stockholm, visade på en ganska öppen användning av kvartersstaden, med gott resultat. Hornsberg i Stockholm var ett ”stadsutvecklingsområde” som en del av strategin ”Bygg staden inåt” i översiktsplanen 1999. ”Stadsmässighet” var ordet i tiden, med slutna kvarter i åtta våningar. I boken om tiotalets svenska bostad blev slutsatsen att vi byggt sämre bostäder än under tidigare decennier och att arkitekter och planerare framöver måste hävda en professionell kunskap mot politiker och byggare som styrs av ett alltför ensidigt marknadstänkande.
Foto: Aron Fjell
Årets bostadsdag den 25 april i regi av CBA handlade på förekommen anledning om kvartersstaden. Vi deltog alla med inlägg. Göteborgs politiker har en vision om att bygga ut staden, som man säger, med slutna kvarter i hög exploatering. Den skyddade gården och inte minst den händelserika gatan är eftertraktade kvaliteter i kvartersstaden.
Men av detta måste också bli planer som möjliggör bra bostäder. Schematiska rutnätsplaner riskerar att skapa lägenheter med för lite dagsljus och dåligt solbelysta gårdar. Att den solbelysta gården är viktig för lek, odling och möten har blivit alltmer uppenbart idag. Det vi bygger måste vara långsiktigt hållbart och inte en upprepning av miljonprogrammets brådska och ensidigt ”ekonomiska tänk”.
1800-talets stenstad som ofta lyfts fram som förebild hade sina baksidor. 1874 års byggnadsstadga reglerade mått på gator och gårdar, men sade inte att kvarter behöver vara slutna, endast att ”Byggnad åt gata eller allmän plats skall i allmänhet uppföras i gatulinjen”. Stadgan betonade tvärtom vikten av ”sundhetens fordran på ljus och frisk luft”. I 2010-talets renässans för kvartersstaden verkar detta ofta ha glömts bort.
Den kringbyggda gården
Den kringbyggda gården är en urgammal bebyggelseform. Sådana skyddade gårdar kan åstadkommas på flera sätt. Deras lämplighet och utformning behöver studeras noga. I vissa lägen kan fristående hus vara bättre. Sådana förekom redan i det tidiga 1900-talets tätbebyggda stad. För att hantera allt detta behövs den professionella planerarens erfarenhetsbaserade omdömeskunskap. Kloka avvägningar måste göras med de ständigt närvarande exploateringsfrågorna. De göteborgska landshövdingehusen kan ses som ett slags trädgårdsstad i sin måttliga exploatering. Smala trevåningshus kring rymliga gårdar gav goda ljusförhållanden både på gårdar och i lägenheter. De har också blivit älskade bostäder. Den traditionella svenska småstaden visar på hela den repertoar av möjligheter som finns att nyansera kvartersstaden för att göra den till en attraktiv livsmiljö och inte bara en exploateringsfråga.
En ljusstudie gjord av Hilda Esping Nordblom och Jan Larsson för Bostadsdagen visar att platsens förutsättningar måste tas med, inte minst i det starkt kuperade Göteborg. Studien undersöker vad som händer i olika varianter av ett kvarter med gårdsmåtten 25x50 meter och yttermåtten 45x70 meter. Med tre våningar som i landshövdingehusen har både gård och lägenheter bra ljusförhållanden (bild 1). Med åtta våningar blir det mycket sämre (bild 2).
Ljusstudierna visar att gårdsytan bör vara minst 1500 m² och hushöjderna i snitt högst fem våningar för att ett kringbyggt bostadskvarter ska få bra med sol på gården. Våningsantalet kan med fördel varieras om det ökas i nordost och minskas i sydväst (bild 3). Både gård och lägenheter blir ljusare om man dessutom öppnar upp hörnen mot sydväst (bild 4). Vill man att gården ska kännas mer omsluten kan öppningarna utformas med plank, häckar, träd eller komplementbyggnader. Porten in till gården kan vara en ljusglimt, liksom en platsbildning i ett urgröpt ytterhörn. Bostäderna i det höga och slutna kvarteret behöver specifika lösningar för att kompensera dåliga ljusförhållanden. Smalare huskroppar med genomgående lägenheter bör placeras i kvarterets i sydvästra del. Det kan kompenseras med djupare huskroppar och enkelsidiga lägenheter i den nordöstra delen, där ljusläget mot gården är mer gynnsamt. Större lägenheter över innerhörn kan få ljus från två håll. Det finns många möjligheter!
Det slutna kvarterets planlösningar
Det duger inte att som idag stämpla ut stadsplaner med slutna kvarter där hänsyn inte tas till vare sig hörnläge, väderstreck eller hushöjd. För att åstadkomma bra lägenheter i det höga kvarteret måste stadsplanearkitekten skapa kvarter där husdjupet varieras. Det krävs ett mindre husdjup där ljusläget är kritiskt, i det sydvästra och sydöstra hörnet. Det mindre husdjupet i det sydvästra hörnet kan kompenseras med djupare huskropp i den nordöstra och nordvästra delen av kvarteret, där det finns ett mer gynnsamt ljusläge.
Samma sak gäller för var i kvarteret olika lägenhetstyper placeras. En genomgående lägenhet som vetter med fasad ut mot det mörka sydvästra innerhörnet når fasaden mot väster eller söder, där det finns bra ljusförutsättningar. En enkelsidig lägenhet i kvarterets norra del, med fasad ut mot gården, får generöst med södersol. En enkelsidig lägenhet som vetter ut mot gatusidan, i norrläge, kan med burspråk och vinklade balkonger få in ljus från väster eller öster. Generösa balkonger och lägenheter med bred fasadyta förbättrar kvaliteten i små enkelsidiga lägenheter. I den norra delen kan med fördel en mittkorridor användas, vilket kräver ett ökat husdjup.
Innergård Foto: Maryna Nikolaieva
Dessa förutsättningar för det slutna kvarteret ger olika husdjup i olika delar av kvarteret. I en utredning som CBA gjorde 2023 om hörnblocket skapas olika förutsättningar också med placeringen av hiss och trappa. I utredningen sammanställdes hörnblock i flerbostadshus byggda från 1980-tal, fram till dags dato. De tre principiella lägena för en hiss – innerhörn, mitt i huskroppen, eller ytterhörn – ger olika fördelar och kan utvecklas tillsammans med platsens förutsättningar. Stora enkelsidiga lägenheter kan få gå över innerhörnet och därmed skapa extra kvalitet. Förutom ljus från två väderstreck undanröjs också innerhörnets insynsproblematik. En liten lägenhet i ytterhörnläge kan också få dagsljus och utblickar i två väderstreck. Enkelsidiga smålägenheter passar bäst där det är bra ljusförhållanden och genomgående större lägenheter fungerar bäst där ljusförhållandena är sämre.
Återigen, möjligheterna är många, enkla manualer räcker inte. Vi ser fram emot att Bostadsdagen blir inledningen till en dialog mellan bostadsforskningens kunskap och ett växande arkitekturintresse bland politiker, för en bättre stad!
Claes Caldenby, professor emeritus Chalmers
Hilda Esping Nordblom, adjungerad professor Chalmers
Jan Larsson, adjungerad professor Chalmers
Hanna Morichetto, arkitekt SAR/MSA, tekn. doktor, Liljewalls arkitekter
Ola Nylander, professor Chalmers
Laila Reppen, arkitekt SAR/MSA
