Skolan är en nyckelaktör för att hålla liv i landsbygden. Men istället för att satsa på byaskolor så centraliserar flera kommuner sin skolverksamhet till större orter, av ekonomiska och kvalitetsmässiga skäl. Debattören och läraren Bo Gidlöf ger sin bild av kommunernas centraliseringspolitik som han anser riskerar att skjuta småbyarna i sank trots att det nu på många sätt blivit lättare att bo och verka på landsbygden. Han menar dessutom att det varken är ekonomi eller kvalitet som kan motivera en sådan förändring.
Bo Gidlöf är skolpolitisk debattör och lärare på Björkö-Arholma skola
Nedläggning av små skolor är en farsot som drar fram över Sverige. En luttrad landsbygdsbefolkning berövas viktiga delar av samhällets service. När skolan tas bort vissnar framtidstron. Bygden blir ointressant för barnfamiljer. Affären stängs. Det tragikomiska är att den här destruktiva processen ofta startas helt i onödan.
Historiskt sett har människor flyttat till de regioner där det finns jobb. Ibland till staden. Ibland till Norrlands glesbygd. Ibland över Atlanten. I dag tycks trender och personliga val vara mer avgörande för flyttströmmar. Arbetsmarknaden är kärv både i stad och på landsbygd. Dessutom kan allt fler arbetsuppgifter utföras både på landet och i staden. Studier kan genomföras på distans.
Det har aldrig varit lättare att driva bra små skolor än vad det är i dag. Den ”efterblivna” och ”isolerade” landsbygdsskolan förpassas till historien i samma takt som skolorna lär sig att använda informationstekniken. Det har på många sätt blivit lättare att bo och verka på landsbygden. Men en förutsättning är tillgång till elementär samhällsservice. Det handlar om skola, affär, bredband och kommunikationer. Skolan är, hur liten den än kan tänkas vara, en nyckelaktör för att hålla liv i ett stycke landsbygd. Här genereras framtidstro, här byggs barnens stolthet över sin hembygd. Här läggs grunden för en eventuell återflytt efter utbildning och sturm und drang.
Bristande kompetens och kunskap om vad som händer vid skolnedläggelser förleder kommunens politiker och tjänstemän att göra som andra gör. Och alltför många tror att man kan effektivisera och förbättra sin skolverksamhet genom att lägga ned sina minsta skolor.
Skälen för nedläggning är i grunden ekonomiska. Det är lätt att visa på kortsiktiga besparingar, medan kunskapen om vad som händer på längre sikt är dålig eller förbisedd. Sveriges kommuner och landsting, SKL, hjälper till med utredningar, statistik och råd till kommuner. SKL:s handfasta råd i fråga om skolnedläggningar är att inte prata ekonomi utan att fokusera på kvalitetsfrågor. Andra argument som används för nedläggning är svårigheter att rekrytera lärare och svårigheter att leva upp till nya lagkrav på behörighet hos lärare.
Lagkravens betydelse överdrivs eftersom lagen erbjuder undantagsbestämmelser i de fall en skola inte kan få tag i behörig personal. Undantagsbestämmelserna kommer att användas flitigt redan under nuvarande läsår eftersom bristen på behörig personal är stor i hela landet. Lagen om behörighet är ny från 1 juli i år och just nu ser det ut som att svårigheten att få tag i behöriga lärare är lika stor på stora skolor som på små. Att det skulle vara särskilt svårt att rekrytera lärare till små skolor finns inga kända belägg för. I Norrtälje kommun har man sett att det har varit svårt att rekrytera till nedläggningshotade skolor. Det är ju föga förvånande och har inget med storleken på skolan att göra. Däremot är ju brist på arbetstillfällen på landsbygden ett känt hinder för människor som vill ta steget att flytta ut från staden. Det talar i stället för en säkrare tillgång på personal till de arbetstillfällen som finns i bygdeskolan.
När det gäller kvalitet i skolan visar flera studier att barnen från små skolor presterar minst lika bra som kamraterna i större skolor.
En nationalekonomisk studie från Stockholms Universitet Long term effects of class size (professor Peter Fredriksson och Björn Öckert) visar till och med att barn som går i mindre klasser får både bättre studieresultat och högre lön senare i livet.
En finsk publikation Liten är naggande god - Den lilla skolan i ljuset av forskning (Cynthia Reeves, fil.dr. och Gunilla Karlberg-Granlund) framhåller också att ”Elever från små skolor tenderar att klara sig bättre i fortsatta studier och i universiteten” och ”Små skolor fostrar bättre samhällsmedborgare än stora, mera engagemang och respekt.”
Små skolor har svårt att klara sig i en skolpengsfinansierad värld (varje elev bär med sig en peng till verksamheten). Även om kommunen tvingas skjuta till extra medel så rör det sig dock alltid om blygsamma summor i kommunens skolbudget. Lägre elevhälsokostnader, mindre resande och en högre livskvalitet för landsbygdens barn syns förstås inte i balansräkningen. Inte heller de långsiktiga effekterna av att behålla skolan.
I Skolverkets studie Stora och små grundskolor i ett likvärdighets- och regionalperspektiv kan man läsa: ”Ser vi skolan som en del av samhällsekonomin ser bilden annorlunda ut. Det är inte alltid en vinst att lägga ned en skola.”
I Skolstrukturen i Malung. Ekonomi eller välfärd? (Sollund och Solvoll 2000) och Skolstrukturen i Skarn. Centraliserad eller decentraliserad? (Pettersen, Sollund, Solstad och Öines 2001) har både ekonomiska, regionalpolitiska och pedagogiska effekter studerats. Slutsats: ”Forskarnas tydliga rekommendationer i båda fallen var att behålla den decentraliserade skolstrukturen med många små skolor”.
Det finns inga goda skäl för att avveckla våra små landsbygdsskolor. Det spelar ingen roll om man lutar sig mot ekonomiska argument eller kvalitetsaspekter. Slutsatsen blir densamma: Att satsa på väl finansierade och väl utvecklade små skolor är den mest kostnadseffektiva regionalpolitiska åtgärd som en kommun kan ägna sig åt.
Bo Gidlöf
