Hej Sergio Montero Bravo, lektor i inredningsarkitektur på Konstfack, I våras blev det uppmärksammat när du kommenterade om exkluderande design, vad betyder begreppet?
Begreppet exkluderande design relaterar till att man gestaltar utifrån ett angreppssätt som utesluter utvalda folkgrupper eller vardagliga beteendemönster genom hinder i syfte att specifika situationer som inte anses passa in i en viss miljö ska kunna uppstå.
Vad är bakgrunden till att du skriver om ämnet?
Som lektor på Konstfack i inredningsarkitektur och design samt aktiv arkitekt och designer med inriktning på rumsgestaltning utvecklar jag och undervisar ständigt i olika metoder och angreppsätt för att inkluderande situationer ska uppstå i de miljöer som bearbetas. Det innebär att man också måste bli expert på att kartlägga och analysera såväl samtida som historiska situationer samt de samhällsnormer och estetiska konventioner som exkluderar i syfte att undvika dessa när nya miljöer formges och projekteras.
Har du sett en förändring i samhället kring dessa frågor?
Jag ser en stor förändring framförallt bland privata aktörer som tar designproblematiken i egna händer i eget vinstsyfte utan att ta hänsyn till samhällets bästa i stort. Ett tydligt exempel är Jernhusen som förvaltar med tydligt exkluderande designprinciper som går ut på att hålla vissa beteenden och folkgrupper borta från deras lokaler. Det finns exempel på det i alla tågstationer som de förvaltar tyvärr, och detta är väldigt synd i en plats som i ett historisk tidsperspektiv varit en allmän plats där människor av alla samhällsklasser och diverse bakgrund möts under samma tak och på samma villkor. Idag är det omöjligt att hitta en bänk att lägga sig på i Stockholms Central station, sittutrymmen har minimiserats att efterlikna människor i en sardin burk som trängs. Detta i en plats där människor ibland måste sitta i timmar och kanske en hel natt och vänta på försenade tåg. Ett annat tydligt exempel är de centrala bostadsrätts täta statsdelar som lägger till hinder i parkbänkar, busshållplatser eller andra platser som kan påverka värderandet av bostadspriser. Alltid inom ramen för den norm som anses gälla för bilden av en attraktivt stad i syfte att gentrifiera och fortsätta locka privata investerare och kommersiella aktörer till stadsdelen.
Om ja, är det något nytt eller har det även funnits historiskt?
Exkluderande design har funnits lika länge som begreppet design har funnits. När design uppstår riskerar man alltid att exkludera någon och just därför är det väldigt viktigt att man i ett tidigt skede i en designprocess är medveten om detta för att införa metoder som tillåter en att se problematiken i en plats utifrån fler än ett perspektiv och med hänsyn till användarens verklighet, vardag och förståelse för platsen. Historisk har planerare medverkat i att exkludera t.ex genom transformationen av gatans användning som ett socialt rum för vardagssysslor och handelsplats av arbetarklassen till dagens ordnade och reglerade asfalterade transportvägar för bilar. Då uppstod också stadsparker som koncept tänkt för alla men som egentligen bara kunde användas av flanörer med mycket fritid och inte löste arbetarklassen behov av en mer informell ekonomi och social gemenskap tidigare funnen på gatan som miljö.
Vad tycker du att vi som jobbar med planering ska tänka på i vår yrkesroll kopplat till dessa frågor?
Som jag nämnde tidigare måste planerare vara medvetna om att ett exkluderande kommer uppstå, särskilt på en lokal nivå där det krävs närmast antropologiska förhållningssätt för att förstå och lära sig hur miljöer fungerar i specifika platser. En metod kan vara att planeraren sätter ihop ett team av medborgare, politiker, sociologer, designers, arkitekter och ytterligare kompetenser som får samverka i ett undersökande kreativt arbete på lokal nivå i tidigt skede av designprocessen. Det kan ske i workshop form med syfte att kartlägga ett användarperspektiv genom de medborgare som sitter på kunskapen om hur olika miljöer i en plats används för att i samarbetet utveckla möjliga scenarier som visar möjliga användarperspektiv. Detta så att slutresultatet på lokal nivå genom sin design gestaltas utifrån väldigt plats specifika samtida behov.
Vad jobbar du annars med för spännande ämnen?
Ett spännande ämne för mig som invandrare i Sverige. Är den snabba socialpolitiska omvandling som sker, där jag idag ser ett behov av att kartlägga och börja ifrågasätta de samhällsnormer som ur ett estetisk men också funktionell perspektiv hindrar dagens planerare, arkitekter och designers från att gestalta utifrån användarens verklighet. Saknar där en viktig diskussion om hur vi tillsammans måste börja omvärdera dessa normer med hänsyn till Sveriges nya och allt mer rika kulturella mångfald där den första, andra och tredje generationers invandrare måste få delta och visa ett Sverige sett ur deras perspektiv. Vi riskerar annars att gå miste om mycket kunskap där vi kan lära oss förstå och utifrån det få en överblickande bild av vad vi saknar i våra städer. Så att de kan göras tillgängliga ur ett bredare perspektiv med hänsyn till de idag marginaliserade grupper som genom ett annat förhållningssätt istället skulle kunna vara en stor tillgång för att utveckla och utforma bilden, identiteten och dynamiken i våra framtida städer utifrån ett tydligt användarperspektiv. Allt detta sker sker just nu, men jag ser ingen intresse från varken politiker, akademi eller branschen att vilja förstå förändringens inverkan på stadsrummet eller de nya behov som uppstår genom att inkludera dessa medborgare i diskussionen eller ge de ett utrymme att få vara med och leda den.… Jag tror inte att Sverige kan lyckas skapa hållbara och gröna framtida städer i en sluten diskussionsmiljö som inte representerar hela mångfalden i staden. Under sommaren kommer jag också tillsammans med konstnären Jens Evaldsson och studenter från konstfack i kursen ”flytande utopier ” utforska användningen av stockholms vattenmiljöer som ett offentligt rum i form av ett flytande kulturhus på flottor utvecklade i ett samarbete med hjälp av studenter, interaktiva institutet och flera konstnärer under arbetsnamnet maretopia som ideell förening.
Stort tack för din medverkan och lycka till med dina intressanta ämnen framöver!
Malin Bosaeus ställde frågorna.
