En stad är mer än bara bostäder och måste handla om människorna som lever, verkar och besöker staden. När Boverket nu skriver upp prognosen för byggbehovet i Sverige så blir frågan om den täta staden och orten allt mer brännande. Mirja Ranesköld, planeringsarkitekt på Boverket och projektledare för skriften Rätt tätt, varnar för att det finns risk att sådant som ljus, ljud, plats för samhällservice och det allmänna utrymmet mellan husen kan hamna i skymundan om förtätningen inte görs på rätt sätt.
Mirja Ranesköld är planeringsarkitekt på Boverket. Projektledare för idéskriften Rätt tätt.
Vi behöver bygga motsvarande ett Uppsala per år fram till 2020 för att tillgodose behovet av nya bostäder. Därefter ”räcker” det med att vi bygger en något mindre stad motsvarande 54 000 bostäder per år fram till 2025. En stad är mer än bara bostäder. Det handlar om människorna som lever, verkar och besöker staden.
Oavsett stort eller litet förtätningsprojekt, bör vi liksom i planering i övrigt, tänka efter hur vi bygger, vilka funktioner vi tillför och för vem vi bygger. En exploatering behöver föregås av en analys. Nyckeln är att studera platsen, se dess sammanhang, och göra kompletteringar i stadsrummet därefter. Är platsen lämplig för den funktion man önskar tillföra? Vad behöver man tänka på för att tätt ska bli rätt?
För att nyansera diskussionen kring förtätning har Boverket tagit fram Rätt tätt – en idéskrift om förtätning av städer och orter. Där förs resonemang kring förtätning och kommunala exempel beskrivs. Tyngdpunkten i skriften ligger på några av de aspekter som riskerar att komma i skymundan när många bostäder ska fram på kort tid. Tre av dessa aspekter är utmaningen med höga hus i tätare miljöer kopplat till dagsljus, hur vi kan hantera stadens ljud och behovet av utrymme mellan husen. Utmaningen kring dagsljus tas upp i artikeln av Saga Wingård så vi fokuserar på de andra två i denna artikel.
Utmaning: bra ljudkvalitet i täta miljöer
Buller har blivit en alltmer angelägen och aktuell fråga vid förtätning av städer. Det blir fler byggnader, fler människor, fler funktioner på samma plats och oftast mer trafik. Utvecklingen ger mer liv och rörelse, men även högre ljudnivåer. Hittills har den urbana ljudmiljön främst hanterats genom traditionella åtgärder som trafikreglering, bullerskydd och fasadisolering. Men det finns andra kompletterande möjligheter att arbeta med ljud i staden. Redan i planeringen kan den framtida ljudmiljön påverkas beroende på lokalisering, placering och typ av bebyggelse. Därutöver spelar material på tak och fasad samt typ av markbeläggning stor roll. Genom att tänka kreativt och involvera flera kompetenser tidigt kan städer bli tystare och trivsammare. Boverket har tagit fram en film för att lyfta frågan om god ljudmiljö och akustisk design och ge inspiration till trivsamma miljöer. Filmen hittar du på Boverkets webbplats.
“Mark som behövs för samhällservice avsätts inte i tillräckligt hög grad för att matcha det antal nya invånare som flyttar till städerna”
När bostäder planeras och bygglovprövas ska exponering för omgivningsbuller ibland redovisas. Det kan vara svårt att få en överblick av hur mycket buller trafiken innebär i ett område som ska förtätas. Boverket har tillsammans med Sveriges Kommuner och Landsting tagit fram en enkel lathund för att beräkna ljudnivån baserat på trafikmängd (antal fordon per dygn), skyltad hastighet (km/h) samt avstånd mellan väg och mottagare (meter). Det ger en indikation på vilken hänsyn som behöver tas till ljudmiljön, men gör det också enklare att bedöma behovet av mer utförliga bullerutredningar. Det går även att ta hänsyn till om marken är akustiskt mjuk eller hård. Beroende på markens beskaffenhet kan ljudnivån på lite längre avstånd från trafiken skilja flera decibel! Ta gärna del av ”Hur mycket bullrar vägtrafiken?” på Boverkets webbplats.
Utmaning: mellanrum i täta miljöer
När vi bygger staden ska vi komma ihåg att vi inte bara bygger hus. Vi bygger också mellanrum. Och det är i de här mellanrummen vi ska mötas, transportera oss, motionera, umgås, leka och så vidare. Eller bara sitta ner och vila. Det finns många typer av rum i staden: lugna, små, öppna, stora, livliga, outnyttjade, ödsliga, hårda, mjuka, mysiga. Det är allmänna offentliga platser och parker men också platser på kvartersmark.
Dessa behöver utformas med omsorg och med mångfunktionalitet. Det finns risk vid förtätning att det är de gröna mellanrummen som tas i anspråk för ny bebyggelse. Men grönstrukturen spelar många viktiga roller – inte minst ur klimatanpassningssynpunkt men också för ekosystemtjänster och förstås för vår trivsel och hälsa.
En typ av mellanrum är förskolans och skolans utemiljöer. Barnen tillbringar stor del av sin tid i skolan – ibland från tidigt morgon till sen eftermiddag. Ett problem är att mark som behövs för samhällservice inte i tillräckligt hög grad avsätts för att matcha det antal nya invånare som flyttar till städerna. Det händer att barnens utemiljöer i förskolan och skolan blir alltför små och ensidiga i nybyggda täta stadsdelar. Där förskolor och skolor inrymts i ombyggda lokaler kan det till och med saknas utegård för rast och lek. Forskning visar att en torftig miljö hämmar barnens utveckling och påverkar studieresultat negativt. I plan- och bygglagen (2010:900) anges att om en tomt ska bebyggas med byggnadsverk som innehåller en eller flera bostäder eller lokaler för fritidshem, förskola eller skola, ska det på tomten eller i närheten av den finnas tillräckligt stor friyta som är lämplig för lek och utevistelse. För att förtydliga innebörden i bestämmelserna har Boverket tagit fram allmänt råd om friyta för lek och utevistelse vid fritidshem, förskolor, skolor eller liknande verksamhet. Till det allmänna rådet finns också en vägledning ”Gör plats för barn och unga!”
Förtätningen ger fina möjligheter också
Förtätningen ställer oss alltså inför en hel del utmaningar, men ger oss också fina möjligheter att förbättra det som tidigare inte har fungerat så bra i stadsstrukturen. Nu kan vi läka brister och bygga bra platser och stråk. Kanske handlar det om att fylla en lucka i stadsväven eller om att bygga ihop två stadsdelar? Lika väl som vi behöver mellanrum i städer, behöver vi rum mellan våra städer och orter. Staden behöver landet så som landet behöver staden. Genom att koncentrera nya bostäder i och intill en redan utbyggd struktur kan en ort eller bygd förstärkas. Ett mindre samhälle kan växlas upp och bli ort och ort kan bli stad. Förtätningen kan ge underlag till förbättrad kommunal och kommersiell service, kollektivtrafik, kulturutbud etcetera. På så vis kan förtätningens fördelar komma till gagn för dem som redan bor där. Men detta förutsätter förstås att det finns en ”livlina” mellan dessa orter och den större staden – ett väl utbyggt kollektivtrafikstråk av god kvalitet.
Mirja Ranesköld
