Norrköping växer redan idag med 1500 invånare per år. Men i och med handskakningen i Sverigeförhandlingen ska nu 15 300 bostäder byggas innan år 2030. Det ska lösas genom två helt nya innerstadsdelar som planeras i nära anslutning till stationen. Projektledarna Julia Stenström och Josef Erixon berättar om ett intensivt men ovanligt överblickbart projekt som tack vare god planering känns hanterbart.
Julia Stenström är projektledare, Norrköpings kommun.
Josef Erixon är projektledare, Norrköpings kommun.
Byggstarten för Ostlänken närmar sig, och med det får Sverige sin första höghastighetsjärnväg. Norrköpings kommun har byggt upp en organisation för att möta Trafikverkets arbete med planering av järnvägen och ser en stor potential i att optimera den nationella, regionala och lokala nyttan av den stora infrastruktursatsning som Ostlänken innebär.
Redan 2017 sätts spaden i marken i just Norrköping för hela projekt Ostlänken. Genom att flytta ut godsspår och godsbangård från centrala Norrköping skapas utrymme för stadsutveckling och den nya höghastighetsjärnvägen.
Bild: Trafikverket
Tillväxt och mervärden till Norrköping
Kommunens vision är att skapa en ny innerstadsdel med en centralstation och spåren i upphöjt läge. Den nya stationen kommer att byggas strax norr om dagens resecentrum i stadsdelen Butängen som idag präglas av handel och småindustri.
Ostlänken skapar stora mervärden till Norrköping, som redan i dag växer med omkring 1 500 invånare per år. Ostlänken kommer att bidra till kapacitetshöjning och en förbättrad kollektivtrafik, inte bara mellan Norrköping och Stockholm utan även inom den egna regionen. Den befintliga stambanan kommer att finnas kvar även efter att de nya spåren tagits i bruk, vilket är positivt för pendeltrafiken och godstransporter som ges ökad kapacitet men också ökad punktlighet. Satsningen innebär ett ökat bostadsbyggande och att tusentals nya jobb skapas.
Norrköping kommuns vision för utveckling av innerstaden med Butängen och det nya stationsläget i fokus. Färgerna visar det tänka innehållet för den tillkommande bebyggelsen. Karta framtagen av stadsbyggnadskontoret, Norrköpings kommun.
Stor stadsomvandling
Norrköping har skakat hand med Sverigeförhandlingen och lovat en bostadsproduktion på minst 15 300 bostäder innan år 2030. Ett mål som utan problem ska kunna uppnås när två helt nya innerstadsstadsdelar planeras med koppling till den nya järnvägen.
Först ut i den stora stadsomvandlingen är Inre hamnen som just nu utvecklas genom byggherresamverkan. Detaljplanen har varit ute på samråd och byggstart för allmän plats beräknas ske 2018. I Inre hamnen planeras för omkring 2000 nya bostäder.
Under hösten har arbetet med ett planprogram för den södra delen av Butängen, där nya resecentrum kommer att ligga, kommit igång. Planprogrammet kommer att fastställa en struktur för hur bebyggelsen ska se ut i Butängen och hur stadsparken i Johannisborg ska utformas. Planprogrammet kommer också att belysa kopplingarna mot Inre hamnen och staden i övrigt.
Stationer med upphöjda järnvägsspår finns på flera håll i världen, men att bytet mellan olika färdmedel så som buss, spårvagn och cykel kan göras i en samlad punkt kommer att bli unik enligt Norrköpings kommun. Bild av Josef Erixon
Europas bästa resecentrum är målet
När det gäller nya resecentrum har kommunen förordat ett upphöjt läge för spåranläggningen i centrala Norrköping baserat på flera argument, däribland effektivare bytespunkt, minskad barriäreffekt och möjlighet att bygga mer stad nära en av regionens viktigaste knutpunkter med förhoppningen att underlätta för ett hållbart resande. Just nu pågår ett intensivt arbete tillsammans med Trafikverket för att jämföra de olika tänkbara alternativen till spårens läge. Förhoppningen är att enas om en lösning i början av 2017.
Stationer med upphöjda järnvägsspår finns på flera håll i världen, men den gena bytespunkten för byten mellan olika trafikslag kommer att bli unik. Det är svårt att hitta referenser där bytet mellan olika färdmedel så som buss, spårvagn och cykel kan göras i en samlad punkt. Det ger Norrköpings kommun möjlighet att sikta högt med en ambition om att göra Norrköpings resecentrum till Europas bästa.
Norrköping ligger långt framme i planeringen. Mycket tack vare den fördjupning av översiktsplanen som kommunen tog fram 2010. Redan då slogs inriktningen för resecentrumets placering fast och visionen för den växande innerstaden förankrades politiskt och med medborgarna.
Under 2017 planeras en arkitekttävling för utformningen av Norrköpings nya resecentrum att genomföras. Då är spårens läge mer preciserade vilket ger förutsättningar för att mer detaljerat börja rita på det nya resecentrumets möte med staden.
Resecentrumet beräknas börja byggas omkring 2024-2025 för att stå klart när trafiken på Ostlänken drar igång 2028. Redan nu har arbetet med att utveckla områden som kommer ligga strategiskt nära det nya Resecentrumet påbörjats. När den första etappen av Inre hamnen är färdigbyggd finns flera etapper som kan utvecklas parallellt med byggandet av järnvägen och på så sätt skapas årsringar av nya stadskvarter som genom sitt läge kommer att få stor nytta av Ostlänken när tågen börjar rulla.
Julia Stenström
Josef Erixon
Tre snabba frågor till projektledarna Julia Stenström och Josef Erixon.
Vad är de största utmaningarna i projektet?
En av utmaningarna i projektet är att skapa en nod med allt vad det innebär med korta bytespunkter och mycket människor i rörelse samtidigt som resecentrumet ska bli katalysatorn för en helt ny stadsdel. Oavsett var spåren kommer gå så kommer de skära genom staden och skapa en barriär. Det är kommunens uppgift att göra denna barriär så liten som möjligt och att ta tillvara den potential som den nya stationen och de kortade restiderna ger. Vi vill optimera nationell, regional och lokal nytta med järnvägssatsningen och det är inte alltid som optimeringen på de olika nivåerna är förenliga vilket är en stor utmaning.
Hur har samarbetet med Trafikverket respektive Sverigeförhandlingen fungerat?
Vi arbetar sedan lång tid tillbaka i en kontinuerlig dialog med Trafikverket och Sverigeförhandlingen och tycker att det har fungerat bra. Det är viktigt att vara medveten om att vi är tre olika aktörer med olika uppdrag och till viss del även olika mål även om vi har arbetat hårt för att skapa gemensamma målbilder. Vi vill alla att samhällsnyttan av Ostlänken ska bli så stor som möjligt men vi behöver ibland påminna oss själva om att vi ska prata samma språk. Det är lätt att fastna i kurvradier och betong och tekniska data och glömma bort helheten och de resenärer som ska använda anläggningen. En utmaning har också varit att kunna lägga rätt resurser i rätt tid. Kommunen har arbetat länge med lösningar för stadsutvecklingen intill anläggningen medan det har dröjt längre innan Trafikverket kommit in på den detaljeringsnivån. Det finns hela tiden ett beroende mellan våra olika aktiviteter och exempelvis behöver detaljplanearbetet vara klart innan järnvägsplan fastställs men för att kunna göra detaljplanen behövs mycket information som tas fram i just järnvägsplanen. För att förbereda oss för kommande förhandlingar om kostnader och ansvar har kommunen och Trafikverket tillsammans arbetat fram tre alternativ för spåren. Det har inte alltid varit lätt att dra åt samma håll men samtidigt har det varit en nyttig lärandeprocess för samtliga inblandade.
Hur har ni organiserat er? Vi har i detta nummer även fokus på frågan ”Vem planerar?” Ge gärna en reflektion om vem som planerar när projekt blir så här stora.
Kommunledningen insåg tidigt vilken stor potential som låg i det här projektet och att det finns mycket att vinna på att vara med i tidigt skede av planeringen. En organisation byggdes upp med en politisk styrgrupp, en tjänstemannastyrgrupp och en samordnare som koordinerar allt det som kommunen gör med anledning av att trafikverket ska bygga järnväg. Ett antal tjänstemän arbetar heltid med frågor kopplat till Ostlänken, bland annat projektledare för nytt resecentrum och en plankoordinator som samordnar arbetet med kommunens detaljplaner och trafikverkets järnvägsplaner. Det fanns tidigt en ambition om att dra nytta av de inarbetade linjeprocesser som redan finns för samhällsbyggnadsprocessen istället för att bygga upp en helt egen organisation. De olika förvaltningarna har fått resurser för att kunna möta upp Ostlänkenarbetet samtidigt som den ordinarie verksamheten ska kunna fortsätta drivas. Därigenom blir många tjänstemän inblandade i arbetet och det har varit ett lyckat upplägg av de erfarenheter vi har kunnat dra än så länge.
