Såhär med våren och sommaren i antågande så har mina senaste veckor varit starkt fokuserade på att leta efter en ny cykel tillsammans med min fru. I vår jakt har vi säkert kikat på över trettio olika varianter, från långsamma till snabba, höga till låga, breda till smala, vardagliga och festliga, men inget har känts riktigt bra. Det har antingen varit för rassliga kedjor, för många växlar, plast- istället för plåtdetaljer, märkligt onödiga funktioner, fel geometri, eller bara rätt och slätt fula. Eller rättare sagt, det som har känts bra har varit för dyrt.
Det är inte utan att jag kan känna att vårt cykelletande är som den här månadens temanummer. Ok, jag vet att det är att dra min cykelmani lite för långt, men det handlar om att hitta kvalitet. Helst utan att det måste kosta skjortan och helst utan att det måste vara på bekostnad av kvantitet, eller någon annan. Alltså ungefär samma frågor som många av oss ställer när vi nu ska genomföra ett omfattande samhällsbyggande; riskerar det att bli för plastigt, blir det för rassligt, saknas viktiga funktioner och blir vissa miljöer fula?
För att undvika det krävs kunskap, kompetens, research och målmedvetenhet. Något som verkar lyftas av regeringens starka laguppställning för samhällsbyggandet och som återigen poängteras i detta nummer, den här gången av bostadsminister Peter Eriksson (MP). Det var också de parametrarna som till slut ledde oss till rätt cykel. Den var funktionell, enkel och alldeles perfekt i alla sina små detaljer. Men framför allt var den stilren så som bara god kvalitet kan vara. Och det var just det vi föll för. Den var vacker, lockade till sig oss och levde upp till förväntningarna när vi synade den i de svetsade sömmarna. Precis så som jag hoppas att framtidens städer ska vara.
Men samtidigt, är det inte lite typiskt att när vi väl hittar den perfekta cykeln, så är det på andrahandsmarknaden. Och självklart var det dansk design. Som om vi bara kan få bra kvalitet genom att återanvända det gamla, eller genom att låna lösningarna från någon annan. Men så behöver det inte vara. Sveriges planerare/arkitekter är kompetenta och jag är övertygad om att vi kan reda ut det här om vi bara lägger en del av vår ängslighet åt sidan.
Sen huruvida det vi bygger kommer hålla i längden, slitas med värdighet och hålla kvar funktionen i regn och rusk, det får framtiden till slut visa. Men en sak är i alla fall säker, allt vi bygger kommer kräva skötsel och underhåll för att bevaras i ett långsiktigt hållbart skick. Oavsett om det gäller staden eller cykeln.
Glöm aldrig det.
Trevlig läsning!
/Björn
