Stockholms stad är precis på väg att avsluta arbetet med Kommissionen för ett hållbart Stockholm. En replik på såväl Malmös som Göteborgs tidigare arbete med en plan för social hållbarhet i stadsbyggandet. Åsa Dahlin har följt arbetet och beskriver här arbetsprocessen bakom rapporten. Hon pekar också på fyra kärnområden som ständigt behöver lyftas i planeringen. Och då inte bara i de tidiga skedena, utan hela vägen ner till markanvisning, exploateringsavtal och genomförande.

Åsa Dahlin är arkitekt SAR/MSA, Tekn.dr., senior rådgivare vid stadsbyggnadskontoret i Stockholms stad

Erfarenheter från Kommissionen för ett socialt hållbart Stockholm

Arbetet med Kommissionen för ett socialt hållbar Stockholms går mot sitt slut kring årsskiftet. Kommissionen tillsattes 2015 med uppdraget att analysera skillnader i livsvillkor och föreslå åtgärder för en jämlik och socialt hållbar stad. Det har varit och är fortfarande ett intensivt arbete inom fyra utvecklingsområden och många åtgärder har föreslagits för att stärka inriktningsmålet om Stockholm som en sammanhållen stad. I den här artikeln beskriver jag arbetet inom utvecklingsområdet Boende och stadsmiljö.

Kommissionens arbetssätt

Kommissionens arbete utgår från aktuell forskning och beprövad erfarenhet och ska dra lärdom av andra städers och regioners arbete. Ambitionen är att kontinuerligt ge förslag på åtgärder för att påskynda förändring och arbetet sker därför i nära samverkan med stadens förvaltningar och bolag. Kommissionen har strävat efter ett transparent och kommunicerande arbetssätt och det finns en webbsida kommissionens rapporter publiceras löpande. Det har varit en liten grupp av personer som har arbetat inom kommissionen med hög tidspress.

Kommissionen är organisatoriskt placerad på stadsledningskontoret och har fyra utvecklingsområden: Demokrati och trygghet, Arbete och inkomst, Boende och stadsmiljö, Uppväxt och utbildning. Det finns en politisk referensgrupp med företrädare från samtliga partier och kommissionen rapporterar till en styrgrupp som leds av stadsdirektören. En, eller i vissa fall två, utvecklingsledare för respektive utvecklingsområde samordnar arbetet med delrapporter där förslag till åtgärder presenteras. Utgångspunkten är att åtgärderna huvudsakligen ska röra frågor inom kommunens rådighet.

Skillnadernas Stockholm och området boende och stadsmiljö

Rapporten Skillnadernas Stockholm publicerades våren 2015 för att ge en samlad bild av situationen i Stockholms stad. Rapporten remitterades till hela stadens organisation och fick stor uppmärksamhet. En rad utmaningar togs upp inom utvecklingsområdet Boende och stadsmiljö: Stockholm präglas av en ojämlik tillgång till attraktiva stadskvaliteter och i socioekonomiskt svagare stadsdelar finns ofta lägre tillgång till service, arbetsplatser, kollektivtrafik, parker och offentliga rum. Bristen på bostäder i staden är omfattande och drabbar i första hand socioekonomiskt svaga grupper och unga som riskerar att få en instabil livssituation. Trångboddhet är koncentrerat till några av stadens socioekonomiskt svagaste stadsdelar. Den socioekonomiska segregationen har ökat i Stockholm under 2000-talet och har allt mer kommit att få en etnisk karaktär. Andelen hyresrätter har minskat från 62 procent till 40 procent mellan åren 1998-2014. Det innebär att det finns 69 000 färre hyresrätter, trots att befolkningen samtidigt har ökat med 175 000 personer. Andelen hyresrätter har framför allt minskat i områden med höga och stigande bostadspriser. Möjligheterna att välja område och bostad för socioekonomiskt svaga grupper har därmed minskat under senare år.

Paul Alarcón vid stadsledningskontoret har samordnat kommissionsarbetet. Från hösten 2015 har utvecklingsområdet Boende och stadsmiljö samordnats av utvecklingsledare vid stadsbyggnadskontoret genom mig och senare även Christoffer Carlander. Det kommer att bli sammanlagt fyra fördjupningar med delrapporter, varav tre har publicerats.

Från delad till enad stad

Den första delrapporten har rubriken Från delad till enad stad: Översiktsplanering för social hållbarhet (2016). Arbetet skedde i nära samverkan med stadsbyggnadskontoret och synkades med revideringen av Stockholms översiktsplan, Promenadstaden. Forskare från KTH, Arkitekturskolan, Ann Legeby, Lars Marcus och Daniel Koch, fick uppdrag från kommissionen. KTHs underlagsrapport har rubriken: Jämlika livsvillkor och stadsbyggande – inspel till pågående översiktsplanearbete.

Att börja med översiktsplaneringen utgjorde en bra bas för fortsatt arbete. I Stockholms stads expansiva skede spelar översiktsplaneringen en central roll. Där läggs riktlinjer upp för markanvändning och en allsidigt hållbar utveckling i hela staden. Delrapporten från kommissionen innehåller råd till pågående översiktsplanering som bl.a. handlar om att utveckla de så kallade ”tyngdpunkterna”, att stadsplaneringen behöver utformas så att fler människor möter varandra i vardagen, att genomströmningen i staden behöver öka samt att stadsbyggnadsåtgärder identifieras för stadsdelar som idag är rumsligt/geografiskt segregerade. I rapporten föreslås även åtgärder för att öka kunskaper och kompetens om social hållbarhet inom de tekniska förvaltningarna och åtgärder för att stärka förutsättningarna för det lokala medskapandet.

Vidare föreslogs att en analysmodell (SVA) utvecklas för att stödja socialt värdeskapande genom hela planprocessen och i alla stadsbyggnadsförslag. Innovativa lösningar och arbetssätt ska stimuleras och tydliga sociala målsättningar

“Arkitekter, samhällsplanerare och andra samhällsbyggare har nyckelkompetenser inom området boende och stadsmiljö. Vi kan i ännu högre grad stiga fram på arenan och bidra med fackkunskaper och nya metoder för att nå sociala hållbarhetsmål. Våra kompetenser behövs för att leda komplexa och kreativa designprocesser. Hur ska vi annars nå mål 11 i Agenda 2030 om hållbara städer och samhällen, t.ex. delmålet om fullgoda, säkra och ekonomiskt överkomliga bostäder för alla?”

sättas upp. Insatser inom profilprojekten ska stärka social sammanhållning genom att främja tillit i lokalsamhället och överbryggande socialt kapital. Fysiska investeringar ska stärka attraktivitet och motverka rumslig segregation. Bostadsbyggande ska bidra till minskad boendesegregation och innovativa boendelösningar bör prövas. I rapporten föreslås även en särskild satsning på utvalda profilprojekt för socialt hållbar stadsutveckling som kan främja kunskaps- och metodutveckling.

I juni 2016 beslöt kommunfullmäktige att Fokus Skärholmen ska vara ett profilprojekt för socialt hållbar stadsutveckling. Av budget 2018 framgår att även Fokus Hagsätra - Rågsved ska utvecklas till ett profilprojekt och att nya metoder och projektorganisationer ska prövas. Det innebär att kommissionens intentioner omgående tas om hand i reella stadsutvecklingsprojekt, vilket är oerhört värdefullt. Särskilt glädjande är att stadsdelförvaltningen tagit en drivande roll i Fokus Skärholmen så att det lokala perspektivet tas som en utgångspunkt. Enligt budget 2018, ska också platser och samband som pekats ut i översiktsplanen, prioriteras för att skapa en fysiskt och socialt sammanhållen stad.

Staden där vi möts

Den andra delrapporten, Staden där vi möts: Arkitektur och kultur i det offentliga rummet, har tagit fram i ett nära samarbete med kulturförvaltningen. Forskarrapporten Kulturnärvaro – inspel till boende och stadsmiljö har tagit fram av Ann Legeby och Daniel Koch samt doktorand Eshan Abshrini, KTH Arkitektur. Ett ytterligare kunskapsunderlag, Tillfällig arkitektur ger plats för kultur, har skrivits av Malin Zimm. Även korta inspel från Skönhetsrådet, Samfundet S:t Erik samt Alexander Ståhle, Björn Hellström och Jerker Söderlind finns publicerade.

Det offentliga rummet binder samman Stockholms olika delar och utgör spelplats för stadslivet. Befintliga torg, gator, parker, kajer och stränder, lek- och idrottsplatser behöver utvecklas på ett bra och likvärdigt sätt i hela staden. När staden växer kraftigt behövs också fler väl gestaltade och kulturellt innehållsrika stadsrum, särskilt i de yttre delarna av staden. På vissa platser utgör dock de offentliga rummen snarare en sorts oönskad mellanzon som riskerar att skilja stadsdelar och människor från varandra. Ställningstaganden behöver därför göras genom hela planeringsprocessen för att främja utvecklingen av de sociala värdena. Det behöver ske både i rådgivande översikts- och områdesplanering och i detaljplaner och markanvisningar. I de socioekonomiskt svagare områdena i staden är omsorgen om de gemensamma stadsrummen särskilt viktig, inte minst med tanke på att där ofta finns många barn och unga och trångboddhet. Stockholms stad behöver därför stärka det sociala investeringsperspektivet i stadsutvecklingen. Investeringsmedlen behöver bli mer jämlikt fördelade över hela stadens geografi. Roller och ansvar hos olika aktörer i den lokala platsutvecklingen behöver samtidigt identifieras och nya innovativa samverkansmetoder prövas.

Kulturlivet är starkt i Stockholm men har potential att bidra i ännu högre grad till ett inspirerande stadsliv. Kulturlivsfrågorna behöver också hanteras bättre i stadsplaneringen. Ökad närvaro av kultur kan bidra till fler meningsfulla möten mellan olika grupper av människor i staden. Det kan även bidra till lokal platsutveckling som gör att människor kan känna sig delaktiga i en lokal identitet. Satsningarna på konst behöver bli mer rättvist fördelade i staden och ateljéer och mötesplatser för kultur behöver bli fler, särskilt i de yttre stadsdelarna. Stockholm kan även öka användningen av tillfällig arkitektur och konst för att bidra till ökad kulturnärvaro i det offentliga rummet.

Av budget 2018 för Stockholms stad framgår en rad genomslag av kommissionens åtgärder, t.ex. att Kultur- och trafiknämnderna ska samverka för att öka och förenkla närvaron av kultur i det offentliga rummet, med särskild prioritet på ytterstaden. Stadsbyggnads- och exploateringsnämnderna ska verka för trygga, attraktiva och inkluderande offentliga rum, särskilt i ytterstaden. Arbetet med att stärka lokala centra ska intensifieras. De unika karaktärer och kvaliteter som finns i stadsdelarna ska utvecklas och kompletteras, och kulturhistoriska värden såväl i innerstaden som i ytterstaden ska beaktas.

Skapa värden: Markpolitik och social hållbarhet

Den tredje fördjupningen handlar om markpolitik och har bedrivits i nära samverkan med exploateringskontoret och stadsbyggnadskontoret. Forskarrapporten Hur kan markpolitik och planering påverka segregation och social hållbarhet? har tagits fram av segregationsforskarna Emma Holmqvist Roger Andersson samt doktorand Hanna Zetterlund vid Uppsala universitet, Institutet för bostads- och urban forskning, IBF. Ytterligare ett kunskapsunderlag, Möjligheter och begränsningar med markpolitik som verktyg för att bygga en mer sammanhållen stad, har tagit fram av analysföretaget Evidens.

“Ställningstaganden behöver därför göras genom hela planeringsprocessen för att främja utvecklingen av de sociala värdena. Det behöver ske både i rådgivande översikts- och områdesplanering och i detaljplaner och markanvisningar.”

Stockholms stad äger mycket mark och det finns i nuläget ett intresse av att bygga i hela staden. De markpolitiska verktygen bör därför användas ör att ställa krav på att det som byggs bidrar till stadens sociala hållbarhet. Det finns kunskaper och ambitioner hos stadens bostadsbolag, privata byggaktörer och inom akademi och civilsamhälle. Staden behöver därför, i likhet med vad som sker i projektet Fokus Skärholmen, främja innovativ samverkan med olika aktörer för lokal platsutveckling. De allmännyttiga bostadsbolagens kunskapsledande roll bör utvecklas när det gäller sociala investeringar i stadsbyggnadsprojekt. Att stärka stadens geografiska områdesplanering som del av rullande översiktsplanering, kan bidra till att konkretisera stadens övergripande mål för social hållbarhet och effektivisera detaljplaneringen.

Forskning visar att segregationsprocesser pågår i hela staden, inte bara i socioekonomiskt svaga områden. Stadsplaneringen och exploateringsprocessen behöver därför i ännu högre grad användas för att motverka boendesegregationen och främja en god och trygg offentlig stadsmiljö i hela staden. Att kunna erbjuda blandande upplåtelseformer och fler former av bostäder samt att säkerställa socialt värdeskapande i alla stadsbyggnadsprojekt är avgörande.

Varje år gör staden stora investeringar i stadsbyggnadsåtgärder. Investeringarna behöver styras tydligare till platser där de gör störst social nytta. Tillgången till grundläggande stadskvaliteter i socioekonomiskt svagare områden behöver stärkas och strategiska samband i stadens socioekonomiska geografi utvecklas. Om staden visar en tydlig viljeinriktning och går före kan även fler privata byggaktörer vilja investera. Sammantaget kan investeringarna bidra till att främja en större social blandning och till att människor rör sig mer mellan stadsdelarna. Även lokalisering av arbetsplatser behöver bli mer jämlikt fördelad i staden.

Av budget 2018 för Stockholms stad framgår bl.a. att planeringen ska sträva efter att minska sociala klyftor och bryta den geografiska segregationen och det ska finna en koppling till stadsdelsnämndernas lokala utvecklingsprogram. Alla skeden i planeringen ska vara socialt värdeskapande och stadsbyggnads- och exploateringsnämnderna ska tillsammans säkerställa genomförbarheten i enskilda projekt. Metoder för markanvisningar och planprocess ska kunna bidra till social hållbarhet. Genom exploateringsavtal och upphandlingar ska stadens ställa sociala krav. Forum för gemensamt lärande kring social hållbarhet ska säkerställas och goda exempel spridas.

En socialt hållbar bostadsmarknad/bostadsförsörjning

Den fjärde och sista fördjupningen inom utvecklingsområdet Boende och stadsmiljö handlar om den högaktuella frågan om hur Stockholms stad ska kunna växla upp arbetet med en socialt hållbar bostadsförsörjning. Det finns idag stora utmaningar som hör samman med att många hushåll står utan bostad och inte heller kan efterfråga nyproduktion. Forskare är Hans Lind och Thomas Kalbro, tidigare verksamma vid KTH, fastighetsvetenskap och som nyligen har skrivit ESO-rapporten Bygg mer för fler till regeringen. Även Centrum för boendets arkitektur vid Chalmers Tekniska Högskola AB har ett uppdrag under ledning av Ola Nylander. Det handlar om vad som kan sägas vara grundläggande kvaliteter i bostäder. Delrapporten med bilagor ska vara klar under våren 2018.

Profilprojekt, implementering och färdplan

Ett mål med kommissionen är att redan under arbetets gång kunna gå från analys till verkställande av åtgärder. Jag har tidigare tagit upp några exempel på genomslag i Stockholms stads budget och sammantaget har över 80 procent av kommissionens samlade åtgärdsförslag implementerats fortlöpande. Det pågår alltså en omfattande aktivitet redan nu inom stadens förvaltningar och bolag kring kommissionens åtgärdsförslag. Enligt Stockholms stads budget 2018 ska kommunstyrelsen beakta hållbarhetskommissionens analyser och rekommendationer i styrningen och uppföljningen av stadens nämnder och bolagsstyrelser, Kommunstyrelsen ska även sprida information kring kommissionens arbete till stadens verksamheter och invånare. En färdplan för målet ”Ett Stockholm för alla” ska utarbetas med utgångspunkt från kommissionens fördjupningar.

Reflektioner inför framtiden

Stadsbyggandet är i ett expansivt skede, särskilt i storstäderna. Samtidigt är de sociala utmaningarna fortsatt oroväckande och brådskande. Segregationen ökar, många hushåll står utan en lämplig bostad eller är trångbodda, gruppen av nyanlända som ska etablera sig på den svenska bostads- och arbetsmarknaden är stor och produktionskostnaderna för byggandet har skjutit i höjden. Detta är bara några exempel på utmaningar som riskerar att få stora negativa effekter för individer och för samhällets utveckling om de inte prioriteras. Det kräver kraftsamlingar både på kort och på lång sikt och nya samarbetsformer mellan offentliga och privata aktörer, praktik och forskning. Kommissionsarbetena för social hållbarhet i Stockholm och Malmö samt utvecklingsarbetet för ett jämlikt Göteborg har bekräftat detta behov. Arkitekter, samhällsplanerare och andra samhällsbyggare har nyckelkompetenser inom området boende och stadsmiljö. Vi kan i ännu högre grad stiga fram på arenan och bidra med fackkunskaper och nya metoder för att nå sociala hållbarhetsmål. Våra kompetenser behövs för att leda komplexa och kreativa designprocesser. Hur ska vi annars nå mål 11 i Agenda 2030 om hållbara städer och samhällen, t.ex. delmålet om fullgoda, säkra och ekonomiskt överkomliga bostäder för alla?

Åsa Dahlin