I november 2016 tog White Arkitekter sig an uppdraget att ta fram ett förslag till en ny mor- och barnenhet på Panzisjukhuset i Bukavu, i Demokratiska republiken Kongo. Projektet resulterade också i en ny övergripande utvecklingsplan för sjukhuset. I den här texten beskrivs designprocessen i ett projekt där arkitektur, vård och hållbarhet är tätt sammankopplade.

Panzisjukhuset

Panzisjukhuset grundades 1999. Det ägs av den kongolesiska Pingstkyrkan (CEPAC) och kunde startas tack vare bidrag från Pingströrelsen i Sverige. Sjukhuset var från början planerat för 110 sängar och främst inriktat på mödravård och förlossning. I dag har sjukhuset 450 sängar.

Sexuellt våld har länge använts som vapen i den väpnade konflikten i Demokratiska republiken Kongo. Under de senaste åren har man på sjukhuset främst fokuserat på att behandla offren för det sexuella våldet. En holistisk vårdmodell tillämpas för att tillgodose dessa patienters behov: fysisk återhämtning, psykosocialt och känslomässigt stöd, social återanpassning och juridisk hjälp. Panzisjukhusets banbrytande arbete har gjort det känt över hela världen. 2018 tilldelades sjukhusets grundare, dr Denis Mukwege, Nobels fredspris för sina insatser.

Utmaningar med den nuvarande vårdförsörjningen

Målet med den övergripande utvecklingsplanen för Panzisjukhuset är att ta fram:

Ett ramverk som optimerar en högkvalitativ vård genom utveckling av fysisk miljö och teknisk infrastruktur
Ett informativt och relevant dokument som säkrar sjukhusets funktion under många år framöver

Med upp till 3 500 förlossningar per år är mödra- och neonatalvården en central del av verksamheten. En stor andel av förlossningarna sker med kejsarsnitt (så många som 38 % 2016). Sjukhusets upptagningsområde är stort och för många patienter uppstår komplikationer på väg till sjukhuset.

Målet med Panzisjukhusets nya mor- och barnenhet är att den ska vara:

En mor- och barnenhet som utgår från en vetenskaplig, patientcentrerad och holistisk vårdmodell och bygger på etablerade principer för läkande arkitektur.
En hållbar modell för andra mödravårds- och neonatalprojekt i liknande geografisk och demografisk kontext.

Den nuvarande anläggningen lyckas inte uppfylla patienternas behov. Eftersom sjukhusets användning överstiger dess kapacitet råder det generellt sett brist på utrymme och avdelningarna är överbelagda. Det påverkar mödrarna, eftersom det minskar möjligheten för avskildhet samt lugn och ro. Det minskar också möjligheten att få stöd från fäderna och andra anhöriga.

Det finns också brister i hur sjukhuset är disponerat i förhållande till vården som tillhandahålls. Det finns för närvarande ingen möjlighet att samordna vård av mor och barn om båda är sjuka, eftersom de behandlas i olika byggnader. Patientlogistiken är långt ifrån optimal, med långa avstånd mellan förlossningsavdelning, neonatalavdelning och operationssalar, vilket leder till undermåliga arbetsförhållanden för personalen.

Utmaningar i sjukhusmiljön

Den ursprungliga sjukhusplanen består av ett antal paviljonger som kopplas samman genom ett tydligt system av övertäckta gångar. Nya tillbyggnader och förändringar av byggnadernas användning har dock frångått den här strukturen, vilket har försämrat logistiken inom sjukhuset. En konsekvent strategi är avgörande för att framtidssäkra sjukhuset.

Även om sjukhuset inte är särskilt gammalt är de befintliga anläggningarna nedgångna och utslitna. Sjukhusets höga patientbelastning och begränsade ekonomiska resurser har lett till bristande underhåll. Dessutom är tillgången på energi, vatten och materiella resurser begränsad, vilket gör att de befintliga värme- och kylsystemen inte är tillförlitliga. Detta leder till problem med både inomhuskomfort och dagsljustillgång, trots ett relativt milt klimat.

De lokala förhållandena medför stora utmaningar för det dagliga arbetet på sjukhuset. En hållbar arkitekturstrategi med fokus på resurssnålhet och anpassningar till det lokala klimatet är därför helt nödvändig.

Demokratiska republiken Kongo är otroligt rikt på naturtillgångar. Men det är också ett politiskt instabilt land med bristande infrastruktur. Efter flera århundraden av både kommersiell och kolonial utvinning och exploatering rankas Demokratiska republiken Kongo på plats 176 av 187 länder i FN:s index för mänsklig utveckling (HDI). Sjukhuset ligger i Bukavu, provinshuvudstaden i Sydkivu i östra Kongo.

Brukarmedverkan

Den kontinuerliga dialogen med personal, patienter och anhöriga på Panzisjukhuset har varit en mycket värdefull tillgång för projektet. Utöver att bidra med nödvändig information om sjukhusets och närmiljöns behov har den också varit avgörande för att väcka engagemang för projektet.

Övergripande utvecklingsplan

Den övergripande utvecklingsplanen undersöker de områden som är allra viktigast för sjukhusets framtida utveckling. Dessutom innehåller den en kartläggning av vårdförsörjning och flöden, en redogörelse för hur byggnaderna används samt beskrivningar och utvärderingar av befintliga system för el, vatten och avlopp.

När sjukhuset öppnade 1999 hade man en tydlig och välfungerande arkitekturstrategi, med enhetliga paviljonger som kopplades samman av övertäckta gångar. På senare år har flera nya byggnader som inte är anpassade till den ursprungliga strukturen adderats och dessutom har det skett förändringar i byggnaderna användning. Det har gjort att flödena och logistiken i sjukhuset är allt annat än optimal.

De tekniska systemen för energi- och vattenförsörjning är föråldrade och överbelastade. Nya planer för byggnader och teknisk utrustning håller redan på att tas fram och måste koordineras.

Den övergripande utvecklingsplanen innehåller förslag till nya strategier för byggnadsanvändning, logistik och teknisk infrastruktur. Den nya mor- och barnenheten föreslås bli den första byggnaden att färdigställas på det omorganiserade sjukhusområdet.

Den övergripande utvecklingsplanen visar de föreslagna byggnaderna, förbättrade publika platser och flyttade funktioner. Den möjliggör för de befintliga vårdavdelningarna att utöka sin verksamhet när området förtätas. Så få byggnader som möjligt rivs och renoveringarna sker i etapper, så att sjukhusets dagliga verksamhets inte störs.

Den nya strukturen skapar tydligare kopplingar och förbättrar sjukhusets interna flöden för patienter, besökare och personal. Projektet innehåller även förbättrade tekniska system för energi och vatten.

En Ny Mor- och Barnenhet

Genom en omsorgsfull anpassning till den lokala kontexten skapas en hållbar byggnad. Den nya mor- och barnenheten tar tillvara på platsens höjdskillnader och bevarar så mycket byggbar yta som möjligt.

Sjukhuset ligger på en tomt som sluttar mot sydväst, med sin högsta punkt vid entrén på den nordöstra sidan. Det finns inga restriktioner vad gäller antal våningar. De flesta av de befintliga byggnaderna har bara ett plan. De nya byggnadernas placering tar hänsyn till sjukhusets befintliga struktur. De nya huvudkorridorerna kopplas samman med befintliga korridorer och byggnadshöjderna hålls nere. Programmet för den översta våningen och källarvåningen är strategiskt planerat för att ta vara på den extra yta som skapas, utan att tillgång till hiss blir nödvändigt.

Intentionen med den nya enheten var att skapa ett enhetligt uttryck – en antal olika byggnader som tydligt hör ihop. Samtidigt får det inte bli ett storskaligt intryck. Detta uppnås genom att framhäva de olika volymerna, men också genom att införa ett horisontellt element som kopplar samman dem. Den tydliga uppdelningen av byggnadens material – till exempel byggnadsvolymer i tegel och mönstrade skärmtak i trä – gör att byggnaden blir enkel att läsa och skapar en varierad och intressant arkitekturupplevelse.

Bioklimatisk design innebär att man utnyttjar naturliga förutsättningar för att skapa termisk och visuell komfort i en byggnad.

När vi tittade på ett helt års klimatdata från Bukavu blev det tydligt att vi behövde hitta lösningar för både uppvärmning och kylning av byggnaden. Temperaturen pendlar mellan kallt och varmt under dygnet och den relativa luftfuktigheten är ofta hög. Lämpliga bioklimatiska designstrategier för projektet måste därför omfatta både självdragsventilation och passiv uppvärmning genom materialval med stor termisk massa.

Vind och sol är nyckelfaktorer för tillämpning av självdragsventilation och strategier för temperaturreglering nyttjande av termisk massa. Solbanediagrammet illustrerar hur solens vinkel varierar med latituden och visualiserar hur solljuset förflyttar sig i relation till byggnaden, som ligger mitt i banan. Den grafiska vindrosen visar normal vindaktivitet på platsen, hur ofta det blåser från de sexton olika väderstrecken och hur ofta det är vindstilla.

Utformningen av de föreslagna byggnaderna kan därefter undersökas och anpassas efter de lokala förutsättningarna. Vindsimuleringarna illustrerar hur vinden interagerar med byggnaderna och hur den kan riktas med hjälp av dem. Skuggstudierna visar hur olika byggnadsvolymer påverkar dagsljusförhållanden ute och inne.

Simuleringarna genomfördes kontinuerligt då byggnaderna ritades, vilket innebär att resultaten av dem påverkat byggnadernas utformning. Den slutgiltiga utformningen är den som bäst uppfyller de definierade kriterierna för en passivbyggnad med hög prestanda.

Att arbeta på distans har emellanåt varit en utmaning. Vikten av en tät dialog mellan designteamet och intressenterna under projektets gång kan inte nog understrykas. Vidare har bristen på pålitliga data – till exempel klimatdata och materialegenskaper – varit en utmaning jämfört med hur det är att arbeta i en skandinavisk kontext. Detta medför en risk för felaktiga antaganden och ställer högre krav på kritiskt tänkande och robusta designstrategier.

Att skillnaderna i patienters behov, globalt sett, är mycket små var en av de mest intressanta upptäckterna under projektets gång. Principerna för läkande arkitektur ligger till grund för alla White Arkitekters vårdbyggnadsprojekt i Skandinavien. Dessa principer – till exempel grönskans positiva effekt på patienters läkeprocess – omfamnades omedelbart av intressenterna på Panzisjukhuset.

Översatt och bearbetad från publikationen: A master plan and new mother and baby unit at Panzi Hospital utgiven av White och ARQ. (2018). Författare: Agnes Orstadius och Tania Sande Beiro. Referensgrupp: Cristiana Caira, Maria Glädt , Rickard Andersson , Margaret Steiner och Saga Karlsson. Översättning: Anna-Stina Johnson, & Words. Bearbetning av redaktionen för PLAN.