Emma Jonsteg har nyligen lämnat oss efter en tids sjukdom. Inom arkitektur- och byggbranschen var hon en viktig röst i debatten och en ambassadör för arkitektur med hög kvalitet. En klart lysande stjärna har slocknat. Genom sin verksamhet på Utopia Arkitekter som hon startade med Mattias Litström 2008 har de tillsammans med sina medarbetare i varje projekt tagit steg i en ständig strävan att förbättra. De har medvetet och tålmodigt verkat för kvalitetshöjning och för ökad hållbarhet men har också genom arkitekturen velat göra ett ställningstagande. En mänsklig arkitektur med målet att göra ’samhället lite bättre’ som Utopia har som devis.
På liknande sätt har debatter som Emma gett sig in i aldrig blivit ljumma. Tvärtom. Emma var påläst, nyfiken och hade en vilja att öka förståelsen för den komplexitet som finns inom byggbransch och inom samhällsplanering. Saklig och respektfull gentemot andras perspektiv och med ett otroligt driv att vilja verka konstruktivt och lösningsorienterat. En energi som kunde sätta igång ett oändligt antal processer och entusiasmera andra människor i hennes närhet att göra saker tillsammans, även från vitt skilda läger. Vass retorik, vass penna och med en förmåga att förklara komplexa problem på ett pedagogiskt sätt och visa på arkitekturens betydelse och relevans för större samhällsfrågor. Särskilt tydligt blev detta genom hur hon ledde och formade podcasten ’Snåret’ på uppdrag av Svensk Byggtjänst. Alltid nyfiken och redo att föra en dialog med olika kompetensområden, professioner och framför allt en vilja att föra dem samman.
Emma var verksam inom Sveriges Arkitekters styrelse under flera år. Hon var en person som ville förändra. Som ville förbättra. Som sökte en konstruktiv lösning på utmaningar. I Almedalen var hon den engagerade och entusiasmerade motorn i debatterna och lyckades med sin skarpsynthet, analysförmåga och inte minst sin varma och intelligenta humor få folk att röra sig framåt. Tillsammans.
Emmas betydelse som kvinnlig förebild går inte att underskatta. Om Hillary Clinton orsakat ’miljoner sprickor i glastaken’ som sagts i dokumentärer, så har Emma Jonsteg fullkomligt perforerat glastaken med vackra, funktionella och öppningsbara lanterniner mot himlen. Många är de dörrar hon öppnat för kvinnor, unga och för de som tänker lite annorlunda än ’business as usual’.
På arkitekturgalan i år tillkännagav Jesper Lövkvist, Emmas man och medarbetare på Utopia, att en stiftelse startas för att uppmuntra och stödja individer som verkar i Emma Jonstegs anda. Initiativet stöds av Sveriges Arkitekter och det kommer delas ut ett årligt stipendium. En insamling har startat där företag, organisationer och privatpersoner är välkomna att bidra.
Saknaden efter Emma är stor och vi är många som alltid kommer ha en särskild plats för henne i våra hjärtan. En fantastisk förebild vars insatser skapat oändligt många ringar på vattnet och där jag nu hoppas att andra modiga människor tar vid.
Ann Legeby
