Tomas Eneroth och Sara Widås
Det tog mig månader att få en inbjudan. När ministerdelegationer från över 80 länder ska samlas är konkurrensen hård om platserna. Totalt samlas 1700 delegater från näringsliv, forskning och civilsamhälle från över 140 länder på Stockholm Water Front den 19–20 februari 2020. Det är ett historiskt möte, slutpunkten för FNs Decade of Action on Road Safety. Ett Decade of Action som trots kulturskiften och riktat arbete i många länder sett totala antalet dödsfall öka, så att trafikvåld nu är den främsta dödsorsaken för barn och unga, ålder 5–29, i världen.
Som spjutspets för trafiksäkerhet och hemland för Claes Tingvalls Nollvision – spridd över världen som Vision Zero – får Sverige och infrastrukturminister Tomas Eneroth stå värd för det tredje globala stormötet om trafiksäkerhet den 19-20 februari. Här signeras Stockholmsdeklarationen, ett dokument med infrastrukturministern som ordförande, som vidgar trafiksäkerhetsbegreppet till att innefatta klimat, folkhälsa och mänskliga rättigheter.
Det är två veckor innan Covid-19 krisen är ett offentligt faktum i Italien, och fyra veckor innan Stefan Löven ger samtliga Svenskar i uppdrag att hålla i och hålla ut för första gången. Världs-hälsoorganisationens generaldirektör Tedros Adhanom Ghebreyesus deltar med hänvisning till Covid-19 på länk. Och jämförelsen mellan Covid-19 återkommer många gånger under konferensens två dagar. Varför stannar världen upp över 3500 dödsfall (dec–feb i Kina vid den tidpunkten), men vi accepterar 3700 dödsfall från trafikvåld varje dag? Särskilt medlemmar från den ungdomsdelegation, 2nd World Youth Assembly for Road Safety, som deltar som talare vid konferensen återvänder till den jämförelsen.
Jose och Jessica
Jag talar extra med två av medlemmarna från delegationen, Jose Guzman, projektledare från Fundacion Ciudad Emergente från Chile och Jessica Huaylinos, mobilitetsspecialist från Lima kommun i Peru. De ser en kris. Det är vi som dör! Det här kan inte normaliseras längre. Den unga generationen är redo för förändring! Jag blir över lag tagen av den radikala tonen på konferensens scener, korridorer och ståbord för lunch. Från både ministrar, näringsliv och civilsamhälle är tonen slående enstämmig. Det här är en kris, den är designad av människan, nu är tiden för förändring!
Det är en märkbart berörd Infrastrukturminister Tomas Eneroth som i konferensens inledning presenterar Stockholmsdeklarationen som en startpunkt. En historisk punkt då det hela börjar. Han gör det trots ganska dyster statistik om trafikvåldets progression under Decade of Action. En till synes motsägelsefull optimism och tilltro till deklarationen som även delas av i stort sätt samtliga deltagare vid konferensen. När jag mitt under en intensiv konferens får sätta mig ner med honom, bredvid en pressbar full med minimuffins och skinkmackor, börjar jag därför med att fråga: Vad är det som är annorlunda idag jämfört med Moskvadeklarationen eller Brasiliendeklarationen?
T: Det är en väsentlig skillnad. Dels kan man säga att det finns en helt annan medvetenhet. Decade of Action för Moskva var en tydlig deklaration, men utvecklingen har gått i motsatt riktning. Idag är trafikolyckor globalt sett den vanligaste dödsorsaken bland ungdomar. När vi informerat om detta inför konferensen så märker man att det blir en helt annan uppmärksamhet och uppslutning kring att vi måste bryta den här trenden. Det innebär att deklarationen i sig är mycket skarpare och tydligare och så har jag fått ett brett stöd för att knyta trafiksäkerhetsfrågorna till de Globala målen för hållbar utveckling. För mig är det nästan det allra viktigaste.
S: Vem har du fått stöd ifrån?
T: Även om det är ordförandeskapets sammanfattningar så har vi förhandlat deklarationen via FN-representationerna i Genève. Jag har under de här två åren haft bilaterala samarbeten, till exempel med Washington och Moskva, och träffat företrädare och diskuterat hur vi kan bredda trafiksäkerhetsfrågorna och koppla dem till Globala målen. Bakgrunden är enkel, inte minst ur ett planperspektiv. Det handlar inte bara om hur vi utformar infrastrukturen i sig eller vilka regler vi sätter för hastigheter.
Transportministrarna är numera de nya klimatministrarna.
Det handlar egentligen om hur vi bygger samhällen, hur vi involverar genusperspektiv, klimatförändring och hur vi ser till att ta med alla de Globala målen när vi nu talar om att nå målen för trafiksäkerhet. Det synsättet fanns inte i Moskva. Även om man talade om det så såg man fortfarande trafiksäkerhet som en ganska isolerad företeelse. Numera finns det en bred acceptans för att detta är ett sätt för oss att också kunna arbeta med klimatmålen och vara väldigt specifika. Ta Stockholm som exempel – när vi pratar om digitala staket och möjligheter att elektrifiera, koppla upp infrastruktur och hitta en annan typ av mobilitet, så gör vi det utifrån ett klimatperspektiv. Transportministrarna är numera de nya klimatministrarna. Samtidigt ser vi också fantastiska möjligheter ur ett trafiksäkerhetsperspektiv. Det går hand i hand. Jag har pratat klimat med alla trafiksäkerhetsministrar här för att få dem med på banan och arbeta för att också lösa klimatfrågorna.
S: En väldigt specifik punkt i programmet är punkt 11: Bashastighet 30 km/h. Det är ett radikalt förslag och en fråga som du jobbat med under en längre tid. I Stockholm har man arbetat mot 40 km/h. Nu är det en global fråga och man pratar om 30 km/h. Vilken politik kommer du att driva här i Sverige för att kunna genomför detta?
T: Vi har valt att gå stegvis. Först reviderade vi etappmålen och satte ett nytt, ambitiöst etappmål från regeringens sida om ytterligare 50 % reducering till 2030. Nästa steg blir att se vad det får för konsekvenser, både i våra investeringsstrategier men också i vilka regleringar vi gör. Den ena är att vi investerar mer än någonsin i trafiksäkerhet, med mitträcken, ATK-övervakning och en generell ökning av övervakningen. Inte minst skapar vi bättre möjlighet för att göra kontroller för droger och inte bara för alkohol. Sedan när det kommer till hastigheten ska man komma ihåg att i deklarationen handlar 30 km/h-avsnittet om de zoner där oskyddade trafikanter möter andra fordon. Det är i huvudsak i dessa miljöer som vi säger att hastigheten bör vara begränsad till 30 km/h. I många urbana miljöer är hastigheten idag redan 30 km/h. Här handlar det om att välja rätt verktyg. Ibland kan det röra sig om hastighetsreglering, hur man utformar trafikmiljöer eller om man ska ha särskilda zoner.
Är trafiksäkerhet en mänsklig rättighetsfråga? Svaret är ja, eftersom det i grunden handlar om rätten till liv!
S: I DN publicerades nyligen en artikel med förslag om en hastighetsbegränsning på 20 km/h. Vi som vill se lägre hastighet, vi kan alltså inte se fram mot att du som infrastrukturminister kommer att arbeta för att driva igenom en formell, generell lägre bashastighet i Sveriges städer?
T: Det är inget jag utesluter, utan det är faktiskt något vi tittar på just nu. Bashastigheten är ett tydligt verktyg. Men man ska komma ihåg att det är väldigt olika förutsättningar i olika delar av landet. Om man jämför Stockholm, Göteborg och Malmö så har de helt olika strategier. Som jag ser det måste vi adressera bashastigheten. Det viktigaste är att sänka hastigheterna. Men inte för kollektivtrafiken. Å ena sidan vill vi minska risken för krockvåld, men å andra sidan måste vi – inte minst i Stockholmsregionen – öka investeringarna i kollektivtrafiken. Då får inte hastighetsreduceringen bli hindrande för BRT-lösningar.
S: Jag ser på gester från din medarbetare att jag måste runda av nu, men jag har en rättvisefråga som jag gärna vill ställa till dig: 1,35 miljoner människor dör varje år av trafikvåld, 7 miljoner av luftföroreningar och ytterligare 38 miljoner i kroniska sjukdomar relaterade till biltrafikens livsstil. 90 % av dem lever i låg- till medelinkomstländer. Vad ska Sverige göra för att förändra detta?
T: Det här! Vi leder den tredje stora globala ministerkonferensen. Vi har sett till att få ett rekordstort deltagande, vi har en Vision Zero Academy som åker världen runt och implementerar noll-visionen, där vi talar om att det inte bara handlar om uppfostringskampanjer eller att höja böter, utan att man måste ha ett bredare perspektiv för att komma åt inte bara trafiksäkerhetsfrågor – det handlar ju om grundläggande hälsofrågor och mänskliga rättighetsfrågor. På ett seminarium fick vi frågan: Är trafiksäkerhet en mänsklig rättighetsfråga? Svaret är ja, eftersom det i grunden handlar om rätten till liv! Trafiken är den vanligaste dödsorsaken bland ungdomar, så det är klart att det blir en grundläggande rättighetsfråga också. För mig är det helt avgörande. Det hoppas jag märks nu när vi talar om det, för det börjar få ett genomslag på ett sätt som inte fanns för fem, tio år sedan.
S: I Sverige idag är sju av tio bilister som kör på en oskyddad trafikant män. Sex av tio som blir påkörda är kvinnor. Vad gör vi åt det?
T: Jag är inbiten feminist! Jag vägrar delta i evenemang där det bara är ”maneler”. I alla mina regleringsbrev till myndigheterna säkerställer jag att vi ska ha ett jämställdhetsperspektiv i allt vi gör. Det uppdraget har vi också från regeringens sida. Ta till exempel krockskyddet – Astrid Linder, forskare på VTI, har visat att det är 20 gånger högre risk för en kvinna att drabbas av whiplashskador på grund av hur krockdockorna är utformade. Så nu driver vi den frågan stenhårt i UNECE för att se till att ändra standarden för krockdockor. I nästa Euro NCAP ska du kunna se att den här har fem stjärnor, men för en kvinna har den bara tre.
S: Och de oskyddade trafikanterna?
T: Det handlar om vilka fordon vi har, hur vi bygger upp kollektivtrafiken.
S: Och vilken bashastighet vi har.
T: Självklart! Och – i och med att jag kan fordonsindustrin – vilka automatiska stoppfunktioner vi har. Men bashastigheten kommer helt klart in där också.
S: Och ett ökat fokus på gatudesign, kan man lägga till. Och markanvändning!
T: Ja! Samhällsbyggnad, för guds skull. Vi kan inte hålla på att planera strukturen utifrån män och bilar. Det är dags för ett skifte och att vi börjar se på mobilitet i bredare bemärkelse. När jag – en man med bakgrund i fordonsindustrin – säger det väcker det uppmärksamhet. Men jag är helt övertygad om att vi inte kan hålla på som vi gjort tidigare. Det är ett radikalt skifte på gång! ▘
Sara Widås
