Bygg- och fastighetssektorn står för en betydande del av Sveriges klimatutsläpp. En lösning på detta är att jobba med cirkularitet i byggandet. I ett gammalt varvsområde i Malmö har återbruk fått ett stort fokus i stadsutvecklingen. Plans Sara Poppler Carredano och Annie Skoog har träffat två av nyckelpersonerna.
Text: Sara Poppler Carredano och Annie Skoog
Foto: Petra Bindel
Mellan Malmö city och Västra hamnen, i Kockums gamla varvsområde, utvecklas den nya stadsdelen Varvsstaden. Platsen som tidigare varit stängd för allmänheten öppnas nu upp och ska länka ihop hamnområdet med stadskärnan. En stor del av den befintliga industribebyggelsen, med en hundraårig historia, ska bevaras och få nytt innehåll. I de fall då det har funnits behov av att riva byggnader har så mycket som möjligt av det befintliga materialet tagits till vara för återbruk. Bevarande och återbruk har kommit att bli projektets kärnfrågor och ska bidra till Varvsstadens nya identitet. Men vad innebär det och hur går det till? Marken omfattas av totalt 18 hektar som ägs av Varvsstaden AB (samägt av PEAB och Balder). Tillsammans med Malmö stad planerar de att utveckla den nya stadsdelen med cirka 2 500 bostäder, parker, kontor, skolor, kultur och handel. Tre nya broar och ett kilometerlångt kajstråk längs med den gamla varvsbassängen, ska bidra till att tillgängliggöra platsen för allmänheten. Oskar Anselmsson, planeringsarkitekt på Malmö stad, beskriver Varvsstaden som en unik plats präglad av vatten och industriell historia som kommer att utgöra en del av innerstadsmiljön i framtiden.
Inventering ger insikter
I Malmö stads översiktsplan 2005 pekades Varvsstaden första gången ut som ett potentiellt utvecklingsområde. Efter det har det bland annat tagits fram ett planprogram 2011 och en utvecklingsplan 2014. I dessa dokument lyfts inte återbruk, men däremot bevarande av exempelvis byggnader och industriella element, men även av grön- och blåstruktur. Enligt Hanne Birk, utvecklingschef på Varvsstaden AB, blev återbruk en viktig del av projektet efter att de anlitade det danska konsultföretaget Lendager Group. En noggrann inventering av platsen gjordes, vilket ledde till insikter om den bredd av material som redan fanns i form av byggdelar såsom fönster, takpannor men också stål, plåt och cement. Det blev uppstarten till materialbanken; en databas med information om allt material som demonterats, dess ekonomiska värde, koldioxidinnehåll samt miljövinster av att återbruka eller återvinna materialet. Materialet förvaras i Varvsstadens gamla lagerlokaler och databasen används som utgångspunkt i projekten. – När vi pratar med arkitekterna så kan vi ge dem en länk till vår materialbank och säga; se vad ni kan använda, säger Hanne Birk.
“Ju bättre vi och aktörerna blir som arbetar med återbruk, desto bättre blir det också rent ekonomiskt. ”
Som hjälp har även en materialkompass tagits fram som visar nya konkreta funktioner och användningsområden för de gamla materialen. En estetisk kompass har använts i arbetet med att tillvarata det som bedömts som den ursprungliga platsens synliga liksom osynliga kvaliteter. Kompassen består av tio karaktärsdrag och ska fungera vägledande i framtagandet av nya detaljplaner och projekt.
Hela återvinningsprocessen på plats
Mycket av materialet har använts inom Varvsstaden, men även sålts vidare till andra projekt. Richard Kjellström, bygglovsarkitekt på Malmö stad, säger att det har visats ett så stort intresse för det återbrukade teglet i de hittills genomförda projekten att det inte funnits tillräckligt kvar för vissa av Varvsstadens nyare projekt. Allt går heller inte att återbruka utan behöver återvinnas, exempelvis har en stor del av de gamla betongfundamenten återanvänts som nytt utfyllnadsmaterial. Hela återvinningsprocessen har kunnat göras på plats, vilket har sparat transportkostnader, menar Hanne Birk. Först behöver allt saneras vilket inneburit vissa utmaningar och nya arbetssätt. – Rivningsprocesserna ser annorlunda ut och inkluderar fler moment när man återbrukar. Nya affärsmodeller behöver utvecklas. Exploatören, arkitekter och entreprenörer behöver lära sig att tänka annorlunda och utveckla andra typer av redskap än de är vana vid, säger Hanne Birk.
Hon menar att det inledningsvis kostar mer, men tillägger: – Ju bättre vi och aktörerna blir som arbetar med återbruk, desto bättre blir det också rent ekonomiskt.
Hanne Birk tror även att stadsdelens fokus på återbruk kommer att bidra till att Varvsstaden blir ett mer attraktivt ställe att bo på och därmed även göra ekonomin för projektet långsiktigt hållbar.
Återbruk ger andra utmaningar
Med återbrukat material blir estetiken annorlunda vilket kan väcka olika åsikter, inte minst i bygglovsprocessen. Richard Kjellström, påpekar vikten av att undvika en historiserande återuppbyggnad. Han menar att det är viktigt att tydliggöra gränsen mellan vad som utgör den ursprungliga byggnaden och vad som är tillägg, vilket kan vara en utmaning i arbetet med återbrukat material. Vid bevarande av befintliga byggnader har en del kompromisser behövt göras inom allmän platsmark då det funnits en fast struktur att förhålla sig till. Stadens normer har delvis fått frångås när det gäller utrymme för angöring, handikapparkering samt cykelparkering. Ytterligare en kompromiss tycks ha gjorts gällande utvecklingsplanens mål om ett varierat bostadsutbud med olika upplåtelseformer. I nuläget saknas information om exakt fördelning av upplåtelseformer, men Hanne Birk menar att man får räkna med en majoritet av bostadsrätter i stadsdelen.
Återbruk i plan- och bygglovsprocessen
Hanne Birk tror att samtliga aktörer som har varit involverade i projektet kommer att ha lärt sig mycket om att integrera återbruk i arbetsprocesserna, kunskap som kan tas med in i framtida projekt. Frågan är hur återbruk och bevarande ska hanteras och säkerställas? Genom gestaltningsprogrammet, i detaljplaner eller i bygglovsskedet? Totalt har fyra detaljplaner tagits fram och drygt hälften av marken återstår att planlägga. Richard Kjellström säger att detaljplanerna hittills främst berör bevarande av byggnader snarare än återbruk av material, och att det är svårt att hävda sådant som inte står i detaljplan. Hanne Birk förespråkar flexibla detaljplaner som ger utrymme för oförutsedda företeelser senare i processen. Både kommunen och Varvsstaden AB poängterar dock vikten av ett gestaltningsprogram som används aktivt och håller över tid. Richard Kjellström framhåller att det finns en fortsättning i den här frågan och att erfarenhet och kunskap kring återbruk stärker en i sin yrkesroll. Hur det återbrukade materialet kommer att användas i de nya bostadsområdena i Varvsstaden återstår att se i de delar som ännu inte har planlagts. Här kan både materialbanken och gestaltningsprogrammet utgöra ett användbart underlag för framtida diskussioner mellan aktörerna i projektet. Hanne Birk poängterar även: – Det kommer ju också tillkomma mycket nytt material i Varvsstaden och man kan hoppas att det nya materialet är tänkt att hålla längre än tio år. En utmaning är att jobba med återbruk och en annan är att använda material som är hållbara och har en lång livstid.
“Det krävs även mod och engagemang från aktörernas sida att hitta nya sätt att arbeta med bevarande och återbruk så att det inte enbart blir symbolhandlingar, utan genomsyrar hela processen”
En förutsättning för att återbruk i stor skala ska bli verklighet inom ett stadsbyggnadsprojekt är att parterna har återbruket som gemensamt mål. Det krävs även mod och engagemang från aktörernas sida att hitta nya sätt att arbeta med bevarande och återbruk så att det inte enbart blir symbolhandlingar, utan genomsyrar hela processen – från vision till genomförande. p
Sara Poppler Carredano och Annie Skoog är studentkorrar för Plan. De studerar sista terminen på masterprogram i stadsplanering vid Blekinge tekniska högskola. Annie är under studierna tjänstledig från WSP i Stockholm.
