Genom en mycket omfattande litteraturstudie har Linda Hartzell och Minna Jersenius översatt definitionen av hälsa till termer av stadsform. Genom detta har en modell utvecklats som inte bara ger möjlighet att utvärdera platsers och stadsstrukturers fysiska hälsoeffekter utan också de psykiska. Genom workshop tillsammans med tjänstemän i Nacka och Stockholm har modellen testats och reviderats och innehåller resultat som är minst sagt överraskande. Mår cyklisterna verkligen bättre i täta stadsmiljöer än på gröna cykelbanor utanför innerstaden?
Linda Hartzell är planeringsarkitekt på Sweco Architects i Stockholm.
Vi lever i en tid där digitaliseringen har resulterat i enlivsstil dominerad av stillasittande samtidigt som siffrorna på sjukskrivning i samband med psykisk ohälsa ökar. Fysisk inaktivitet och psykisk ohälsa har kommit att klassificeras som folkhälsosjukdomar. I takt med förtätningen av våra städer ställs därmed krav på en alltmer yteffektiv och hälsobeaktande planeringsprocess.
Somliga menar att sambandet mellan hälsa och stadsform utgör en relativt ny dimension i vårt stadsplanerande. Faktum är dock att man redan på Aristoteles tid var väl medveten om vikten av att inkludera hälsoperspektivet i stadsplaneringen. Idag, flera tusen år senare, är vi fortfarande medvetna om att planera hälsofrämjande och kopplingen mellan stadsform och hälsa är vetenskapligt bevisad.
Kopplingen mellan stadsform och hälsa innebär att den rumsliga omgivningen påverkar förutsättningen för en god hälsa i och med att faktorer i den fysiska miljön även utgör faktorer som påverkar hälsan. Detta betyder att det finns en potential i att genom modifiering av stadens form påverka individers beteende och därmed hälsa. I syfte att tillvarata potentialen behövs dock ökad kunskap avseende den fysiska miljöns inverkan på folkhälsa. Det krävs ett tvärvetenskapligt synsätt för att utreda och framförallt konkretisera kopplingen.
Det finns potential att genom förändrad av stadsform främja folkhälsa.
Detta utgjorde utgångspunkten i examensarbetet ”Hälsan i rullning” som utförts åt Sweco och Luleå Tekniska Universitet. Genom litteratur- och fallstudier var ett syfte att översätta definitionen av hälsa i termer av stadsform. Kopplingen mellan hälsa och stadsform utreddes därför genom kartläggning av olika faktorers inverkan på fysisk och psykisk hälsa. Konkret studerades den fysiska miljöns inverkan på cyklistens förutsättning till rörelse samt hur upplevelsen av färdvägsmiljön påverkar dennes välbefinnande och stressnivåer. Teorin sammanställdes i en referensram som formade grunden för mät- och utvärderingsmodellen ”Hälsan i rullning”. Eftersom cykeln är ett yteffektivt transportmedel som främjar hälsa, avgränsades arbetet till att omfatta arbetspendling med cykel.
Modellen ”Hälsan i rullning”
Modellen som redovisas på kommande uppslag bygger på att mätbara faktorer i den fysiska utformningen, så kallade indikatorer, är kopplade till specifika rumskvaliteter. Regional genhet, skyltning, siktfrihet, korsbarhet och marklutning kan nämnas bland de många indikatorer som inverkar på cyklistens förutsättning till rörelse. Indikatorerna uppsikt, informell övervakning, skala och bullerdämpande element kan räknas till de psykiskt inverkande indikatorerna. Genhet, orienterbarhet, trafiksäkerhet samt vägvalsfrihet kan nämnas som några rumskvaliteter förknippade med rörelse och fysisk hälsa. Goda ljudlandskap, upplevd trygghet, positivt cykelklimat och stimulerande miljö är främst förknippade med cyklistens psykiska hälsa; välbefinnande och stress.
De mål som indikatorerna mäts gentemot utgörs alltså av rumskvaliteter. Rumskvaliteterna är i sin tur kopplade till de för arbetet avgränsade definitionerna av hälsa; rörelse, stress och välbefinnande. Betonas skall att kopplingen mellan hälsa och stadsform alltså förekommer mellan rumskvalitet och hälsoaspekt och inte mellan indikator och hälsoaspekt.
Metod för att mäta hälsa och stadsform
I syfte att mäta cyklistens fysiska och psykiska hälsa bygger modellen på att genom mätning av indikatorerna få ett mått på rumskvaliteterna och därigenom en indikation om hälsoläget. Varje indikator är alltså kopplad till en eller flera rumskvaliteter som i sin tur är kopplade till en eller flera hälsoeffekter. Exemplifierat är indikatorn maskvidd kopplad till rumskvaliteterna genhet, stimulerande miljö samt goda ljudlandskap. Dessa är i sin tur kopplade till rörelse, välbefinnande samt stress. Utifrån dessa kopplingar kan man alltså konstatera att indikatorn maskvidd inverkar på bådecyklistens psykiska och fysiska hälsa.
Teorin påvisar alltså att indikatorer som främjar fysisk hälsa även genererar psykisk hälsa. I de fall som en specifik indikator är kopplad till både psykisk och fysisk hälsa redovisas detta i modellen genom att den är kopplad till flera rumskvaliteter – en indikator mäts mot flera mål. Därmed är en av arbetets slutsatser att fysisk och psykisk hälsa förenas genom stadsformen.
Kategorisering utifrån rumsnivåer
I syfte att återspegla den i teorin påtalade vikten av en planering utifrån flera rumsnivåer har identifierade indikatorer och kvaliteter i modellen kategoriserats utifrån tre skalnivåer: urban form, platsspecifik utformning samt upplevelse. Konceptuellt uttrycks dessa som cykelns ramverk, hjul och ekrar. Den urbana formen, cykelns ramverk, skapar förutsättningar för hur den platsspecifika utformningen, cykelns hjul, ska se ut i syfte att främja cyklistens rörelse. Upplevelsen, cykelns ekrar, tillför framförallt en god upplevelse av turen och därmed ökat välbefinnande samt minskad stress.
Urban form – cykelns ramverk
Den mest översiktliga skalnivån, urban form, konceptualiseras som cykelns ramverk och kan återspeglas i teorins konstaterande om att stadens form agerar ramverk för rörelsen i staden. Ingående komponenter som styr ramverket är, utifrån teorin, stadens täthet, gatunätsstruktur samt markanvändning.
Samverkan mellan olika skalnivåer.
Platsspecifik utformning – cykelns hjul
Den platsspecifika utformningen sker på kvarters- eller rumsnivå och är en direkt effekt av stadsformen. Exemplifierat innebär detta att en stads gatunätsstruktur, täthet samt markanvändning skapar förutsättningar på kvarters- och stadsrumsnivå. Konkret kan det innebära att en rutnätsstruktur med stort antal skärningspunkter ställer krav på korsningsåtgärder på rumsnivå för att säkerställa cyklistens framkomlighet.
Upplevelse – cykelns ekrar
De upplevelserelaterade indikatorerna och kvaliteterna är främst kopplade till cyklistens stressnivåer och välbefinnande men inverkar även på dennes förutsättning för rörelse.
De tre rumsnivåerna konceptualiseras som de komponenter som tillsammans utgör en cykel. Detta belyser vikten av att beakta såväl den urbana formen, den platsspecifika utformningen som de upplevelserelaterade kvaliteterna för att sätta hälsan i rullning. För att främja rörelsen och sätta cykeln i rullning, det vill säga att på ett effektivt sätt främja förutsättningarna för rörelse, krävs enbart cykelns ramverk och hjul. Med andra ord kan man åstadkomma en rationell och tidseffektiv planering genom åtgärder relaterade till kategorierna urban form och platsspecifik utformning medan åtgärder relaterade till kategorin upplevelse främst tillför en god upplevelse av cykelturen och en främjad psykisk hälsa. I syfte att sätta hälsan i rullning krävs därför beaktande av samtliga kategorier och ett inkluderande av cykelns alla komponenter; ramverk, hjul och ekrar. Dessa rader leder oss in på ytterligare en slutsats av arbetet – att hälsofrämjande planering är ett resultat av utformning på olika skalnivåer och att god planering därmed utgör en samverkan mellan aktörer på olika skalnivåer.
Ramverk, hjul och ekrar krävs för att sätta hälsan i rullning och främja både fysisk och psykisk hälsa.
Litteraturstudierna pekar på att upplevelserelaterade kvaliteter ofta prioriteras efter de rationella och att den psykiska hälsan prioriteras efter den fysiska. Konceptualiseringen ovan pekar dock på vikten av att inkludera de upplevelserelaterade perspektivet i syfte att uppnå inte bara fysiskt men även psykisk hälsa.
Hälsoprofiler i Stockholm och Nacka
I syfte att testa modellen som process- och utvärderingsverktyg applicerades den inom två separata områden med olika stadsstrukturer; den tätare innerstadsstrukturen längs Götgatan i Stockholm och den glesare ytterstadsstrukturen längs Gillevägen i Nacka. Resultatet blev två hälsoprofiler, en för vardera sekvens, genom vilka en indikation om hälsoläget kunde utläsas.
Resultatet pekade på ett bättre hälsoläge i innerstadsstrukturen än i ytterstadsstrukturen, såväl psykiskt som fysiskt. Cyklisten mår med andra ord bättre i inner- än i ytterstaden. Detta kan anses förvånande eftersom en tätare stadsstruktur visats generera stress samtidigt som strukturen möjliggör ökad rörelse genom aktiv transport.
Med anledning av att hälsoprofilerna utgör ett kompetens- och individbundet resultat är det med en stor portion ödmjukhet man kan påstå att man mår bättre i den tätare staden och det är svårt att dra generella slutsatser. Vad som däremot kan konstateras är att den tätare stadsstrukturen medför möjligheter avseende fysisk och psykisk hälsa. Detta förutsätter dock ett beaktande av de olika skalnivåerna. Stadsstrukturen på en översiktlig nivå sätter ramarna för utformning på kvartersnivå vilket direkt inverkar på den platsspecifika utformningen. Upplevelsen av stadsrummet är därmed ett resultat av gestaltning på samtliga skalnivåer.
Avslutningsvis önskar undertecknad belysa Aristoteles insikt om vikten av en hälsofrämjande planering samt betona att planeringen bör inkludera cykelns samtliga beståndsdelar; ramverk, hjul och ekrar, i strävan mot att sätta inte bara cykeln utan även hälsan i rullning.
Linda Hartzell
Artikeln utgår från examensarbetet ”Hälsan i rullning” om genomförts av Linda Hartzell och Minna Jersenius.
Illustrationer: Minna Jersenius och Linda Hartzell
