När jag arbetade som planeringsarkitekt i en liten landsbygdskommun ställdes jag inför planeringsutmaningar som jag tror att många planeringsarkitekter som arbetar i landsbygdskommuner ställs inför.1 Kommunen hade varken nämnvärd befolkningsökning (förutom den ökning som 2015 års flyktingmottagande inneburit) eller påtagligt exploateringstryck. Likaså ligger den långt från regionens större städer och invånarna skulle nog inte kategorisera sig själva som ’urban medelklass’. Dessa förutsättningar är dock verkligenheten för många mindre kommuner i Sverige – många med en stor del landsbygd. Ändå var situationen för mig obekant. Obekant i den bemärkelsen att planeringsförutsättningarna stod långt ifrån de omständigheter som präglar de framgångsrika tillväxtkommuner som allt som oftast statuerat exempel under min utbildning. Med en stark befolkningsökning och ett högt exploateringstryck är den växande staden det som kommit att utgöra normen för planeringens verkningsområde. Men där befolkningstillväxten uteblir och där marknaden fortsätter att vara sval, vad har jag som planeringsarkitekt egentligen med mig för kunskap och verktyg för att hantera landsbygdernas specifika planeringsutmaningar?

En förklaring till landsbygdens hitintills förhållandevis frånvarande roll i planeringsutbildningen är att stadsplanering och landsbygdsreglering historiskt sett hanterats av olika professioner, politikområden och akademiska discipliner (se Larsson 2004). Men den kanske främsta förklaringen ligger i hur den tillväxtorienterade politik, som under de senaste decennierna präglat samhällsbyggnadsdebatten, framhållit staden som det regionala receptet för ekonomisk tillväxt och all möjlig hållbarhet. Tillväxt och stad har nästintill blivit synonyma med varandra. Medan landsbygden snarare kommit att förknippas med larmrapporter om minskande befolkning, sviktande skatteintäkter och nedlagda skolor och förlossningsavdelningar.

Samtidigt som detta ihärdigt ensidiga fokus på staden, stadsmässighet och urbanitet har ett allt mer högljutt missnöje riktats mot bristande infrastruktur och haltande välfärd på landsbygden. Ett missnöje som i botten handlar om ökad ojämlikhet och utanförskap. En som gjort sig en röst i landsbygdsdebatten är författaren och journalisten Po Tidholm. Han menar att det ”liberala mångfalds- och valfrihetsprojeket”, som han kallar samhällspolitiken, har drabbat en bortglömd landsbygdsbefolkning. Valframgångar för Trump, Brexit och Sverigedemokraterna har enligt Tidholm synliggjort en kulturell konfliktlinje mellan stad och land.

Denna ’konfliktlinje’ är också något som uppmärksammats från politiskt håll - i regeringens proposition (2017/18:179) ’En sammanhållen politik för Sveriges landsbygder – för ett Sverige som håller ihop’. I propositionen ges också samhällsplaneringen en betydande roll att behandla frågor om landsbygdernas utveckling och således motverka denna ’konfliktlinje’ – mera oklart hur detta praktiskt ska gå till. I den akademiska debatten har det å andra sidan under lång tid förts diskussioner om att de begreppsmässiga gränsdragningarna mellan stad och land i stor utsträckning spelat ut sin roll. Att vi stället behöver nya sätt och begrepp för att närma oss den förändrade relationen mellan centrum och periferi. Kanske kan de som framhåller landsbygdens potential och ’ruralitet’ som viktiga aspekter för att hantera samhällets samlade klimatomställning, bidra med nya perspektiv att se på relationen mellan stad och land?2

Det finns alltså ett uppenbart behov att inkludera landsbygden i berättelsen om det framtida Sverige och planeringen har en viktig roll att spela här. Samtidigt som diskussionen om landsbygden berör många olika områden präglas den också av en stor ambivalens. Beskrivningar av en bortglömd och förbittrad landsbygd samsas med ett ökat intresse för landsbygdens potential som en ’uthållig’plats som kan hantera samhällets klimatomställning. Å ena sidan en akademisk debatt där gränserna mellan stad och land i ifrågasätts, och å andra sidan en politisk debatt som lyfter fram hur klyftorna just ökar mellan stad och land. Och visst är det väl på tiden att planeringsdebattens ensidiga urbana fokus kompletteras med landsbygdsperspektiv? Men, mitt i viljan att planera och utveckla landsbygden står en minst sagt diversifierad landsbygd, präglad av stora strukturomvandlingar, nedskärningar och en (stads)planering som länge haft det urbana för ögonen.

En aktuell fråga som kommit att stå i skottgluggen i debatten mellan stad och land är bilen, och kanske framförallt bensinpriset. Minskat bilanvändande och ökat nyttjande av kollektivtrafik är vanligt förekommande ledord i många planeringsdiskussioner. Frågan är om det ofta är den stora stadens problemställningar som tillåts sätta agendan även för landsbygden? Den som bor på landsbygden, och som missar morgonens enda avgång med bussen, har nog svårt att omfamna planeringsförslag som försvårar användandet av bilen. Vilka planeringsverktyg har vi planeringsarkitekter att ta till där det inte finns samma förutsättningar att bygga en fysisk struktur som motsvarar den urbana målbilden – att bygga en tät och funktionsblandad kvarterstruktur eller att lokalisera omfattande ny bebyggelse till stationsnära läge (se Björling 2018)? Poängen är att stad och land har olika förutsättningar. Ser man inte detta finns risken att den allt mer avpolitiserade miljödebatten, med sitt individcentrerade moraliserande mellan ’rätt’ och ’fel’ även färgar planeringsdiskussionen till att just handla om ’rätt’ och ’fel’ utveckling – oavsett platsens faktiska förutsättningar.

Att planering behöver vara en del i samhällets samlade klimatomställning är självklart. Att planeringen äntligen börjar blicka åt landsbygden är också självklart – och verkligen på tiden. Men frågan kvarstår hur rustad dagens planeringspraktik är att inkludera frågor om landsbygdernas utveckling? För vad händer nu när man allt mer, både från politiskt och akademiskt håll lyfter fram landsbygdens fördelar och potential för klimatomställning? Vilka delar av landsbygden ges företräde i en sådan diskussion? Och vilka göms undan? Är det så att vi planeringsarkitekter har blivit så drillade i iden om det urbana att den lilla landsortens öde alltid är att sträva efter mer stadsmässighet och täthet? Skulle det till och med kunna vara så att planeringens upptagenhet av att skapa förutsättningar för tillväxt och urbanitet har bidragit att upprätthålla ojämlika förutsättningar i olika delar av landet?

Den här typen av frågor tror jag är viktiga för planeringsarkitekter att fundera över. Och här har våra utbildningar i fysisk planering en viktig roll att spela. Det är angeläget att vi ger våra studenter verktyg och förmågor att hantera planeringsutmaningar som sträcker sig bortom idéer om rätt eller fel – där samhällsutvecklingen reduceras till ett fåtal målbilder – frågor som i grunden är politiska. Att de i stället ges kunskaper att diversifiera en homogen planeringsdiskussion och mod att våga utmana rådande normer och synliggöra olika valmöjligheter för landsbygdens, ja samhällets utveckling. ▮

Ida Nilsson

Noter

1. I artikeln använder jag mig av begreppet landsbygd/landsbygder i bemärkelsen av en kommun/ort som inte faller inom ramen för att vara en urban tillväxtkommun. Det kan således röra sig om mindre kommuner, rena landsbygdskommuner eller andra kommuner som på något sätt faller utanför idén om den ’urbana normen’.

2. Läs bl.a. om Anna Chavepayre, vinnare av 2018 år Kasper Salin-pris

Bild

Foto: Gautier Salles

Referenser

Björling, Nils. 2018. Planering stödjer klyftan mellan stad och land. Arkitekten. 18 april.

Tillgänglig på internet: https://arkitekten.se/kultur/planering-stodjer-klyfta-mellan-stad-och-land/ (hämtad 2018-06-14).

Gunne, Nina. 2019. ”Den hållbara staden är en by”. Arkitekten. 8 april. Tillgänglig på internet: https://arkitekten.se/nyheter/den-hallbara-staden-ar-en-by/ (hämtat 2018-06-14)

Larsson, Anders (2004). Landskapsplanering genom jordbrukspolitik: en kritisk granskning av EU:s agrara miljöstödspolitik ur ett planeringsperspektiv. Diss. Alnarp: Sveriges lantbruksuniversitet, 2004. Tillgänglig på Internet: http://epsilon.slu.se/a442.pdf

Tidholm, Po (2018). Läget i landet 89 tankar om periferier, politik och varför landsbygdsfrågan är viktigare än du tror. Johanneshov: MTM