Häng som designmetod
Vi måste inkludera barn i stadsplaneringen.
På så sätt stärker vi både våra städers hållbarhet och barns rättigheter som aktiva medborgare, menar artikelförfattarna som ingår i Codesign Research Studio, CoRS.
Under våren 2019, i ett samarbete med Europaskolan på Södermalm i Stockholm har vi tillsammans med ungdomar i åldern 13–16 år undersökt deras möjligheter att ta del av och påverka det publika rummet. Arbetet är helt baserat på ungdomarnas egna sätt att iaktta och uppleva staden genom att hänga. Uttrycket att hänga, kommer från engelskans hanging out och betyder ungefär ”att ledigt umgås med vänner”.
De här ungdomarna besitter en specialkompetens om staden och dess funktion som vi vuxna aldrig kan komma åt utan deras hjälp. På så sätt blir ungdomarnas expertkunskap direkt relevant för att uppfylla förväntningarna på vad en demokratisk stadsutveckling innebär.
Studien visar att ungdomarnas urbana önskelista markant skiljer sig från det som staden har att erbjuda idag, det vill säga att efter skoltid helt enkelt kunna hänga. Gratis.
“Det finns ingenstans att sätta sig på och bara vara utan att behöva betala.”
När ungdomarna beskriver vad de menar med att hänga, förklarar de att de vill kunna träffas fritt på en uppvärmd plats, de vill kunna ladda sina telefoner, de vill ha wifi och tillgång till toaletter. Idag uppfattar ungdomarna att det endast är stadens kommersiella aktörer som erbjuder det de önskar sig. Högst på listan av hängställen på Södermalm är köpcentrum som Ringen, Söderhallarna och Skrapan, snabbmatställen som Donken (McDonalds), BK (Burger King), Max, Subway samt butikskedjor och kaféer. Men ett stort problem är att de som grupp sällan känner sig välkomna där.
När det är varmt ute hänger man gärna i stadens parker. Det är gratis men tiden att vistas utomhus är begränsad. Det svåra är, enligt ungdomarna, att under stora delar av året hitta platser inomhus där man kan umgås utan att behöva betala. Men det råder ingen brist på deras kreativa och kostnadseffektiva lösningar på hur man på olika ställen kan hänga till en minimal kostnad. En kaffe, som delas på fyra, kan till exempel ge ett par timmars värme på ett kafé. Klädbutikernas provhytter öppnar för maskeradumgänge, där syftet inte är att handla kläder utan att klä ut sig och tillsammans ha roligt inomhus. Och på Donken kan man handla en pommes och få ett bord för flera.
Tillsammans med ungdomar utvecklar CoRS designprocesser för formgivning av det offentliga rummet baserat på den expertkunskap de redan besitter. Genom att tex bygga och använda pallar som hjälpmedel undersökte ungdomarna ”häng” som en metod för att ta sig an sina offentliga miljöer, analysera och designa dem. Då vi använder häng som en metod för platsanalys så upphöjer vi ungdomarnas vardagliga aktivitetet, ”att hänga”, något de redan gör och som ger dem expertkunskap om miljöerna de befinner sig i. Vi arbetar för en aha-uppevelse hos barnen om deras kunskaper om staden, att de går från att tänka ”Kan jag? Vet jag?” till att istället känna att ”Jag kan! Jag vet!”.
CoRS driver idag två projekt i samarbete med Levande Stockholm där vi stöttar ungdomar och barn att driva en designprocess från analys till byggnation och utveckla lokala publika platser utifrån deras egna behov och önskemål. Det ena projektet utvecklar Levande Stockholms möblering och hur denna används på Östberga torg tillsammans med en lokal fritidsgrupp. Det andra projektet utvecklar en ”häng-vänlig” möblering på Swedenborgsgatan tillsammans med högstadieelever från Europaskolan. CoRS möjliggör projekten genom designmetodik men lämnar analys och beslutstagande till ungdomarna. Deras designförslag innehåller bland annat hängmattor, olika sitt- och liggytor, grönska, sällskapsspel, laddningsstationer och ett marknadsstånd där de kan sälja prylar.
Med det här urbana byggprojektet vill vi exemplifiera vad en barninkluderande designprocess kan bidra med, både för ungdomarna själva och för staden. Det påvisar ungdomarnas urbana expertkunskap, både för beslutsfattaren och den förbipasserande grannen, men inte minst för dem själva. Värdefulla insikter som understryker deras viktiga roll som just ungdomar, en i stadsutvecklingen exkluderad och underskattad samhällsgrupp, som inte kan ersättas. Genom att bli lyssnade på, inkluderade och respekterade erkänns ungdomarna som jämlika medborgare i staden. På så sätt förtydligar vi både betydelsen av ordet demokrati och bidrar konkret till en mer demokratisk stadsplanering.
För målgruppen ungdomar 13–16 år erbjuds fritidsgårdsverksamhet i Stockholms stads regi. I en kartläggning av fritidsgårdarna på Södermalm, där majoriteten av Europaskolans ungdomar bor, kan man se att det 2019 finns sju aktiva fritidsgårdar. Det märkliga är att ingen av de ungdomar vi har pratat med känner till dem. Vi kan tycka att ungdomars tillhörighet bör sträckas bortom fritidsgårdens väggar. Varför pytsa ut samhällsgrupper i sociala kolonier då samtidens stadsutvecklingsslogan är ”städer för alla”. Då vi skapar avgränsade ytor där endast barn och ungdomar ska vistas skapar vi ett uppdelat samhälle. Varför inte tillgängliggöra hela staden för alla dess invånare oavsett ålder, kön, bakgrund, etc.?
Under januari 2018 kartlade masterstudenter på KTHs arkitekturskola situationen för Stockholms gatubarn. Det visade sig att utöver de grundläggande behoven för överlevnad efterfrågade de precis samma saker i staden som Europaskolans ungdomar. Det vill säga en kostnadsfri uppvärmd plats att hänga på, laddningsstationer för sina mobiler, wifi och gratis toaletter. Det verkar som om ungdomar oavsett förhållanden och bakgrund önskar sig samma saker av det publika rummet. Vi tror att fler kostnadsfria, uppvärmda, spontana mötesplatser även skulle gynna andra än ungdomar. Varför inte lagstifta om ett minimum för kostnadsfria uppvärmda platser i alla stadsdelar, där alla som vill skulle kunna mötas fritt, ladda sina mobiler och få tillgång till wifi?
Det finns en mängd lagar som fastslår utrymmet för parkerade bilar och cyklar vid nya bostadshus, men när det gäller barns friytor finns det bara ett antal rekommendationer som lätt förbises. Arkitekten Elisabeth Edsjö nämner i hennes artikel Barn i stad, publicerad i tidskriften Utemiljö, anledningar till varför barns planerade utemiljöer krymper. Här ser hon 80-talets avveckling av de statliga kvalitetsreglerna som en faktor, samt hur den nya plan- och bygglagen från 1987 innebar att regler och föreskrifter ersattes med rekommendationer eller ”funktionsnormer”. Hon nämner hur ansvaret för kvaliteten överfördes till kommuner och byggherrar, som i sin tur, på grund av det ökande exploateringstrycket började bebygga marken hårdare. Likt Edsjö anser vi att vi i dagens exploaterings- och förtätningshets genom exkludering av barn, missar värdefulla möjligheter till bättre planering och riskerar att bygga in våra barn i miljöer som åsamkar dem skada, ohälsa och hämmar deras utveckling.
Den 20 januari år 2020 blir Barnkonventionen lag i Sverige. Det blir en historisk händelse, när de 54 artiklarna som innefattar barns universella rättigheter skrivs in i den svenska lagboken. Trots att man hittar forskning, statliga formuleringar och metodik som sträcker sig tillbaka till 1970-talet om hur barn- och ungdomars perspektiv bör inkluderas i samhällsutvecklingen så har Sverige ändå ingen övergripande metod som aktivt möjliggör konstruktivt engagemang av barn och ungdomar i beslut om stadsplanering och design. I Barnkonventionens 12 artikel beskrivs barnens rätt att höras i alla frågor som rör dem. Trots det låter vi sällan barns åsikter och insikter få reellt inflytande. Till stor del beror detta på avsaknaden av lagar som försvarar barns rätt till uttryck i stadsutvecklingen, samt en generell uppfattning om att barn inte kan besitta viktiga och legitima åsikter och insikter om denna.
Så om vi engagerar och inkluderar barn idag, åstadkommer vi innovativare, hälsosammare, mer varierad planering och design då projekten står klara om några år. Ännu viktigare är det som tänds hos barnen under vårt samarbete tillsammans med dem, något som kan komma att leva kvar hos dem resten av livet. Ett ägarskap, ”mina tankar formade den parken, jag bidrog till utformningen av den platsen”, och en erfarenhet om möjligheten att göra framtiden till sin.
Det är hög tid att behandla barn och ungdomar som ”riktiga” medborgare. Låt oss börja nu. ▰
Forskningsprojektet är finansierat med stöd av ARQ.
