FFS remissvar på Boverkets förslag till Vision för Sverige 2025

Boverket har inbjudit till att lämna synpunkter på verkets förslag till Vision Sverige 2025. Mer information om Boverkets förslag finns att ta del av här. Föreningen för samhällsplanering (FFS) har vid lokala möten och i föreningsstyrelsens behandlat förslaget och vill föra fram följande synpunkter.

Allmänt

Boverkets uppdrag har omfattat dels att ta fram en sammanställning av nationella mål som bör beaktas i kommunernas, länsstyrelsernas och regionernas samhällsplaneringsverksamhet; dels att ta fram en vision för Sverige 2025.

FFS anser att nationella rumsliga utvecklingsperspektiv är betydelsefulla instrument för att förmedla långsiktiga strategier, inriktningen av framtida investeringar samt göra avvägningar mellan nationella mål. Flera länder som Tyskland, Nederländerna och Danmark gör återkommande aktualiseringar som underlättar för den lokala och regionala nivån att hantera egna utvecklingsstrategier. Den svenska modellen med vissa nationella anspråk fastlagda i lag (riksintressen), andra genom riksdagsbeslut/uttalanden och åter andra övertagna från EU har successivt skapat en mycket oklar situation för lokal och regional planering som är direkt hämmande för att översiktsplanering ska uppnå såväl aktualitet som strategisk inriktning. FFS välkomnar därför regeringens uppdrag till Boverket.

Boverket pekar i sitt uppdrag avseende nationella mål på den stora svårigheten att hantera det 100-tal statliga mål som finns i den lokala och regionala samhällsplaneringen. FFS vill understryka problematiken med detta – särskilt i två avseenden. Dels behövs en bättre samordning mellan sektorsperspektiv på såväl departemental som verksnivå för att skapa tydlighet hur den lokala och regionala nivån ska hantera alla dessa statliga mål. Dels har den nuvarande urbana utvecklingen (väl visat inom forskningen) mycket stor betydelse för Sveriges konkurrenskraft. Stadsutvecklingen är en avgörande kraft för nya arbetstillfällen, för robustare regional utveckling samt för integrationen av en växande andel medborgare med annan etnisk bakgrund. FFS anser därför att en hållbar stadsutveckling är ett nationellt mål i sig. Med nuvarande logik klassificeras inte stadsutveckling som en nationell fråga. Därmed blir systemet med nationella mål som är överordnade lokala och regionala mål kontraproduktivt för svensk samhällsutveckling. FFS tillstyrker att Boverket med kraft driver frågan om en total översyn av s.k. nationella mål vare sig de har stöd i miljöbalken eller på annat sätt.

Boverkets andra uppdrag är enligt FFS förenat med avsevärda brister såväl metodologiskt som innehållsmässigt. Redovisningen av förslaget är svårt att ta till sig och förstå. Förslaget är inte heller tillräckligt tydligt avseende grundläggande frågor som: - Vem ska använda visionen? - Vad ska visionen användas till? - Hur ska den användas?

Det underlättar inte användandet av visionen på en lokal och regional nivå, som rimligen borde vara ett syfte med uppdraget. Det är vidare mycket svårt att urskilja vad som är förutsättningar, inriktningsmål/vision och det som kallas ’utmaningar’ för att nå visionen. Förslaget lider av samma brister som Boverket påvisat i uppdragets första del, dvs. att det saknas en analys av målkonflikter mellan olika mål. FFS utvecklar de metodologiska bristerna nedan.

Även innehållsmässigt har Sverige 2025 betydande brister. Flera av de s.k. utmaningarna tycks överlappa varandra och flera är otydliga. Överlappande är t.ex. Säkerställ framtidens energi och Skapa hållbar livsmiljö i staden och på landet. Luddig är t.ex. Passa in kortsiktiga verksamheter i långsiktig planering som i själva visionen enbart omfattar mineralutvinning. I faktiska planeringsprocesser behöver anspråk och restriktioner hanteras tillsammans inom en rumsligt begränsad yta. Endast så kan mål- och intressekonflikter avvägas och prioriteringar göras. Boverkets förslag saknar i hög grad den rumsliga dimension som gör det möjligt att hantera/diskutera de konflikter och de intressen som redovisas.

I det följande utvecklar FFS mer detaljerade synpunkter.

Metodologiska synpunkter

Det svenska offentliga utredningsväsendets adelsmärke är att utredningar ska beskriva både förutsättningarna för de analyser och bedömningar som görs och konsekvenser av gjorda ställningstaganden. Förslaget till vision saknar båda dessa kännetecken.

Vad gäller förutsättningar som i detta fall innefattar framtidsbedömningar av trender som påverkar samhällsutvecklingen måste de i ett fall som detta med nödvändighet begränsas till antal. Desto viktigare är det att redovisa hur urvalet görs och vilka begränsningar det kan innebära för den efterföljande analysen. Inget av detta är gjort. Vidare är de flesta trendbedömningar etc. förenade med stor osäkerhet och därför är det metodologiskt viktigt att arbeta med känslighetsanalyser. Även detta saknas. Den omfattande debatt som uppstod kring Boverkets förra vision Sverige 2009 borde tydligare använts som utgångspunkt för den nya visionen. I den debatten diskuterades tre framtidsbedömningsmetoder: vision, scenarier och långtidsutredningar. Även i anslutning till ESDP – det europeiska planeringsperspektivet – förekom en omfattande diskussion. FFS saknar en medvetenhet om med vilka syften som visioner på internationell och nationell nivå görs och hur de i andra länder nyttiggöras i nationell sektorsplanering samt planering på lokal och regional nivå.

Vad gäller konflikter och konsekvenser vill FFS peka på följande. Sverigevisionen är uppbyggd kring tre perspektiv kallade omvärldsfaktorer (4 st), utmaningar (11 st) och fyra rumsliga dimensioner. I förslaget redovisas inte inneboende konflikter mellan framförallt de identifierade utmaningarna. Det är i konflikten mellan dessa utmaningar som Sverigevisionen skulle kunnat skapa ett verkligt värde genom att vara vägledande.

Utmaningarna är i de flesta fall skrivna i presens. FFS tolkar att dessa texter beskriver situationen 2025, alltså visionen. Ibland beskriver i samma presensform situationen år 2050 och ibland verkar det vara ett rent dagsläge. Dessa otydligheter är inte acceptabla i ett kommande slutförslag. Än viktigare är att utmaningar/delvisioner inte konsekvensanalyserats i förhållande till hinder och trögheter för att röra sig i visionens riktning. FFS saknar m.a.o. en analys av vilka motkrafter respektive trender som måste brytas och vilken typ av främjande/hämmande åtgärder som krävs för att uppnå målen. Frågor som skulle behöva ställas är t.ex. Sverigevisionen ser som önskvärt att landsbygden ska utvecklas. Vilka trender måste då brytas och med vilka medel? Vad får det för konsekvenser att föra över offentliga medel från att lösa kapacitetsproblem i växande stadsregioner till landsbygd och vilka kommer att gynnas/missgynnas av detta? Om Sverigevisionen samtidigt vill lyfta stadsnätverk sammanhållna av effektivt trafikerade spårsystem - vilka investeringar krävs och hur bedöms de bli samhällsekonomiskt lönsamma? Går de två utvecklingsriktningarna att förena?

Samhällsplaneringen på lokal och regional nivå är alltmer ett samspel mellan offentliga och privata aktörer. Det präglar i hög utsträckning planeringens innehåll och process. Boverkets förslag till vision kännetecknas inte av någon medvetenhet om hur privata aktörer kan involveras i arbetet för nationella mål och vilka processer som i så fall krävs. I t.ex. Regional utvecklingsprogram (RUP) har statsmakterna haft en påtaglig ambition att involvera näringsliv och övrig privat sektor. Även Sveriges rumsliga utveckling skapar viktiga förutsättningar för näringslivets konkurrenskraft och borde således vara en tydlig del av förslaget.

Avslutningsvis vill FFS efterlysa mer transparens i arbetet. En nationell vision som inte prövas i en bred öppen debatt har föga chans att påverka framtida utvecklingsprocesser. I ett samrådsskede är det särskilt viktigt att få in synpunkter och kompletterande omvärldsperspektiv – vilket i sin tur kräver klarspråk från förslagsställaren. FFS vill därför uppmana Boverket att i slutdokumentet tydligt ange de rumsliga utvecklingsfrågor som är mest betydelsefulla för en hållbar utveckling i ett lite perifert beläget land med en öppen exportberoende ekonomi, klimathot och allt större prioriteringsproblem mellan välfärdssystemens drift och investeringar för framtida utveckling.

För Föreningen för Samhällsplanering

Carl-Johan Engström

Ordförande

FFS remissvar på "Förstudie om uppbyggandet av grön infrastruktur"

Naturvårdsverket har haft regeringens uppdrag om att utarbeta en förstudie avseende uppbyggnaden av en grön infrastruktur och framtagande av indikatorer för en gynsam bevarandestatus med avseende på livsmiljöer och arter.  En länk till förstudien finns nedan: http://www.naturvardsverket.se/upload/30_global_meny/Yttranden/Yttranden-2011/Gr%C3%B6n%20infrastruktur/Slutlig%20rapport%20RU%20GI%20%20(2)1.pdf Föreningen för samhällspanering (FFS) har inbjudits att lämna synpunkter och det remissvar som FFS styrelse diskuterat och beslutat att lämna in vid sitt styrelsemöte den 6/9 finns att ta del av nedan. Några smärre språkliga justeringar kommer att göras i det förslag som redovisas nedan.

FFS remissvar på "Förstudie om uppbyggandet av grön infrastruktur och framtagande av indikatorer för gynnsam bevarandestatus (Dnr 315-4322-10 NI)" Föreningen för samhällsplanering har inbjudits att lämna synpunkter på rubricerade förstudie och vill med anledning av det anföra följande.

Allmänt Naturvårdsverkets förstudie behandlar hur målet att säkerställa olika naturtyper och strukturer i landskapet på ett sådant sätt att den långsiktiga överlevnaden av arter och naturtyper samt ekosystemets förmåga att leverera ekosystemtjänster säkerställs. Föreningen ser uppdraget som angeläget och välkomnar ambitionen att öka kunskapen om viktiga samband och att framta indikatorer som underlättar möjligheterna att följa utvecklingen och i tid vidta åtgärder. Föreningen avstyrker dock bestämt att dessa mål och ambitioner görs under begreppet grön infrastruktur. Infrastruktur är ett vedertaget begrepp definierat som ”anläggningar som representerar stora investeringar, och som används dagligen av samhället. Framför allt avses system för transport av varor och personer, energi och information. Till infrastruktur räknas även bebyggelse och fastighetsstruktur. En viktig del av infrastrukturen är även fungerande samhällsinstitutioner som lagar och förordningar.” (Wikipedia) Begreppet är således starkt förknippat med av samhället skapade anläggningar och institutioner som också ses som något som alla har rätt att nyttja. Grön infrastruktur tolkas normalt som åtgärder som gör den tekniska infrastrukturen bättre miljöanpassad eller medverkar till minskad klimatpåverkan. Ett belysande exempel är Vägverkets rapport ”Vilda djur och infrastruktur - en handbok för åtgärder”. Skriften är ett exempel på hur arter påverkas av vägar och järnvägar och ger information om åtgärder som kan minska infrastrukturens negativa påverkan. Tanken att en framtida rapport istället heter Grön infrastruktur och infrastruktur – handbok för åtgärder … visar risken för begreppsförvirring. Även i engelsktalande länder används begreppet green infrastructure för grönstrukturen som del av den urbana strukturen med system som dagvattensystem, grönska som luftrenare och klimatförbättrare etc. I urbant dominerande miljöer är grönstruktur ett viktigt begrepp och praktiskt användbart begrepp för att säkerställa såväl sociala som ekologiska värden i de parker, rekreationsområden och impediment som sammantaget utgör den icke-exploaterade delen av de urbana områdena. Förstudien lyckas inte heller i sin ambitiösa genomgång operationalisera det nya begreppet och inte heller att finna lättanvända och lätt åtkomliga indikatorer. En rubrik som ”Faktorer som påverkar uppbyggandet /vår kursivering/ av en grön infrastruktur” visar att även utredarna snubblar på begreppen. Föreningen för samhällsplanering förordar att begreppet infrastruktur reserveras företeelser som styrs genom samhällsplaneringen och att de nödvändiga åtgärder som krävs för att säkerställa arter, landskapstyper och ekosystemtjänster görs inom ramen för idag använda begrepp för att undvika missförstånd och oklarheter vad avser ansvar och roller.

Detaljsynpunkter De mål och ambitioner som regeringens uppdrag speglar rör såväl samhälls-planeringens regelsystem och planeringsformer som åtgärder inom skötsel och hävd av olika areella näringar samt forskningsbehov. Förstudien för först samman en mängd samhällssektorer och kunskapsområden i det nya begreppet grön infrastruktur för att sedan tvingas dela upp dem igen i en föga konsistent handlingsplan omfattande tolv områden som delvis överlappar varandra.

 Föreningen delar bedömningen av behovet av kunskap av den typ som redovisas i åtgärdsområden som (4.9) Uppföljningssystem som utvecklar indikatorer – även om förstudien inte ännu visat att sådan kan hållas samman.

 Föreningen välkomnar också studier (4.1 och 4.10) som rör kartläggning av den rumsliga fördelningen av de områden som har betydelse – de två åtgärdsområdena tycks emellertid delvis överlappande.

 Vidare anser föreningen att åtgärdsområden som (4.2) Kunskap om hur arter och ekosystem påverkas av ett förändrat klimat och (4.11) Forskningsbehov viktiga för att öka kunskapen om arters, landskapstypers och ekosystemtjänster förutsättningar för att säkerställas viktiga.

 Föreningen hävdar å andra sidan – att med den brist på konsistens och begrepps-oklarheter samt oklarheter om ansvar och roller som förstudien uppvisar – är åtgärder som (4.3) regionala pilotstudier, (4.4) nationell genomförandeplan samt (4.8) Regionala genomförandeplaner för tidigt väckta. De visar också på en stor okunskap om kommunernas roll i samhällsplaneringen.

 Slutligen anser föreningen att studier kring styrmedel som (4.5) Styrmedelsanalyser, (4.6) Kompensationsstudie och (4.7) Planeringsunderlag och riktlinjer i fysisk- och infrastrukturplanering inledningsvis bör hållas samman. De är f.n. delvis är överlappande samt saknar ett genomtänkt förhållningssätt till hur styrmedel kan användas. Styrmedel bör utredas utifrån en mer statsvetenskaplig kompetens än den utredningen uppvisar.

Slutord Behovet av att öka kunskapen om livsmiljöer och arter är uppenbart liksom behovet av att omvandla denna kunskap till praktisk och handlingsorienterad insikt. Ett fortsatt arbete tillstyrks av föreningen. Dock bör det fortsatta arbetet arbeta med vedertagna begrepp och arbetet kompletteras med praktisk kompetens inom såväl samhällsplaneringens sfär som inom skötsellagarnas.

Föreningens svar har beslutats vid styrelsemöte den 6 september 2011.

För Föreningen för samhällsplanering

Carl-Johan Engström, ordförande