FFS ger ut engelspråkig bok om svensk samhällsplanering den 14/5

Tidskriften PLAN och Föreningen för Samhällsplanering (FFS) har tidigare givit ut engelskspråkiga böcker om svensk planering. Den senaste är från 2001 och nu är det dags för en ny bok som visar och förklarar samhällsplanering i Sverige idag. Det har vi berättat om tidigare här  Nu är det dock klart att det blir en bokrelease den 14/5. Vi får återkomma om exakt upplägg, men vi kommer att ordna ett seminarium på eftermiddag/kväll den 14/5.  På seminariet kommer flera av författarna medverka.

Se till att förhandsbeställa boken här.

Stadsbyggnadsdialogen - Del 18 - Slutsatser och utvecklingsbehov

Detta blogginlägg är en del i en sammanhållen serie blogginlägg som redovisar kunskap som framkommit inom nätverket Stadsbyggnadsdialogen. Föreningen för samhällsplanering (FFS) har varit med och hjälpt till och dokumenterat nätverkets aktiviteter och hjälper nu till med att sprida erfarenheterna på olika sätt. Läs mer om bakgrund, syfte och vilka som ingått i nätverket Stadsbyggnadsdialogen i det inledande blogginlägget här. Där framgår också hur vi lagt upp denna serie om totalt 19 stycken blogginlägg.     Blogginlägg 18 redovisar nätverkets slutsatser och identifiering av utvecklingsbehov.

Slutsatser och utvecklingsbehov

Nätverkets slutsats är att dialogprocesser behöver påbörjas i tidigare skeden än vad som ofta sker idag och föras kontinuerligt. Dock behövs mer kunskap och forskning kring hur en genuin stadsdialog i tidiga skeden kan föras och vilka effekter och resultat tidiga dialoger kan ge.

Nätverkets förslag på konkreta insatser:

 Öka medvetenheten brett men särskilt hos politiker om delaktighetens och dialogens avgörande betydelse för att minska städers och samhällens sårbarhet i en globaliserad och samtidigt lokal värld.

 Tydliga uppdrag från politiken om kontinuerlig dialog i tidigare skeden. För att det ska vara möjligt att föra en meningsfull och kvalitativ dialog behövs politisk prioritering samt anpassade resurser i form av tid, kompetens och ekonomi.

 Tydliggör politikers roll och tjänstemannens roll i arbetet med dialog. Samordna planeringsarbetet med en kommunikationsplan som identifierar och tydliggör roller, insatser och tajming för politiker respektive tjänstemän.

 Låt planeringsfrågor, stadsbyggnadsfrågor men även landsbygdsfrågor ta mer plats i hela kommunen, bland alla förvaltningar och inte utifrån separata förvaltningsavdelningar. Utveckla en större helhetssyn i tidiga skeden. Det handlar om hela kommunen och stadens utveckling. Utveckla tvärsektoriella arbetssätt, öka kunskapsdelning och koppla arbetet till kommuners styrning och organisation.

 För att engagera fler och nå fler samhällsgrupper behövs en kvalitets- och kunskapshöjning gällande de verktyg som all kommunikationsplanering utgår ifrån: målgruppsanalys och budskapsformulering. Detta i syfte att lägga en grund för planering av hur man för dialog (tydliga ramar och förhållningssätt), med vilka (breddning eller tydliggörande av målgrupper) och på vilket sätt (metod).

 Tydliggör förutsättningarna i de möten och samtal som förs med medborgare och andra aktörer. Bjud inte in till dialog om det är en information eller konsultation. Är det en dialog eller en konsultation? Eller till och med medbestämmande?

 Planerare bör klargöra sin egen roll och expertkompetens och därmed också utveckla sin förmåga att ta in och samarbeta med andra kompetenser och yrkesroller. I många fall kan planeraren behöva experthjälp för till exempel processledning eller medling.

Forskningsbehov som nätverket har identifierat

Mistra Urban Futures har som en följd av nätverkets arbete och identifierade kunskapsluckor inlett en kartläggning av befintlig forskning på området. Mistra Urban Futures avser att fortsätta detta arbete tillsammans med forskare och praktiker för att utveckla kunskap baserad på forskning.

 Vad ger den tidiga dialogen för värden i form av t.ex. tidsåtgång, sociala kvaliteter i det byggda, tillfredsställelse över deltagandet hos medborgarna, social hållbarhet, tillit, demokratistärkande, förändringsbenägenhet bland deltagarna, representativitet och delaktighet.

 Kan man dra generella slutsatser av uppföljning och följeforskning av redan utförda medborgardialoger i specifika projekt?

 I uppföljning av projektdialoger behövs mer samlad kunskap kring frågor som val av metod som konsekvens av tidigare arv av dialoger och processer, hur syftet med dialogen har formulerats för deltagarna, hur återkoppling har skett samt hur politiska beslut före och under dialogprocessen påverkar dialogens resultat med mera.

Stadsbyggnadsdialogen - Del 17 - Rundabordsamtal om nätverkets förslag till slutsatser

Detta blogginlägg är en del i en sammanhållen serie blogginlägg som redovisar kunskap som framkommit inom nätverket Stadsbyggnadsdialogen. Föreningen för samhällsplanering (FFS) har varit med och hjälpt till och dokumenterat nätverkets aktiviteter och hjälper nu till med att sprida erfarenheterna på olika sätt. Läs mer om bakgrund, syfte och vilka som ingått i nätverket Stadsbyggnadsdialogen i det inledande blogginlägget här. Där framgår också hur vi lagt upp denna serie om totalt 19 stycken blogginlägg.     Blogginlägg 17 redovisar några reflektioner som uppstod vid ett "runbordsamtal" den 12/10 där nätverket hade bjudit in ett antal olika aktörer för att testa sina idéer och förslag till slutsatser kring medborgardialoger i tidiga skeden.

Sammanfattning av rundabordssamtal

- Medborgardialogen behöver sättas in i sitt sammanhang: En kontinuerlig dialog om hela staden och dess människor och företag. Människor vill vara med och påverka sin livsmiljö/livssituation och därmed sin stad. Huvudslutsats: Dialogen är inte en enda aktivitet, det är ett levande pågående samtal. Så länge samtalet pågår så länge lever staden. Se samtalet som en del i stadens innovationsprocess.

- Samtalet handlar ytterst om stadens överlevnad, men också om dess samspel med sin omgivning. Dialogen i Sverige handlar både om utveckling av vissa städer och avveckling av andra städer. I samtliga dessa fall behövs en dialog på djupet.

- Vi måste oftare inledningsvis ställa oss frågan: Varför ska vi göra en medborgardialog?

- Medborgardialogen måste, om den ska genomföras, vara genuin/äkta.

- Vi måste prova nya former som inkluderar fler målgrupper än de som idag är aktiva. Behöver kanske inte betyda att nödvändigtvis fler som deltar.

- Politikernas roll. Där man når framgång där är politiken aktivt. De ska vara med och formulerar vision mm. De måste inse allvaret i att lyssna och att leverera tillbaka.

Några utmaningar:

o Medinflytande är svårt i en representativ demokrati.

o Svårighet att få med unga och barn, men nödvändigt. De unga finns här idag och de ska vara med och påverka nu.

o Annan kultur bakgrund deltar mindre. Man måste inkludera dem för att bygga kunskap.

Framgångsrespekt.

o Vikten av att ta på medborgarhatten. Exemplet med 3D kartor. Respekt skapar respekt tillbaka.

Stadsbyggnadsdialogen - Del 16 - Sammanfattning: Tvärsektoriellt arbetssätt

Detta blogginlägg är en del i en sammanhållen serie blogginlägg som redovisar kunskap som framkommit inom nätverket Stadsbyggnadsdialogen. Föreningen för samhällsplanering (FFS) har varit med och hjälpt till och dokumenterat nätverkets aktiviteter och hjälper nu till med att sprida erfarenheterna på olika sätt. Läs mer om bakgrund, syfte och vilka som ingått i nätverket Stadsbyggnadsdialogen i det inledande blogginlägget här. Där framgår också hur vi lagt upp denna serie om totalt 19 stycken blogginlägg.     Blogginlägg 13-16 redovisar nätverkets sammanfattning av olika iakktagelser kring medborgardialoger. I detta inlägg om behovet av ett tvärsektoriellt arbetssätt.

Tvärsektoriellt arbetssätt

Hållbar stadsutveckling kräver samverkan över sektorsgränserna redan i tidiga skeden. Idag saknar de flesta kommuner en sådan integrerad, tvärsektoriell samverkan och en systematiserad och strukturerad kunskapsdelning inom kommunernas olika förvaltningar är många gånger bristfällig. Kommunala förvaltningar som till exempel socialförvaltningen och skolförvaltningen har en dialog med medborgarna som inte direkt rör stadens utveckling men som ändå kan ge viktig kunskap om medborgarnas behov och önskemål. Diskussionen om tvärsektoriellt arbetssätt kopplar till övergripande frågor om ledarskap, strategier, struktur och organisation och om det politiska ansvaret när en fråga utvecklats till dialog hos fackförvaltningarna, såsom tidigare tagits upp i avsnittet om rollfördelningen politiker och tjänstemän.

Exempel på att intern kunskapsdelning och dialog mellan de egna tjänstemännen på olika förvaltningar är viktig visar följande exempel. Som förberedelse inför ett nytt utvecklingsprojekt i Rosengård i Malmö träffades tjänstemännen vid de berörda förvaltningarna under ett år för att diskutera projektet. Det visade sig inledningsvis att de olika förvaltningarna förde ut olika budskap parallellt. Samtalen ledde till att tjänstemännen formade en gemensam bild och ett gemensamt budskap. Exemplen visar också vikten av att förtydliga innebörden och genomförandet av dialog med medborgarna. Ett annat exempel där man har tydliggjort detta är i Göteborg där verksamheten S2020 har lett till en ökad samverkan om stadsutveckling över förvaltningsgränserna. Ett tiotal stadsdelar i Göteborg har också fått en förtydligad roll i samhällsplaneringen. De ska systematisera sina sociala och lokala erfarenheter utifrån sina verksamheter och befolkningsansvaret. Denna kunskap ska utgöra underlag i samhälls- och stadsutvecklingsprocesserna i staden. Stadsdelsnämnderna har i sin nya roll möjlighet att hålla en kontinuitet i dialogerna med stadens invånare, koppla detta till andra projekt och processer som pågår samt initiera utökade medborgardialoger vid behov.

Stadsbyggnadsdialogen - Del 15 - Sammanfattning: Roller vid medborgardialoger

Detta blogginlägg är en del i en sammanhållen serie blogginlägg som redovisar kunskap som framkommit inom nätverket Stadsbyggnadsdialogen. Föreningen för samhällsplanering (FFS) har varit med och hjälpt till och dokumenterat nätverkets aktiviteter och hjälper nu till med att sprida erfarenheterna på olika sätt. Läs mer om bakgrund, syfte och vilka som ingått i nätverket Stadsbyggnadsdialogen i det inledande blogginlägget här. Där framgår också hur vi lagt upp denna serie om totalt 19 stycken blogginlägg.     Blogginlägg 13-16 redovisar nätverkets sammanfattning av olika iakktagelser kring medborgardialoger. I detta inlägg: - Rollfördelningen mellan tjänstemän och politiker - Stadsplanerarens roll nu och i framtiden

Rollfördelningen mellan tjänstemän och politiker

Vems ansvar det är att föra dialog med kommuninvånarna/väljarna? Politikernas eller tjänstemännens? En uppfattning i gruppen var att politiker borde engagera sig mer i dialogprocesserna, och det fanns en viss frustration över att politiker och tjänstemän ofta har olika uppfattningar i denna fråga. Nätverksgruppen betonade att de olika rollerna för tjänstemän och politiker måste göras tydlig. Många av de problem som uppstår i dialogarbetet beror på oklarhet kring denna rollfördelning. Önskemålet om ett kontinuerligt samtal om staden skärper behovet av en tydlig rollfördelning mellan politiker och tjänstemän/planerare. Ska tjänstemän genomföra dessa samtal, även när det inte finns specifika planer att diskutera och ta ställning till? Eller är det politikernas ansvar att föra ett bredare samtal om staden med medborgarna och att formulera en stadsbyggnadspolitik som väljarna får ta ställning till i kommunalvalen?

Nätverksgruppen ansåg att politikerna bör avgöra vilken nivå på delaktighetstrappan, se bild nedan, en dialog handlar om, alltså om det ska vara en konsultation, dialog eller ett medbestämmande. Tjänstemännen ska bidra till att skapa förutsättningar för samtalet, t.ex. sköta planering och kommunikation, fungera som processledare samt sammanställa och presentera mötesanteckningar. Det ska också kunna förklara konsekvenserna av olika planer på ett pedagogiskt sätt.

Delaktighetstrappan eller ”Ladder of participation” är en trappa som beskriver olika nivåer av delaktighet i beslutsprocesser. Den togs ursprungligen fram av statsvetaren Sherry Arnstein.

Politikerna är mottagare av det som framkommer under medborgardialogen. De kan närvara vid samtal och dialogmöten eller ta del av dokumentation. Det som är i fokus är att lyssna på medborgarna, vilket är politikernas främsta roll i detta sammanhang. De bör helt undvika att föra fram partipolitiska värderingar. Hur stort ansvar politikerna tar för att föra dialog med medborgarna skiljer sig mellan kommunerna. På mindre orter är politikerna ofta mer synliga. I vissa kommuner är det också politikerna som går ut och öppnar upp för dialog.

En parallell fråga gäller det dagliga arbetet på förvaltningen, där kunskap samlas in på olika sätt. Till exempel så kan det handla om att med hjälp av konsultation nå den kunskap som finns hos medarbetare i andra förvaltningar eller medborgare. I sådana konsultationer händer det ibland att dialog uppstår i mötet mellan människor. Alla dessa konsultationer, som syftar till att samla in kunskap behöver troligen inte alltid vara föremål för politiskt fattade beslut men strategier behövs för hur det som blir resultatet av dessa tas omhand. När ska frågorna lyftas till politiken och hur kan det som kommit fram i dialogen bäst förmedlas? Det är en verklighet som behöver hanteras på förvaltningarna och mellan politiker och tjänstemän. Hur ser det politiska ansvaret ut när dialogen har hamnat hos fackförvaltningarna?

Stadsplanerarens roll nu och i framtiden

En planeringsprocess bär bygga på en väl genomförd omvärldsanalys och en genomtänkt kommunikation om hur planeringsprocessen ska se ut. Många gånger tas planer och förslag fram och diskuteras innan man enats om en gemensam vision och berättelse om platsen.

Planerarrollen är viktig, och nätverket ser ett behov av att den utvecklas. En synpunkt var att planeraren kanske inte har en utan flera roller. Planeraren ska leda och kommunicera en process på ett pedagogiskt och effektivt sätt, inte ”peka med hela handen”. I rollen ingår att samarbeta med andra kompetenser, men nätverksdeltagarna konstaterade att många planerare är tveksamma till att släppa in andra i planeringsarbetet. Det kan bero på utbildningen - att dagens samhällsplanerarutbildningar inte är anpassade till den verklighet som råder i kommunerna. Eller att kommunernas styrning och organisation inte är anpassad efter de faktiska behoven.

Det händer att planerare som är engagerad i medborgardialoger är för fokuserade på vad de själva ska få ut av dialogtillfället och därför glömmer att det handlar om ett ömsesidigt utbyte med medborgare. Därför kan det vara bra att ta hjälp utifrån, till exempel av en samtalsledare som håller i dialogerna.

Innan en medborgardialog inleds bör tjänstemän och politiker ta ställning till om de är beredda att genomföra de förslag som kommer upp. En dialogprocess sätter igång förväntningar och ska inte inledas om det inte finns utrymme för reell påverkan.

En del planerare är tveksamma till att genomföra medborgardialoger. Skälet är ofta att dialogprocesser kan leda till besvikelse bland deltagarna. Men den oron får inte styra arbetet. Enligt PBL ska medborgarna ha möjlighet att vara med och påverka stadsplaner. Tjänstemännen bör ha ett tydligt uppdrag att stödja medborgarna så att de kan påverka planer och processer. En förutsättning är dock att det finns dialogverktyg som innebär att inflytandet blir reellt. Återkopplingen av dialogerna måste också vara genomtänkt, annars finns det risk att hela dialogprocessen kan vändas till något negativt. Detta kan både underminera och hindra en välbehövlig kunskapsuppbyggnad samt ha en negativ påverkan på tilliten till staden. Tidigare genomförda dialoger kan leva kvar, ärvas till nästa fas i stadsutvecklingen och lever gränslöst mellan kommunens olika förvaltningar.

En brist är att samråd ofta sker tidigt i översiktsplanen och sent i detaljplaneprocessen men inte däremellan. Ofta vill staden ha synpunkter från medborgarna på i princip redan färdiga förslag, Då handlar det snarare om konsultation än om dialog, och det bör man göra tydligt för deltagarna.

Stadsbyggnadsdialogen - Del 14 - Sammanfattning: Representativitet

Detta blogginlägg är en del i en sammanhållen serie blogginlägg som redovisar kunskap som framkommit inom nätverket Stadsbyggnadsdialogen. Föreningen för samhällsplanering (FFS) har varit med och hjälpt till och dokumenterat nätverkets aktiviteter och hjälper nu till med att sprida erfarenheterna på olika sätt. Läs mer om bakgrund, syfte och vilka som ingått i nätverket Stadsbyggnadsdialogen i det inledande blogginlägget här. Där framgår också hur vi lagt upp denna serie om totalt 19 stycken blogginlägg.     Blogginlägg 13-16 redovisar nätverkets sammanfattning av olika iakktagelser kring medborgardialoger. I detta inlägg: - Representativitet – en viktig demokratiaspekt - Medborgardialoger och representativ demokrati

Representativitet – en viktig demokratiaspekt

En fråga som uppmärksammades och diskuterades mycket på nätverksträffarna var frågan om representativitet. Samråd och medborgardialoger har i många fall en tendens att bli odemokratiska i bemärkelsen att deltagarna inte är representativa för samhället eller området. Ofta domineras ett samråd av medelålders, svenskfödda, föreningsvana män. Detta trots att ambitiösa försök ofta görs för att nå fler grupper genom öppet hus, enkäter, Charetter och fokusgrupper.

Som planerare är det därför viktigt att fundera över vilka man når i samtalen, och därmed också vilka som inte är representerade. I detta resonemang ingår också frågan om vilkas röster som är viktiga att lyssna på. Om ett centrum vid en pendeltågsstation ska utvecklas, vems röst är mest värd? Är det de direkt berörda, de som bor närmast, de som känner att centrumet skulle behöva ett lyft, pendlare eller damen i pressbyrån? Alla har röster. I en dialog ska alla röster väga lika, oavsett deltagarnas status och inkomst. Det är viktigt att öka och förbättra representativiteten och vara medveten om vilka grupper som saknas vid dialogtillfället. Nätverket ser ett behov av att ytterligare problematisera kring frågor om inflytande och det demokratiska värdet av medborgardialoger.

Medborgardialoger och representativ demokrati

Sverige har ett system med folkvalda politiker, som representerar befolkningen. En stads eller kommuns utveckling är komplexa frågor och det är kommunfullmäktige som fattar beslut om översiktsplaner och principiellt viktiga detaljplaner. All form av stadsutveckling handlar om att hantera konflikter. Politikens uppgift kan vara att ge ramar för vad som är politiskt möjligt. En bra dialog kan bidra till att lyfta upp och belysa svåra frågor. Emellertid är ett av kriterierna för en dialog att de samtalande parterna är öppna för att lyssna och låta sig förändras av de andra.

Ett dialogmöte ska, till skillnad från debatter eller informationsmöten, ge möjlighet att utbyta tankar och resonera tillsammans. För att det ska vara bli en genuin dialog förutsätts därmed jämbördiga relationer där resultatet inte är givet. Dialog kan då inte bara handla om att samla in eller att få delge sina synpunkter, att få säga ja eller nej till givna förslag. En dialog ska ge medborgaren möjlighet att vara med och axla helheten, att ta sitt medborgerliga ansvar. Det är därför viktigt att politiker och tjänstemän lyssnar. Men det är inte självklart demokratiskt om politiker följer inkomna synpunkter - även om dessa kommer från en relativt representativ grupp för området – utan att själva ta ställning till vad som sammantaget är bäst för kommunen/staden. Medborgargrupper har vare sig mandat eller ansvar för att representera alla kommuninvånares bästa, men det har politikerna. Nätverket diskuterade vikten av att tjänstemän också lägger tid på att informera och engagera ansvariga politiker. Kanske är det så att kommunfullmäktige är bästa fokusgruppen? Det finns ett behov både hos tjänstemän och politiker att fördjupa kunskapen i dessa frågor och särskilt uppmärksamma politikers och tjänstemäns intention med medborgardialog. Till exempel så kan principerna för medborgardialog behöva utvecklas, bland annat med avseende på vem eller vilket politikområde som beslutar om dialog ska genomföras, vem som avgör vad som är av intresse för medborgarna, vem som utför och hur resultatet tas omhand. Innebörden av begreppen dialog och medborgare kan också behöva uppmärksammas tydligare. Dialogbegreppet används ofta i sammanhang som inte är dialog.

För kommunikationen med medborgarna och invånarna är som tidigare nämnts viktig ur flera aspekter. Medborgardialoger kan förutom att ge ett bredare beslutsunderlag i planeringsprocesser också leda till ökad kunskap om planeringsprocessen, stärka det sociala kapitalet, till exempel genom ökad tillit mellan boende i ett område och stärkt ansvarstagande för gemensamma angelägenheter. Genom att arbeta aktivt för att få till bättre former där bredare grupper av invånare inkluderas kan man säga att det finns en potential i att medborgardialoger kan vara ett sätt att komplettera och stärka den representativa demokratin.

Barn och unga har inte tillgång till den representativa demokratin, de har ingen rösträtt men är likväl medborgare. Om man menar allvar med att unga ska vara med och forma samhället behöver även denna fråga lyftas. Det innebär att det måste finnas kunskap om och utarbetade arbetssätt för hur barnets åsikter och erfarenheter på bästa sätt kan inhämtas. Vilka skyldigheter har politiken och förvaltningarna när det gäller att göra barn och unga delaktiga i demokratiska samtal och beslut som fattas mellan valen? Vilka former för deltagande är tillgängliga och lämpliga för unga? Hur kan en organisation som tar hand om dessa frågor se ut?

Stadsbyggnadsdialogen - Del 13 - Sammanfattning: Vikten av tidig och kontinuerlig dialog

 Detta blogginlägg är en del i en sammanhållen serie blogginlägg som redovisar kunskap som framkommit inom nätverket Stadsbyggnadsdialogen. Föreningen för samhällsplanering (FFS) har varit med och hjälpt till och dokumenterat nätverkets aktiviteter och hjälper nu till med att sprida erfarenheterna på olika sätt. Läs mer om bakgrund, syfte och vilka som ingått i nätverket Stadsbyggnadsdialogen i det inledande blogginlägget här. Där framgår också hur vi lagt upp denna serie om totalt 19 stycken blogginlägg.     Blogginlägg 13-16 redovisar nätverkets sammanfattning av olika iakktagelser kring medborgardialoger. I detta inlägg: - Delaktighet är avgörande för sociál hållbarhet - Vikten av tidig och kontinuerlig dialogprocess

Delaktighet är avgörande för social hållbarhet

Delaktighet är en viktig nyckel till hållbar stadsutveckling och även en grundläggande förutsättning för god hälsa. Det gäller barn lika fullt som vuxna. Frågor om delaktighet, representativitet, planerarens och politikers olika roller, form och genomförande av dialoger har varit ständigt närvarande i nätverkets diskussioner. Genom att ta del av forskning från olika ämnesområden, utbyta erfarenheter, diskutera och lära av varandra har insikten om delaktighetens och dialogens betydelse för stadens utveckling ökat. Samhället står inför stora påfrestningar, där städer och urbana regioner får en förändrad roll i den framtida globala politiska ekonomin. Vi vet att mänskliga möten, ökad kunskap, förståelse för sammanhangen och delaktighet bidrar till att bygga trygghet och tillit, två begrepp som är centrala för att utveckla social hållbarhet. Samtalen och dialogen med olika aktörer om staden bygger kunskap och skapar kontakter. Med vilken kvalitet och hur samtalen förs blir avgörande för både människorna, staden och dess omgivning. Ytterst handlar samtalen om stadens överlevnad men också om dess samspel med sin omgivning.

Vikten av tidig och kontinuerlig dialogprocess

Nätverket för stadsbyggnadsdialogen skapades som ett svar på kommunernas behov att systematisera erfarenheter av medborgardialoger och dialogarbete samt lära mer om tidiga och kontinuerliga dialogprocesser.

En dialog är beroende av tidigare och kommande dialoginsatser. För politiker och planerare är det lätt att avgränsa kommunikationen med medborgarna inom ramen för ett visst projekt, men det är svårare för medborgare att förstå var en process slutar och en annan börjar. Därför kan samtalen eller en dialog aldrig ses som en avgränsad händelse, utan processen har i praktiken påbörjats tidigare och fortsätter efter att själva dialogprojektet avslutats. Nätverksgruppen konstaterade att de inte hade tillräcklig erfarenhet av kontinuerlig dialog och efterlyste mer forskning om detta. Frågor som ställdes var bland annat: Hur kan man organisera kontinuerliga dialoger när mycket av arbetet i förvaltningar idag sker i projektform? Är det staden/kommunen eller enbart stadsbyggnadskontoret som ska ansvara för dialogerna? Vilka resurser och vilken organisation behövs?

För att dialoger ska bidra till social hållbarhet behöver det finnas arenor, fysiska eller digitala, där en kontinuerlig dialog om stadens då-, nu- och framtid kan ske. Nätverket kom fram till att det är värdefullt med publika arenor för en sådan dialog, som till exempel Kulturhuset i Stockholm. En kontinuerlig dialog kan också underlätta diskussionen om mer detaljerade stadsplaner, då den bidrar till en större förståelse bland allmänheten för stadens övergripande utveckling.

Medborgarna kan också ha behov av att föra ett samtal om stadens utveckling utan att ha konkreta förslag om förändringar som grund. Föreningar för stadsodling och kulturföreningar är exempel på organisationer som kan bidra till att förstärka en kontinuerlig dialog om stadens utveckling.

Ett viktigt fora för den tidiga och kontinuerliga dialogen om staden är media. Mediarelationer kan ses som en del av att skapa ett dialogarbete. Media har en viktig roll när det gäller att väcka debatt, initiera diskussion och skapa dialog, Kommunerna bör bli bättre på att vara proaktiva och intressera media med diskussioner om stadsutvecklingsfrågor, vilket kan bidra till att fler medborgare nås och engageras. Genom att själva initiera samtal kan man också förhindra att diskussioner bara kommer upp i media när kommuner är motarbetade i olika stadsfrågor. En viktig fråga är dock att tydliggöra vem som ska synas i media - politiker eller tjänstemän? Oftast är det politikerna som har kontakten med media. Samtidigt är det viktigt att ge en helhetsbild av kunskapsunderlaget och bidra till en konstruktiv debatt, och då har tjänstemännen en viktig roll.

Stadsbyggnadsdialogen - Del 12 - Forskarperspektiv: Monica Nordenfors

Detta blogginlägg är en del i en sammanhållen serie blogginlägg som redovisar kunskap som framkommit inom nätverket Stadsbyggnadsdialogen. Föreningen för samhällsplanering (FFS) har varit med och hjälpt till och dokumenterat nätverkets aktiviteter och hjälper nu till med att sprida erfarenheterna på olika sätt. Läs mer om bakgrund, syfte och vilka som ingått i nätverket Stadsbyggnadsdialogen i det inledande blogginlägget här. Där framgår också hur vi lagt upp denna serie om totalt 19 stycken blogginlägg.     Blogginlägg 8-12 redovisar olika forskares perspektiv på medborgardialoger. Dokumentationen i detta inlägg baserars på en presentation av Monica Nordenfors, PhD, är forskare på Institutionen för socialt arbete, Göteborgs Universitet. Monica Nordenfors deltog vid en nätverksträff i Göteborg den 4 maj 2012.

Delaktighet - på barns villkor?

På uppdrag av Göteborgs stad har Monica Nordenfors utfört en forskningsöversikt på området. Hon har fokuserat på barns delaktighet på barns villkor och på vad som ses som vuxnas arenor (det vill säga inte i skolan och annat där det redan finns mycket skrivet). Hon har arbetat utifrån teorier, utvärderingar och nedslag i kunskapsöversikten. Artikel 12 i FN’s konvention om barnets rättigheter handlar om barnets rätt att säga sin mening i frågor som rör dem, få åsikten respekterad och beaktad i förhållande till ålder och mognad. I praktiken är detta inte lätt att följa och flera forskare uppmärksammar en rad områden som rör svårigheter att implementera barnkonventionen i daglig verksamhet. FNs barnkonvention gäller alla områden och sammanhang. Konventionen säger att det är viktigt att lyssna till det enskilda barnet, men också grupper av barn. Vidare säger den att länder ska förutsätta att barn har förmåga att uttrycka sina åsikter, vilket alltså betyder att barn inte ska behöva bevisa sin förmåga.

Monica Nordenfors

Varför delaktighet för barn?

Delaktighet och inflytande i samhället är en av de mest grundläggande förutsättningarna för folkhälsa. Om individer eller grupper upplever att de inte kan påverka de egna livsvillkoren och utvecklingen av samhället uppstår maktlöshet. Rätten till delaktighet och inflytande gäller oavsett kön, etniska eller religiös tillhörighet, funktionsnedsättning, sexuell läggning eller ålder.

Men det finns spänningsförhållanden mellan olika perspektiv som t.ex. barns behov omsorg och skydd i relation till barnet som aktör med rättigheter. Studier visar att det inte sällan blir upp till enskilda handläggare att göra en avvägning mellan barnets rätt att göra sin röst hörd och barnets behov av skydd samt att bedöma vilken betydelse barnets åsikt ska ha i förhållande till ett specifikt barns ålder och mognad. Som vuxna har vi i allmänhet betydligt större makt än barn och på offentliga arenor är vuxnas makt ofta total. Det vill säga att det är vuxna som i slutändan bestämmer i princip det som beslutas om utformning av offentliga rum och utgången i offentliga processer.

Enskilda tjänstemäns intresse och kunskap blir avgörande för om barn involveras

När man pratar om barnperspektiv är det viktigt att inte bara anamma ett perspektiv på barn, utan försöka se vad barnen har för perspektiv. Historiskt har det skett ett paradigmskifte i synen på barn sedan början av 1990-talet. Samhället har tidigare inte riktigt sett på barn med samma respekt, människovärde och integritet som för vuxna. Synen på barn speglas i barnkonventionen som Sverige antog 1990. Sverige är folkrättsligt förpliktigat att följa konventionen (artikel 12), men den är inte kopplad till något sanktionssystem. Trots det så är dock barn socialt och politiskt i stort sett exkluderade från samhällets flesta institutioner. De har ingen rösträtt, liten eller ingen tillgång till media och endast begränsad tillgång till rättsliga instanser. Enskilda tjänstemäns intresse och kunskap blir därför avgörande för om barn involveras. Det saknas också ofta resurser.

Forskning visar också att stödet för barns delaktighet svalnar när resurser och utrymme är begränsat och att de vuxnas agendor prioriteras. Ett exempel från Skottland där ungdomar var med i en offentlig beslutsprocess belyser detta. De delaktiga ungdomarna ville visa att de var värdiga medlemmar och anpassade sig till de vuxnas förhållningssätt. De vuxna menade att de unga blev allt bättre på att förhålla sig till ordningen, det vill säga, de vuxnas ordning. Detta visar på ett tydligt maktförhållande. Ungdomarna var också beroende av de vuxna för att få till exempel möteslokal, budget, erbjudande om uppdrag vilket gjorde att de spelade efter de vuxnas regler.

Ungas syn på delaktighet

En sammanställning av hur unga ser på delaktighet understryker att delaktighet ska vara respektfull, genuin och fokusera på förändring. Delaktighet handlar om att ha tillgång till information. Det finns en skiljelinje mellan att vara delaktig i beslutsfattande och ha ansvar för beslut. Barn och unga visar förståelse för att delaktighet är något som uppstår i ett ömsesidigt beroende, erkännande och respekt för barn och deras åsikter. Om barn och ungdomar inte får vara delaktiga finns en risk att vi inte får kunskap om hur barn upplever sin situation, att de inte får det stöd de behöver för att hantera sin situation eller att de tar för stort eller för litet ansvar. Barn ska alltid ha rätt att säga ja eller nej till delaktighet men då måste de få information om vad de säger nej om. Samhällets föreställningar om barn utmanas när vi studerar vad barn faktiskt gör och hur.

Stadsbyggnadsdialogen - Del 11 - Forskarperspektiv - Mats Brusman

Detta blogginlägg är en del i en sammanhållen serie blogginlägg som redovisar kunskap som framkommit inom nätverket Stadsbyggnadsdialogen. Föreningen för samhällsplanering (FFS) har varit med och hjälpt till och dokumenterat nätverkets aktiviteter och hjälper nu till med att sprida erfarenheterna på olika sätt. Läs mer om bakgrund, syfte och vilka som ingått i nätverket Stadsbyggnadsdialogen i det inledande blogginlägget här. Där framgår också hur vi lagt upp denna serie om totalt 19 stycken blogginlägg.     Blogginlägg 8-12 redovisar olika forskares perspektiv på medborgardialoger. Dokumentationen i detta inlägg baserars på en presentation av Mats Brusman, forskare inom tema kultur/samhälle på Linköpings Universitet. Mats Brusman deltog i ett nätverksmöte i Linköping den 14 mars 2012.

Stadsrum 3.0 – nya sätt att använda staden kräver ny dialog

Mats Brusman forskar om kulturens olika roller i relation till stadsutveckling, t.ex. kulturella aspekter på hur platser blir till och vad det är som formar stadsrummet. Enligt Brusman är vi på väg mot en ny betydelsefas för kulturen, som av kulturekonomen Pier Luigi Sacco benämns som Culture 3.0. Det innebär en explosion av kulturproducenter samtidigt som gränsen mellan konsumtion och produktion löses upp. Internet är ett exempel där teknologin möjliggör växlingar mellan konsumtion och egen kulturproduktion. Formerna för olika kulturella uttryck blandas, liksom distributionssätten och de kategorier som tidigare strukturerat kulturvärlden och vår kulturförståelse löses upp. Idag är det till exempel svårt att se vad gränserna för bildkonst, scenkonst och rörlig bild går. Detta nya förhållningssätt till kulturen påverkar också det fysiska (stads)rummet i termer av deltagande. Brusman beskriver hur synen på stadsrummet har förändrats:

Stadsrum 1.0 – en idealbild av ett stadsrum i linje med ”agora”– en mötesplats för medborgarna som utgör en territoriell lokal grund för den demokratiska utvecklingen.

Stadsrum 2.0 – det funktionella stadsrummet – plats för handel, transporter och service. Kronologisk kulmen från funktionalismen till det sena 1900-talets kommersialisering av stadsrummet där medborgaren förvandlas till konsument av varor, service och kultur.

Stadsrum 3.0 – är det diffusa stadsrum där dessa aspekter mixas. Människor som rör sig i staden är såväl konsumenter som producenter av rummet. I stadsrum 3.0 bygger tolkningen av platsen i större utsträckning på mötet mellan lokala och globala företeelser, och det sker därmed en ”glokalisering” av platsen. Idéer om rummet formas globalt (med hjälp exempelvis kommunikationsteknologi och sociala medier) och avsätts i lokala kulturella handlingar. Ett exempel är när dansgruppen Bounce som en hyllning till Michael Jackson gjorde så kallade ”flash mobs” på offentliga platser. Dessa spred sig från Sergels torg i Stockholm till Skvallertorget i Norrköping och vidare till Seattle och Bukarest. De spreds via sociala medier. Utmärkande för denna typ av yttringar är att det finns en medvetenhet om att det går att testa nya användningar av det offentliga rummet. Att just Skvallertorget var platsen som användes i Norrköping var inte en tillfällighet. Skvallertorget är en så kallad ”shared space”, där bilar, cyklar och människor samspelar på lika villkor. Ordningsreglerna är medvetet otydliga, vilket gör att alla parter behöver vara mer försiktiga och ta extra hänsyn till varandra. Platsen har blivit hjärtat i det nya Norrköping just för att det finns möjlighet att experimentera med rumsligheten.

Mats Brusman

Cultural planning på riktigt

De senaste årtiondena har planerare ofta varit måna om att tänka in det som fanns och finns på platsen när man genomför utvecklingsprojekt. Man har undersökt kulturmiljön, haft samrådsmöten och gjort intervjuer med berörda personer. Men ofta missar man att ta med samrådsmöten och gjort intervjuer med berörda personer. Men ofta missar man att ta med personer som har en mindre påtaglig relation till platsen. En metod och ett perspektiv som många kommuner använder sig av är Cultural Planning. I dagsläge tillämpas det dock inte fullt ut. Utgångspunkten för Cultural Planning är att utgå från kulturen som ett perspektiv. Kultur handlar här inte om ett värde som adderas utan som grunden för stadsbyggnad. Det som ofta händer i kommunala projekt är att man ”kryddar” med estetik, i form av street art eller liknande. Om man ser på begreppet kultur ur en vidare bemärkelse så handlar det om stadskultur, idén om urbant liv. När vi pratar om Cultural Planning är det ett sådant kulturbegrepp det handlar om, ett begrepp om hur vi lever våra liv. Kommuner behöver bli bättre på att ta in den glokala dimensionen och inse att en plats är mångfasetterad. Man behöver hitta metoder för att fånga in ett bredare underlag och lyfta fram olika människors berättelser. Viktigt är också att fråga sig vilka som inte befinner sig på platsen och varför.

Ett exempel är Strömsholmen i Norrköping som under århundrade varit en allmänning och en plats för nöjesliv med restauranger och barer. Men under senare tid var det ingen kommersiell verksamhet på platsen. Istället blev den en förvildad parkmark. Platsen började nu användas av bland andra Iranska föreningen för deras årliga Eldfest, vilket har blivit en del av Norrköpings identitet. Men när kommunen bestämde sig för att utveckla platsen tog man inte in hur platsen användes idag utan såg istället till den historiska användningen, och det blev en fråga om huruvida det skulle byggas restauranger eller bostäder. Man missade då att fånga in hur platsens betydelse och användning hade förändrats.

Målet med utvecklingsprojekt är ofta att skapa levande platser som är tillåtande och demokratiska arenor. Samtidigt eftersträvas något planerat. Det finns en svårighet i detta då det är i kaoset som utvecklingspotentialen finns. Men hur planerar man för det? Den stora utmaningen ligger i hur man skapar ett ordnat kaos.

Stadsbyggnadsdialogen - Del 10 - Forskarperspektiv: Lennart Nordfors

Detta blogginlägg är en del i en sammanhållen serie blogginlägg som redovisar kunskap som framkommit inom nätverket Stadsbyggnadsdialogen. Föreningen för samhällsplanering (FFS) har varit med och hjälpt till och dokumenterat nätverkets aktiviteter och hjälper nu till med att sprida erfarenheterna på olika sätt. Läs mer om bakgrund, syfte och vilka som ingått i nätverket Stadsbyggnadsdialogen i det inledande blogginlägget här. Där framgår också hur vi lagt upp denna serie om totalt 19 stycken blogginlägg.     Blogginlägg 8-12 redovisar olika forskares perspektiv på medborgardialoger. Dokumentationen i detta inlägg baserars på en presentation av Lennart Nordfors som är fil doktor i statskunskap och omvärldsanalytiker på Gullers Grupp i Stockholm. Lennart Nordfors deltog i ett nätverksmöte i Stockholm den 23 september 2011.

Att kommunicera planering/projekt och skapa lärande samtal

Fysisk planering är svårt att kommunicera och därför ett område som man bör närma sig med försiktighet. Det är känsligt eftersom det berör människor personligen och ofta handlar om något nödvändigt ont samt att det på kort sikt ofta innebär kostnader. I ett längre perspektiv kan ökad delaktighet och dialog dock skapa vinst. I fysiska projekt är det ofta de som har något att förlora på förändringen som engagerar sig. Dialog handlar primärt om att höja kvalitet på lärandet enligt Nordfors. Ambitionen bör därför vara att åstadkomma ett lärande möte där både planerare, politiker och medborgare lär sig och får utbyte av varandras kunskap.

En målsättning bör därför vara att genom ett lärande möte få motståndarna att förstå varför kommunen vill utveckla det aktuella området. Ett sätt att göra detta är att sätta planen i ett sammanhang. Det är svårt att få alla med på tåget men det är inte ett misslyckande om det är fortfarande är motstånd efter dialogen som innan man genomförde medborgardialogen. Däremot är det ett misslyckande om man inte lyckas öka deltagande medborgarnas förståelse för, och insikt om varför förändringar sker. Då har inget lärande uppstått.

Nordfors beskriver vikten av genomtänkt kommunikation vid all dialog. Genom att börja med att ställa sig två grundläggande frågor om budskap och strategi kan en kommunikationsplan tas fram: - Vad ska vi berätta? (budskapet) - Hur ska vi berätta det? (strategin). Därefter kan diskussionen om formen börja. Vilken form man ska använda beror på målgruppen. Det handlar också om vilken kunskapsutveckling man vill åstadkomma och vilka som ska delta i denna. Innan dialogarbetet startas identifieras enligt en budskapsmodell: 1. Situation, 2. Behov, 3. Vision, 4. Strategi, 5. Planer. Det är avgörande att börja i rätt ände, uppifrån. Många planerare gör tvärtom och börjar i fel ände.

Lennart Nordfors

Stockholms nya översiktsplan – ett gott exempel på dialogarbete

Några utmärkande drag är att det fanns en genuin dialog som byggde på en ordentlig omvärldsanalys. ÖP-arbetet hade också grundteman som staden höll fast vid genom hela processen. Det kan upplevas som tjatigt för planerare att hela tiden förklara bakgrunden i processen, men det behövs för att deltagarna ska förstå sammanhanget. I arbetet med promenadstaden identifierade man också rätt tid för ”stafettväxling” mellan tjänstemän och politiker. En vecka innan slutdebatten hölls en större diskussion och ett ”överlämnande” från tjänstemän till politik.

Dennisöverenskommelsen – ett inte lika lyckat dialogarbete

Ett misslyckat exempel är Dennisöverenskommelsen. Där räknade politikerna med att allt var klart genom att det fanns en politisk enighet kring en plan med behov av åtgärder i Stockholms transportsystem. Det kommunicerades aldrig varför de olika åtgärderna i planen behövdes. Situation, behov och vision kom först i slutet av processen. Momenten strategi och plan blev därför problemet.

En dialog ska vara genuin, annars är den inte meningsfull. Det bör finnas ett tydligt fokus genom hela processen så att medborgarna kan kunna följa processens alla faser. Processen bör resultera i en tydlig återkoppling till medborgarna som deltagit. Dialogen bör också involvera på bredden och inte bara ”de närmast berörda”. Det bör också ha en form som känns spännande då det skapar nyhetsvärde och gör det mer attraktivt att delta.