– Vi vill möjliggöra diskussion och ge plats åt många olika röster. PLAN är en viktig arena, kanske den enda arenan, för samtal om planering, säger tidskriftens nya redaktörer Ebba Högström och Lina Berglund-Snodgrass.
För drygt två månader sedan gick PLAN ut med ett upprop för att hitta studenter inom samhällsplanering som ville bevaka och skriva om allt möjligt inom vårt breda fält. Nu har redaktionen valt ut fem medlemmar till en studentredaktion:
Jordbruksmarken är en ändlig resurs som kan bli allt mer värdefull i framtiden. När städer växer uppstår ofta en intressekonflikt då bostadsbyggande och utveckling av infrastruktur ställs mot bevarandet av bördig mark. Plan har pratat med Lisa Reiter, utredare på Jordbruksverket.
Har du sett människor som fiskar i innerstaden någon gång? Ofta står de tillsammans och metar eller kastfiskar vid stadens kajkanter. Forskaren Sofie Joosse har studerat det urbana fisket lite närmare för att ta reda på fiskets drivkrafter och betydelse för staden.
Vilken är kärnkompetensen för framtidens arkitekter? Lars Marcus, professor vid Chalmers tekniska högskola, tar upp behovet av nya former av kunskap, inte minst för kommande stadsbyggnadsarkitekter, och pekar på behovet av att återigen sätta det fysiska rummet i fokus. Men med fler lager av formkunskap i åtanke.
Arkitekter, samhällsplanerare och andra samhällsbyggare har nyckelkompetenser inom området boende och stadsmiljö. Vi kan i ännu högre grad stiga fram på arenan och bidra med fackkunskaper och nya metoder för att nå sociala hållbarhetsmål. Våra kompetenser behövs för att leda komplexa och kreativa designprocesser. Hur ska vi annars nå mål 11 i Agenda 2030 om hållbara städer och samhällen, t.ex. delmålet om fullgoda, säkra och ekonomiskt överkomliga bostäder för alla?
Utvecklingen av staden följer traditionellt sett en formaliserad process baserad på lagar och regler. Det är den sortens rumslig produktion vi är vana att förknippa med urban normalitet. Men genom att politiker och planerare nu skapar utrymme för informella förändringar är en urban informalitet på god väg att bli det urbant normala. Med tre exempel och ett klargörande schema bringar Tomas Wikström vid Malmö högskola klarhet i denna successiva förändring.
Vi är meningssökande djur och kan inte, vill inte, annat än tillskriva det vi studerar värde. Men är debatt om fysisk miljö baserat på dess ideologiska associationsvärde en meningsfull maktkritik? Vilka vaga, nonchalanta eller inkonsekventa slutsatser och rekommendationer om utveckling av stadens fysiska gestalt riskerar vi att dra?
